Propositionen innehåller i huvudsak följande: Diverse ändringar i socialförsäkringslagarna främst med anledning av riksdagens principbeslut att sänka ersättningsnivån i sjukförsäkringen till 75 procent av förmånsgrundande inkomst i sjuk- och föräldraförsäkringen. Detta skall även gälla rehabiliteringsersättning och sjuklön. Karensdagen bibehålls. Om en person har många sjukfall kan beslut fattas om att den försäkrade slipper karensdag. En 60 dagars pappa-och mammatid ska finnas med 85 procent av förmånsgrundande inkomst. Någon förhöjd ersättning i föräldraförsäkringen skall inte utgå från 15:e dagen. I finansieringsavseende gäller en höjning av arbetsgivaravgiften med 0,20 procentenheter.
För finansiering av arbetslöshetsersättningarna föreslås en avgiftsväxling på 1,10 procentenheter från sjukförsäkringsavgiften till arbetsmarknadsavgiften samt från sjukförsäkringen till lönegarantin med 0,05. Detta mer som budgetteknisk åtgärd. Regeringen vill också modernisera placeringsreglerna för Riksförsäkringsverkets fonder.
Propositionen tar vidare upp följdändringar av redaktionellt slag för gifta pensionärer som fått minskad folkpension samt ändringar när det gäller bostadstilläggen. Personkretsen som kan få bostadstillägg utökas så att alla med pension från EU kan få sådant tillägg och att vissa utländska pensioner kan ingå i beräkningsunderlaget.
Den av riksdagen, efter förslag från Vänsterpartiet, begärda översynen av gravida kvinnors sjukskrivning har inte verkställts av regeringen och inga regler ändras när det gäller deras sjukförsäkringsersättningar.
När det gäller barnbidragen så föreslår regeringen att inga nya flerbarnstillägg utgår och att det förlängda barnbidraget sänks till 640 kronor per barn och månad från den 1 januari 1996.
Vänsterpartiet motsätter sig en sänkning av sjukpenningnivån till 75 procent och anser att en rimlig nivå är 90 procent. I nuläget vill vi slå vakt om nuvarande nivå och är beredda att ta detta som en prioriterad utgift som beräknats till 600 miljoner kronor vilket i sin tur innebär en besparing för kommunernas kostnader för socialbidrag. Förslaget är således ytterligare en nedtrappning mot ett fattigsamhälle baserat på en borgerlig grundtrygghet och innebär att vi tar ytterligare ett steg från den generella välfärden.
För övrigt kan man i dag räkna med att en tredjedel av löntagarna lever kring socialbidragsnormen och flertalet av dessa är kvinnor, oftast ensamstående. Med en 75 procentsnivå, och utan att se någon markant tendens till att arbetslösheten minskar, kommer andelen som behöver socialt ekonomiskt bistånd att öka. Detta kan kommunerna ta till intäkt för att sänka normen och lägstalönerna pressas neråt. I slutänden är det också en övervältring på kommunerna av kostnaden för socialförsäkringen - en socialförsäkring som i stort sett är i ekonomisk balans om man undantar a-kassan.
Vänsterpartiet går också mot sänkningen av det förlängda barnbidraget från 750 kronor till 640 kronor per månad och ungdom. Barnfamiljerna är redan hårt ansträngda av riksdagens och regeringens omotiverat hårda besparingar, och det blir i många fall föräldrarna som får kompensera den bortfallna hundralappen. Den är för det mesta redan intecknad för klädinköp, resor och fickpengar.
Beträffande havandeskapspenningen och sjukdom under graviditet är vi inte nöjda med regeringens förslag om oförändrade förhållanden. Vi anser inte heller att det är Riksförsäkringsverket som ska se över dessa regler. Vi föreslår att den sittande Sjuk- och arbetsskadekommittén bör få i uppgift att komma med förslag till vilka regler som skall gälla under havandeskapet och vid sjukdom under graviditeten.
Slutligen vill vi också ta upp frågan om en konsekvensanalys av de förslag som redovisats i propositionen. Vänsterpartiet har vid flera tillfällen påpekat bristerna när det gäller att beskriva hur förslagen ekonomiskt drabbar olika grupper. Vi har då fått stöd av riksdagens revisorer, och socialförsäkringsutskottet har även uttalat sig om detta i sitt betänkande SfU 1994/95:20, Kontroll av socialförsäkringen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs 1. att riksdagen avslår regeringens förslag om att sänka ersättningsnivån i socialförsäkringen till 75 % av förmånsgrundande inkomst enligt vad i motionen anförts om ytterligare ett slag mot den generella välfärdspolitiken, 2. 3. att riksdagen avslår regeringens förslag om att sänka det förlängda barnbidraget från 750 kr till 640 kr per månad och ungdom, 1 4. 5. att riksdagen hos regeringen begär att Sjuk- och arbetsskadekommittén får i uppdrag att se över reglerna för havandeskap och sjukdom under graviditet, 6. 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om konsekvensanalyser av propositionens olika förslag.. 11F Stockholm den 26 oktober 1995
Ulla Hoffmann (v)
Alice Åström (v) Charlotta L Bjälkebring (v) Britt-Marie Danestig-Olofsson (v) Tanja Linderborg (v) Stig Sandström (v)
1 Yrkande 2 hänvisat till SoU.