med anledning av prop. 1995/96:209 Försäkringsskydd vid sjukdom, m.m.
Regeringens proposition
I den föreliggande propositionen lägger regeringen fram
förslag på förändringar inom socialförsäkringsområdet.
Förändringarna har tidigare aviserats i den ekonomiska
vårpropositionen (1995/96:150). I korthet innebär förslagen
att arbetsgivare ges ett lagstadgat ansvar för att ersätta
sjuklön under de första 28 dagarna av ett sjukdomsfall.
Vidare föreslår regeringen en förändrad beräkning av den
sjukpenninggrundande inkomsten. Semesterlön skall inte
ingå i den sjukpenninggrundande inkomsten. Skattepliktiga
kostnadsersättningar skall heller inte ingå i
inkomstunderlaget och inte heller andra skattepliktiga
förmåner annat än ersättning i pengar. Enligt riktlinjer från
tidigare riksdagsbeslut (bet. 1994/95:FiU1) föreslås en
höjning av den allmänna egenavgiften i form av
sjukförsäkringsavgift. Arbetsgivare föreslås ett sänkt
avgiftsuttag avseende socialavgifter och en höjning av den
allmänna löneavgiften. De särskilda löneskatterna och den
särskilda premieskatten för grupplivförsäkringar föreslås
också höjas. Slutligen föreslås att ersättningsnivåerna i de
s.k. mamma- och pappamånaderna sänks till samma nivå
som i övrig föräldraförsäkring.
Kristdemokraterna markerade redan vid behandlingen av den ekonomiska
vårbudgeten avslag på flera av de förslag regeringen nu lägger fram. I det
följande vill vi tydliggöra dessa ställningstaganden.
Förlängd sjuklöneperiod
Nuvarande regler om 14 dagars sjuklöneperiod infördes den
1 januari 1992. Syftet var bl a att öka arbetsgivarnas ansvar
för att förbättra de anställdas arbetsmiljö. Idag finns i
sjukförsäkringen en karensdag och från den andra dagen
ersätts 75 procent av den förlorade inkomsten.
Vid införandet av de nuvarande reglerna kompenserades arbetsgivarna för
de beräknade ökade kostnader man åsamkades genom det utökade ansvaret.
Kostnadsökningen beräknades av regeringen till ca 2 200 miljoner kronor,
vilket motsvarade en 2,3-procentig sänkning av arbetsgivaravgiften. Den 1
april 1993 infördes en karensdag i sjukförsäkringen. Förändringen beräknades
ge arbetsgivarna en kostnadsminskning på ca 4 miljarder kronor varför
arbetsgivaravgiften till sjukförsäkringen höjdes med 0,63 procentenheter. Den
1 januari 1996 sänktes ersättningsnivån fr.o.m dag 4 från 90 till 75 procent.
Arbetsgivaravgiften höjdes samtidigt med 0,2 procentenheter. Jämfört med
tiden före införandet av sjuklöneperiod har därmed arbetsgivaravgiften sänkts
med 1,47 procent.
Huruvida den kompensation arbetsgivarna fått för de förändringar som
hittills gjorts är korrekt är svårt att med säkerhet konstatera. Statistiken
över
sjukfrånvaron ger med all sannolikhet inte en rättvisande bild över den verk-
liga situationen. Regeringen hänvisar i propositionen till egna beräkningar
och menar att arbetsgivarkollektivet vunnit på de kompensationer som gjorts.
Utifrån detta konstaterande menar man att arbetsgivarna med det föreliggande
förslaget endast delvis bör kompenseras. Följaktligen innebär förslaget en 50-
procentig kompensation för uppskattade kostnader, vilket innebär ca 1 100
miljoner kronor eller 0,14 procentenheter. Kristdemokraterna är av den
uppfattningen att arbetsgivarna måste kompenseras för hela den beräknade
kostnadsökningen. Regeringens egna kalkyler är, precis som man själv
skriver, osäkra och bör därför inte bli till intäkt för en allt för låg
kompensation. Enligt arbetsgivarna själva har man inte tidigare blivit
överkompenserade utan snarare tvärtom och räknar dessutom med högre
kostnader än regeringen för den föreliggande förlängningen av arbets-
givarperioden. Kristdemokraterna menar att förhållandena bör klargöras
innan beslut kan tas i denna fråga. Principen måste därutöver vara att full
kompensation skall ges.
