med anledning av prop. 1995/96:209 Försäkringsskydd vid sjukdom, m.m.
Inledning
Regeringens proposition om försäkringsskydd m m är en
uppföljning av flera beslut som aviserades i regeringens
vårbudget. Folkpartiet har tidigare tagit ställning till dessa
förslag och kommer därför i det följande att i stor
utsträckning upprepa tidigare ställningstaganden.
Regeringens proposition består i huvudsak av fyra övergripande delar med
förslag.
Det första är en förlängning av sjuklöneperioden för arbetsgivarna från
nuvarande två till fyra veckor. Detta har vi tidigare avvisat.
För det andra föreslås förändringar i den sjukpenninggrundande inkomsten,
SGI. Dessa har även vi föreslagit tidigare.
För det tredje föreslår regeringen att den förhöjda ersättningsnivån för de
s k pappa- och mammamånaderna ska sänkas. Detta har vi avvisat.
För det fjärde föreslås en rad av förändringar avseende olika avgiftsfrågor
där vi preciserar våra ställningstaganden under detta avsnitt i föreliggande
motion.
Sjuklöneperioden
Den av regeringen föreslagna ändringen av
arbetsgivarperioden utan kompensation till företagen är i
praktiken likvärdig med en skattehöjning, och vi avvisar
detta förslag.
Det är en fullständigt felaktig signal att ge företagen. Det behövs inte mer
av skattehöjningar, varken direkta eller indirekta, som riktar sig mot före-
tagen utan snarare sänkta skatter riktade mot företagen. Den företagsvänliga
policy som regeringen vill ge intryck av att representera visar sig mot bak-
grund av bl a sådana förslag endast vara ett tunt ytskikt av fernissa.
Sjukpenninggrundande
inkomst
Vi vill ha en sjukförsäkring som premierar förebyggande
arbete och rehabilitering och anser att det endast är den lön
man har som ska ge rätt till sjukersättning, inte exempelvis
traktamenten, reseersättning m m.
I vårbudgeten diskuterades förändringar i den sjukpenninggrundande
inkomsten, SGI. Vi accepterar den modellen för SGI som framfördes i
vårbudgeten som ger en besparing på 980 miljoner kronor. Vi har tidigare
påpekat vikten av förändringar för SGI och finner det rimligt att stödja
regeringens förslag i detta hänseende vad avser att semesterersättning ska
beräknas till högst det belopp som skulle ha utgjort ersättning för utfört
arbete
under den tid semesterlönen kan anses motsvara.
Pappa- och
mammamånaderna
Inom familjepolitiken föreslår regeringen sänkningar av
ersättningsnivån för den s k pappa- och mammamånaden.
En generös föräldraförsäkring är en av grunderna för en bra familjepolitik.
Men det är också viktigt att föräldraförsäkringen kan utnyttjas av både
mammor och pappor. Den förra regeringen införde därför den s k
pappamånaden. Motiven var flera: den skulle stimulera pappornas uttag av
föräldraförsäkringen, den skulle ge papporna ett stöd - mot arbetsgivare,
arbetskamrater och en fördomsfull omgivning - att ta ut sin föräldraledighet.
Samtidigt med pappamånaden reserverades också en månad i föräldraförsäk-
ringen för mamman. Genom denna modell understryks att föräldraledigheten
är en angelägenhet både för mammor och pappor.
Kvinnor har som bekant i genomsnitt en lägre lön än män. För att stimulera
männen att ta ut sin pappamånad skulle denna månad (och mammornas
månad) ha en högre ersättningsnivå så att den ekonomiska förlusten inte
skulle bli så stor så att männen av rent ekonomiska skäl inte tog ut sin
pappamånad.
Nu vill regeringen sänka ersättningsnivåerna för mamma- och pappa-
månaderna så att de ska ligga på samma nivå som övriga dagar i föräldra-
försäkringen. Vi ser detta som ett bakslag i arbetet för att få fler fäder att
stanna hemma hos sina barn och ett steg tillbaka i arbetet för en jämnare
fördelning av det praktiska ansvaret för barn och hem.
Vi anser att ersättningsnivåerna för pappa- och mammamånaden ska ligga
kvar på den nuvarande nivån. Vi kan istället tänka oss att slopa de s k
garantidagarna i föräldraförsäkringen.
Vi vill också i sammanhanget understryka vikten av övriga familjepolitiska
instrument. Det är viktigt att en helhetsbedömning av barnfamiljernas totala
situation görs istället för att isolerat betrakta varje familjepolitiskt
instrument
för sig.
Barn kostar. Därför har inkomsttagare med barn en lägre ekonomisk
standard än inkomsttagare utan barn och samma inkomst. I många länder
beaktas detta när skatten tas ut. I vårt land har vi valt att beakta detta i
huvudsak genom barnbidragen. Det kan finnas skäl att diskutera vilken teknik
som är den mest lämpliga för att vi i det samlade skatte- och bidragssystemet
skall ta hänsyn till barnfamiljernas lägre bärkraft. Det centrala är dock inte
tekniken utan resultatet för barnfamiljerna.
I vår partimotion med anledning av vårbudgeten föreslog vi en matmoms
på samma nivå som flertalet varor och tjänster. Eftersom kostnaden för mat
utgör en större del av budgeten för barnfamiljer än för vuxna utan barn
föreslår vi att flerbarnstillägget för nya flerbarnsfamiljer återinförs och att
barnbidraget återställs till den nya nivå som fanns när beslutet om den stora
skattereformen togs och som rådde fram till det att 1995 års regeringsförslag
genomfördes.
Avgiftshöjningar m m
Regeringen föreslår en sänkning av sjukförsäkringsavgiften
med 0,14 procentenheter från och med 1.1 1997.
Avgiftssänkningen är en halv kompensation för den
förlängda sjuklöneperioden som vi går emot. Därför avvisar
vi även den föreslagna sänkningen av
sjukförsäkringsavgiften.
Vi tycker det vore bäst om regeringen föreslog en höjning av egenavgiften
till en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring istället för en växling mellan
arbetsgivarnas sjukförsäkringsavgift och en arbetsmarknadsavgift.
Det är orimligt att egenavgiften i sjukförsäkringen används till att finansie-
ra ändamål som inte ligger inom sjukförsäkringens ram. Detta underminerar
försäkringsmässigheten i systemet och är principiellt felaktigt.
Det är även orimligt att föreslå en höjning av den allmänna löneavgiften.
Det är i praktiken en ren skattehöjning. Istället borde arbetsmarknadsavgiften
höjas.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår propositionen i den del som berör förlängd
sjuklöneperiod,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om sjukpenninggrundande inkomst,
3. att riksdagen avslår propositionen i de delar som berör de s.k.
pappa- och mammamånaderna,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om avgiftsfrågor m.m.