I propositionen föreslår regeringen att kompensationsnivåerna i sjuklöne- och sjukpenningförsäkringen, föräldraförsäkringen samt ett antal andra socialförsäkringar sänks till 75 procent. Vidare föreslår regeringen ett antal andra förändringar i socialförsäkringen, bl.a. rörande minimireglerna och bestämmelserna om karensdagar. Förändring av egenavgifter och arbetsgivaravgifter ingår också i förslaget.
I stort sett delar vi regeringens förslag. Redan i januari 1995 föreslog vi i ett antal kommittémotioner att kompensationsnivåerna i socialförsäkringen borde sänkas till 75 procent. Detta av flera skäl. De viktigaste är det fortfarande allvarliga statsfinansiella läget. Men betydelsen av att skapa enhetlighet och därmed en bättre översyn av socialförsäkringen får inte heller glömmas bort. Genom att det varit olika nivåer i olika försäkringsförmåner har det varit möjligt att hoppa mellan systemen och på så sätt maximera sin kompensation. Det har medverkat till att respekten för transfereringssystemen urholkas.
Det var därför positivt att riksdagen i våras i ett principbeslut slog fast att i stort sett alla förmåner inom socialförsäkringen skulle sänkas till 75 procent och att man därmed accepterade de moderata förslagen på detta område.
Emellertid anser vi att det fortfarande finns en del brister i socialförsäkringen som regeringen underlåter att ta tag i.
I januari föreslog vi att det skulle införas två karensdagar i sjuklönen. Vi vidhåller detta och anser att ytterligare en karensdag bör införas från och med den 1 juli 1996. Vårt förslag med två karensdagar skall, precis som i dag, kombineras med ett tak på tio karensdagar under en ettårsperiod och med den begränsning som finns i dag om sjukfall som infaller inom en 14-dagarsperiod. I sammanhanget vill vi ånyo peka på problemet med karensdagar som gäller för de anställda som arbetar skift eller har fler än en arbetsgivare. Regeringen bör därför få i uppdrag att till riksdagen återkomma med ett förslag som innebär att ingen får fler än de två karensdagar som föreslås. Vidare bör möjligheterna för småföretagare att återförsäkra sig hos försäkringskassan anpassas för två karensdagar.
I ESO-rapporten om social försäkring (Ds Fi 1994:81) föreslås att den sjukpenninggrundande inkomsten skall baseras på medelvärdet av de senaste 24 månadernas inkomst. Detta förslag presenterade vi också i januari 1995, och vi vill upprepa det nu. Förändringen av beräkningen av SGI bör införas från och med den 1 juli 1996.
Regeringen föreslår också att kompensationsnivån i föräldraförsäkringen sänks till 75 procent. Däremot undantas två månader som fortsättningsvis skall ersättas med 85 procent och som är reserverade enkom för pappan respektive mamman - den s.k. "pappamånaden". Vi avvisar detta och menar att hela föräldraförsäkringen skall ha samma kompensationsnivå på 75 procent. Vi anser inte att staten genom särskilda regler skall styra de egna föräldrarnas val av vem som skall sköta de egna barnen. Detta är och skall vara en angelägenhet för de enskilda familjerna. I det statsfinansiella läge Sverige befinner sig i anser vi heller inte att det finns utrymme för sådana utgifter. Vårt förslag om en enhetlig kompensationsnivå i försäkringen innebär minskade kostnader med 150 miljoner kronor.
I propositionen redogör regeringen för det uppdrag man erhöll av riksdagen i betänkande 1992/93:SfU2 om havandeskapspenningen. Det är riksförsäkringsverket som genomfört den undersökning av havandeskapspenningen som redovisas. Verket konstaterar att det har blivit vanligt att betrakta mer eller mindre normala besvär under graviditeten som sjukdomar. Regeringen menar att det i dag inte finns några skäl att ändra reglerna kring havandeskapspenningen eller att helt ersätta den med någon annan kompensation för de kvinnor som är i behov av ledighet i slutskedet av graviditeten. I stället menar regeringen att det är viktigt att samarbetet mellan försäkringskassorna och mödrahälsovården förbättras för att på så sätt garantera att de olika försäkringsformerna används i enlighet med deras syfte.
I januari 1995 föreslog vi i en kommittémotion (1994/95:So617) att havandeskapspenningen helt borde avskaffas och ersättas med två andra möjligheter. Den första skulle vara ren sjukskrivning vid de fall där det är klart att kvinnan beroende på graviditeten inte kan eller får arbeta (i enlighet med de EU-direktiv som finns rörande gravida kvinnor på detta område). Det andra skulle vara en möjlighet till ett flexibelt utnyttjande av föräldraförsäkringen. Genom att i lagen göra det möjligt för kvinnan att använda exempelvis två månader av försäkringen före förlossningen skulle man undvika den ökade kostnad som regeringen anser ett avskaffande av havandeskapspenning skulle innebära. Även efter ett införande av denna flexibilitet i försäkringen skulle Sverige ha en av de absolut mest generösa föräldraledighetslagstiftningarna i världen. Självfallet anser också vi att samarbetet mellan försäkringskassorna och mödrahälsovården måste intensifieras.
Slutligen vill vi med tillfredsställelse konstatera att regeringen så snabbt, efter en fråga av Gullan Lindblad, har reagerat på det anmärkningsvärda att Apoteksbolaget har tagit ut 60 kronor för det andra läkemedlet på ett och samma recept även om läkemedlet kostat mindre än så.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar införa ytterligare en karensdag i sjukförsäkringen i enlighet med vad som anförts i motionen, 2. att riksdagen hos regeringen begär förslag på nödvändiga förändringar vid införandet av ytterligare en karensdag i enlighet med vad som anförts i motionen, 3. att riksdagen beslutar att den sjukpenninggrundande inkomsten skall räknas på ett medelvärde av de senaste 24 månadernas inkomst i enlighet med vad som anförts i motionen, 4. att riksdagen beslutar att den del av föräldraförsäkringen som ersätts med den sjukpenninggrundande inkomsten skall vara samma alla de tolv månaderna i enlighet med vad som anförts i motionen, 5. att riksdagen beslutar att avskaffa havandeskapspenningen fr.o.m. den 1 januari 1996 i enlighet med vad som anförts i motionen, 6. att riksdagen hos regeringen begär förslag på förändring av föräldraförsäkringen vid ett avskaffande av havandeskapspenningen i enlighet med vad som anförts i motionen.
Stockholm den 23 oktober 1995
Gullan Lindblad (m) Sten Svensson (m) Leif Carlson (m) Gustaf von Essen (m) Margit Gennser (m) Stig Grauers (m) Rolf Gunnarsson (m) Hans Hjortzberg-Nordlund (m) Tomas Högström (m) Annika Jonsell (m) Göte Jonsson (m) Ulf Kristersson (m) Margareta E Nordenvall (m) Bertil Persson (m) My Persson (m) Marietta de Pourbaix-Lundin (m) Birgitta Wichne (m) Liselotte Wågö (m) Anna Åkerhielm (m)