En ofinansierad reform skulle vara särskilt förödande för små företag som
har svårt att bära höga sjukförsäkringskostnader. Rekryteringsbenägenheten
skulle med all sannolikhet påverkas negativt. En dylik reform skulle särskilt
försvåra anställningar för personer som inte har god hälsa. Kristdemokraterna
menar att en större del av bördan istället skall bäras av oss som är friska. Vi
föreslår därför ytterligare en karensdag i sjuklöneperioden med ett
högkostnadsskydd på 10 dagar per år. I sammanhanget vill vi också påpeka
att den attityd regeringen med detta förslag uppvisar mot vad man själva
kallar betydelsefulla företagare inte ger dessa något som helst skäl att tro på
regeringens ord om att jobben och framtiden ligger i företagarnas händer.
Samtidigt som en arbetsgivarperiod om 14 dagar infördes inrättades en
försäkring mot kostnader för sjuklön. Denna ersätter försäkringstagaren för
kostnader för sjuklön fr.o.m den fjärde sjukdagen. Försäkringen kan tecknas
av den arbetsgivare vars totala lönekostnader exklusive sociala avgifter och
särskild löneskatt under ett kalenderår inte beräknas överstiga 90 gånger
gällande basbelopp. Endast få arbetsgivare har utnyttjat denna möjlighet och
antalet har kraftigt minskat mellan åren 1992 och 1995. Företagarna gör,
enligt uppgift, bedömningen att försäkringen är för dyr. Försäkringspremien
är 1,6 procent av lönesumman och bestäms av Riksrevisionsverket. Rege-
ringen gör den förvånande bedömningen att försäkringen fungerar
"tillfredsställande" och anser att det finns skäl att höja den övre gränsen för
lönesumman till 100 gånger basbeloppet. Enligt vår mening är detta en
onödig åtgärd så länge så få företag anser sig ha råd till försäkringen.
Målsättningen måste istället vara att sänka premierna. En förlängning av
arbetsgivarperioden kommer med all sannolikhet istället att leda till att RRV
höjer premien. De företag som redan idag inte anser sig ha råd till försäk-
ringen kommer givetvis inte att kunna finansiera den efter en höjning. Likaså
kan man förvänta att flera av de små företag som idag har försäkrat sig
kommer att anse den bli för dyr genom höjningen och tvingas avstå från
försäkring. Följden bli en mycket stor belastning på de mindre företagen som
nu skall bära ytterligare två veckor av en medarbetares sjuklön. Enligt uppgift
beräknas inkomsterna i försäkringen 1996 bli 69 miljoner kronor och
utbetalningarna 49 miljoner kronor. Administrationskostnader beräknas till 6
miljoner kronor. Kristdemokraterna menar att det överskott som nu finns i
försäkringen samt de medel som skulle ha bekostat höjningen av
lönesummetaket används till att underlätta för de små företagen att försäkra
sig mot kostnader för sjuklön genom sänkta premier. Följden av detta förslag
blir att premierna bör beslutas av riksdagen och inte som nu av Riks-
revisionsverket. Behovet av sänkta premier gäller även vid ett bibehållande
av den arbetsgivarperiod som finns idag.
Sjukpenninggrundande
inkomst
Regeringen föreslår förändrad beräkning av den
sjukpenninggrundande inkomsten. Man går i denna del helt
på förslag från Sjuk- och arbetsskadekommittén. Som en
första förändring föreslår man att i den
sjukpenninggrundande inkomsten skall "semesterlön
beräknas till högst det belopp som skulle ha utgjort
ersättning för utfört arbete under den tid semesterlönen kan
anses motsvara". Detta innebär i praktiken att den särskilda
semesterlönen på 12 procent av arbetsinkomsten inte skall
inräknas i den sjukpenninggrundande inkomsten.
Kristdemokraterna finner detta vara en rimlig förändring mot
bakgrunden av att sjukdom är semesterlönegrundande och att
detta tillägg har som syfte att vara kopplat till semester och
inte till sjukdom. Precis som flera remissinstanser påpekar
menar även vi att förändringen också skall gälla beräkning av
arbetsskadelivränta.
Som ett andra förslag anför regeringen att inga andra skattepliktiga
förmåner än ersättning i pengar skall ingå i beräkningen av den sjukpenning-
grundande inkomsten. Inte heller skattepliktiga kostnadsersättningar skall
ingå. Denna fråga är mer komplicerad. De förmåner som här åsyftas utges i
största utsträckning istället för kontant lön för utfört arbete och bör ses som
del av inkomst och därmed inkomstbortfall vid sjukdom. De bör därför räknas
in i den sjukpenninggrundande inkomsten. Vissa förmåner är av det slaget att
de kan utnyttjas även under sjukdomstiden, exempelvis förmåner som fri
bostad. Vi gör trots detta den bedömningen att samtliga förmåner ändå är att
anse som inkomst för utfört arbete och bör ingå i den sjukpenninggrundande
inkomsten. Mot denna bakgrund yrkar vi avslag på regeringens förslag i
denna punkt.
Utöver de förslag regeringen lägger fram vill vi föreslå att den sjuk-
penninggrundande inkomsten beräknas på de senaste 24 månaderna.
