med anledning av prop. 1995/96:69 Vissa socialförsäkringsfrågor, m.m.
I propositionen föreslår regeringen att
kompensationsnivåerna i sjuklöne- och
sjukpenningförsäkringen, föräldraförsäkringen samt ett antal
andra socialförsäkringar sänks till 75 procent. Vidare föreslår
regeringen ett antal andra förändringar i socialförsäkringen,
bl.a. rörande minimireglerna och bestämmelserna om
karensdagar. Förändring av egenavgifter och
arbetsgivaravgifter ingår också i förslaget.
I stort sett delar vi regeringens förslag. Redan i januari
1995 föreslog vi i ett antal kommittémotioner att
kompensationsnivåerna i socialförsäkringen borde sänkas till
75 procent. Detta av flera skäl. De viktigaste är det
fortfarande allvarliga statsfinansiella läget. Men betydelsen
av att skapa enhetlighet och därmed en bättre översyn av
socialförsäkringen får inte heller glömmas bort. Genom att
det varit olika nivåer i olika försäkringsförmåner har det varit
möjligt att hoppa mellan systemen och på så sätt maximera
sin kompensation. Det har medverkat till att respekten för
transfereringssystemen urholkas.
Det var därför positivt att riksdagen i våras i ett
principbeslut slog fast att i stort sett alla förmåner inom
socialförsäkringen skulle sänkas till 75 procent och att man
därmed accepterade de moderata förslagen på detta område.
Emellertid anser vi att det fortfarande finns en del brister i
socialförsäkringen som regeringen underlåter att ta tag i.
I januari föreslog vi att det skulle införas två karensdagar i
sjuklönen. Vi vidhåller detta och anser att ytterligare en
karensdag bör införas från och med den 1 juli 1996. Vårt
förslag med två karensdagar skall, precis som i dag,
kombineras med ett tak på tio karensdagar under en
ettårsperiod och med den begränsning som finns i dag om
sjukfall som infaller inom en 14-dagarsperiod. I
sammanhanget vill vi ånyo peka på problemet med
karensdagar som gäller för de anställda som arbetar skift
eller har fler än en arbetsgivare. Regeringen bör därför få i
uppdrag att till riksdagen återkomma med ett förslag som
innebär att ingen får fler än de två karensdagar som föreslås.
Vidare bör möjligheterna för småföretagare att återförsäkra
sig hos försäkringskassan anpassas för två karensdagar.
I ESO-rapporten om social försäkring (Ds Fi 1994:81)
föreslås att den sjukpenninggrundande inkomsten skall
baseras på medelvärdet av de senaste 24 månadernas
inkomst. Detta förslag presenterade vi också i januari 1995,
och vi vill upprepa det nu. Förändringen av beräkningen av
SGI bör införas från och med den 1 juli 1996.
Regeringen föreslår också att kompensationsnivån i
föräldraförsäkringen sänks till 75 procent. Däremot undantas
två månader som fortsättningsvis skall ersättas med
85 procent och som är reserverade enkom för pappan
respektive mamman - den s.k. "pappamånaden". Vi avvisar
detta och menar att hela föräldraförsäkringen skall ha samma
kompensationsnivå på 75 procent. Vi anser inte att staten
genom särskilda regler skall styra de egna föräldrarnas val av
vem som skall sköta de egna barnen. Detta är och skall vara
en angelägenhet för de enskilda familjerna. I det
statsfinansiella läge Sverige befinner sig i anser vi heller inte
att det finns utrymme för sådana utgifter. Vårt förslag om en
enhetlig kompensationsnivå i försäkringen innebär minskade
kostnader med 150 miljoner kronor.
I propositionen redogör regeringen för det uppdrag man
erhöll av riksdagen i betänkande 1992/93:SfU2 om
havandeskapspenningen. Det är riksförsäkringsverket som
genomfört den undersökning av havandeskapspenningen
som redovisas. Verket konstaterar att det har blivit vanligt att
betrakta mer eller mindre normala besvär under graviditeten
som sjukdomar. Regeringen menar att det i dag inte finns
några skäl att ändra reglerna kring havandeskapspenningen
eller att helt ersätta den med någon annan kompensation för
de kvinnor som är i behov av ledighet i slutskedet av
graviditeten. I stället menar regeringen att det är viktigt att
samarbetet mellan försäkringskassorna och
mödrahälsovården förbättras för att på så sätt garantera att de
olika försäkringsformerna används i enlighet med deras
syfte.
I januari 1995 föreslog vi i en kommittémotion
(1994/95:So617) att havandeskapspenningen helt borde
avskaffas och ersättas med två andra möjligheter. Den första
skulle vara ren sjukskrivning vid de fall där det är klart att
kvinnan beroende på graviditeten inte kan eller får arbeta (i
enlighet med de EU-direktiv som finns rörande gravida
kvinnor på detta område). Det andra skulle vara en möjlighet
till ett flexibelt utnyttjande av föräldraförsäkringen. Genom
att i lagen göra det möjligt för kvinnan att använda
exempelvis två månader av försäkringen före förlossningen
skulle man undvika den ökade kostnad som regeringen anser
ett avskaffande av havandeskapspenning skulle innebära.
Även efter ett införande av denna flexibilitet i försäkringen
skulle Sverige ha en av de absolut mest generösa
föräldraledighetslagstiftningarna i världen. Självfallet anser
också vi att samarbetet mellan försäkringskassorna och
mödrahälsovården måste intensifieras.
Slutligen vill vi med tillfredsställelse konstatera att
regeringen så snabbt, efter en fråga av Gullan Lindblad, har
reagerat på det anmärkningsvärda att Apoteksbolaget har
tagit ut 60 kronor för det andra läkemedlet på ett och samma
recept även om läkemedlet kostat mindre än så.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar införa ytterligare en
karensdag i sjukförsäkringen i enlighet med vad som
anförts i motionen,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag på
nödvändiga förändringar vid införandet av ytterligare
en karensdag i enlighet med vad som anförts i
motionen,
3. att riksdagen beslutar att den
sjukpenninggrundande inkomsten skall räknas på ett
medelvärde av de senaste 24 månadernas inkomst i
enlighet med vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen beslutar att den del av
föräldraförsäkringen som ersätts med den
sjukpenninggrundande inkomsten skall vara samma
alla de tolv månaderna i enlighet med vad som anförts
i motionen,
5. att riksdagen beslutar att avskaffa
havandeskapspenningen fr.o.m. den 1 januari 1996 i
enlighet med vad som anförts i motionen,
6. att riksdagen hos regeringen begär förslag på
förändring av föräldraförsäkringen vid ett avskaffande
av havandeskapspenningen i enlighet med vad som
anförts i motionen.
Stockholm den 23 oktober 1995
Gullan Lindblad (m)
Sten Svensson (m)
Leif Carlson (m)
Gustaf von Essen (m)
Margit Gennser (m)
Stig Grauers (m)
Rolf Gunnarsson (m)
Hans Hjortzberg-Nordlund (m)
Tomas Högström (m)
Annika Jonsell (m)
Göte Jonsson (m)
Ulf Kristersson (m)
Margareta E Nordenvall (m)
Bertil Persson (m)
My Persson (m)
Marietta de Pourbaix-Lundin (m)
Birgitta Wichne (m)
Liselotte Wågö (m)
Anna Åkerhielm (m)