Mamma/pappamånad
Kristdemokraterna godtar regeringens förslag om att göra
ersättningen för de s.k. mamma- och pappamånaderna
enhetliga med övrig föräldraförsäkring. Vi har dock i vår
budgetmotion föreslagit en 80-procentig nivå i
föräldraförsäkringen redan från och med år 1997 och föreslår
därför att regeringens förslag skall kompletteras med
angivandet om att ersättningsnivån i dessa för respektive
förälder särskilt avdelade månader skall vara 80 procent från
och med år 1997.
Avgiftsfrågor
Redan i proposition 1994/95:25 föreslogs en successiv
höjning av den allmänna egenavgiften i form av
sjukförsäkringsavgift med en procentenhet per år fram t.o.m
år 1998. Kristdemokraterna motsatte sig redan då en av dessa
procentenheter, vilket vi fortsatt vill framhålla. Detta innebär
ökad köpkraft för konsumenterna och ökade skatteintäkter
för kommunerna i jämförelse med det förslag regeringen
lägger fram.
I samma proposition föreslogs en avgiftsväxling mellan sjukförsäkrings-
avgiften för arbetsgivare och arbetsmarknadsavgiften. Regeringen föreslår i
den föreliggande propositionen en motsvarande växling men att sänkningen i
sjukförsäkringsavgiften växlas mot en höjning av den allmänna löneavgiften.
Kristdemokraterna motsätter sig denna växling. Den allmänna löneavgiften
har ingen koppling till försäkringssystemet utan innebär i praktiken en skatt
som allmänt skall förstärka de offentliga finanserna. Vi är av den
uppfattningen att de avgifter arbetsgivarna betalar i så stor utsträckning som
möjligt skall vara kopplade direkt till olika förmåner. En växling mot arbets-
marknadsavgiften, vilket var regeringens ursprungliga modell, är i praktiken
ett sätt att dölja att en obligatorisk avgift används för att finansiera den
icke-
obligatoriska arbetslöshetsförsäkringen. Kristdemokraterna framhåller i
sammanhanget sin tidigare hållning att arbetslöshetsförsäkringen bör vara
obligatorisk och finansieras med egenavgifter.
Som en följd av de ovan angivna avgiftsförändringarna föreslår regeringen
en höjning av den särskilda premieskatten för grupplivförsäkringar och de
särskilda löneskatterna på vissa förvärvsinkomster och på pensionskostnader.
Motsvarande följdändringar föreslogs av regeringen i den angivna propo-
sitionen 1994/95:25. Precis som vid behandlingen av denna proposition vill
Kristdemokraterna framhålla att det finns ett samband mellan å ena sidan de
särskilda löneskatterna och premieskatten och å andra sidan skattedelen i de
sociala avgifterna. Förmånsrelaterade egenavgifter är dock ingen skatt. Det
samband regeringen framlägger existerar därmed inte. Kristdemokraterna
avvisar med detta regeringens förslag till höjningar av de särskilda löne-
skatterna och premieskatten.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår förslaget om förlängd arbetsgivarperiod i
sjukförsäkringen,
2. att riksdagen avslår förslaget om höjd övre gräns i den särskilda
försäkringen för kostnader för sjuklön,
3. att riksdagen beslutar om ytterligare en karensdag i
sjukförsäkringen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av sänkta premier i den särskilda
försäkringen för kostnader för sjuklön,
5. att riksdagen beslutar att beräkning av arbetsskadelivränta skall
ske på motsvarande sätt som den sjukpenninggrundande inkomsten
vad gäller inkomster av semesterlön och semesterersättning,
6. att riksdagen avslår förslaget om att skattepliktiga förmåner och
kostnadsersättningar inte skall ingå i beräkningen i den
sjukpenninggrundande inkomsten,
7. att riksdagen beslutar att den sjukpenninggrundande inkomsten
skall baseras på inkomster under de senaste 24 månaderna,
8. att riksdagen beslutar om en höjning av föräldraförsäkringen till
80 % att gälla redan fr.o.m. den 1 januari 1997,
9. att riksdagen avslår en procentenhets höjning av den allmänna
egenavgiften till sjukförsäkringen fram till år 1998,
10. att riksdagen avslår förslaget om avgiftsväxling mellan
sjukförsäkringsavgift för arbetsgivare och den allmänna löneavgiften,
11. att riksdagen avslår förslaget om höjning av de särskilda
löneskatterna och premieskatten.
Stockholm den 12 juni 1996
Rose-Marie Frebran (kds)
Ulf Björklund (kds)
Dan Ericsson (kds)
Holger Gustafsson (kds)
Göran Hägglund (kds)
Mats Odell (kds)
Michael Stjernström (kds)