Trygghet vid sjukdom
Skyddet av alla människors grundtrygghet bör vara en obligatorisk statlig uppgift, där alla människor bidrar solidariskt till finansieringen efter förmåga. Miljöpartiet tillbakavisar därmed de senaste årens trend att göra de allmänna socialförsäkringarna mer "försäkringsmässiga" genom att först föra in, och därefter höja egenavgifterna i sjukförsäkringen. Detta är i själva verket en täckmantel för att göra systemen mindre solidariska.
Egenavgifter
I den nu aktuella propositionen föreslår regeringen en höjning av egenavgifterna i sjukförsäkringen. Miljöpartiet anser principiellt att de allmänna och obligatoriska socialförsäkringarna skall bekostas av arbetsgivaravgifter och /eller av miljörelaterade skatter som växlas mot arbetsgivaravgifter. Egenavgifter har flera nackdelar: En av dem är att höginkomsttagare bara behöver betala en mindre del av avgiften själva eftersom egenavgifterna är avdragsgilla vid såväl statlig som kommunal taxering. Det ger helt klart oönskade fördelningspolitiska effekter. Avdragen vid den kommunala taxeringen gröper dessutom ur kommunernas skatteunderlag och tvingar dem till ytterligare nedskärningar. Detta leder i sin tur till ökad arbetslöshet och nya kostnader för staten. Miljöpartiet anser därför att egenavgifterna successivt bör avvecklas. Ett första steg på den vägen är att inte höja egenavgifterna. Därför går Miljöpartiet emot regeringens proposition vad gäller denna del.
Förlängt arbetsgivaransvar för sjuklöneperioden
Regeringen vill för att förstärka statskassan förlänga arbetsgivaransvaret för sjuklöneperioden upp till 28 dagar. Sjuk- och arbetsskadekommittén har i sitt delbetänkande "Försäkringsskydd vid sjukdom" (SOU 1995:149) vägt för- och nackdelarna med en förlängd sjuklöneperiod mot varandra. I sitt betänkande ser kommittén risker i att kostnaderna för arbetsgivare i hög utsträckning differentieras. Högriskföretag och småföretag har inte möjlighet att sprida riskerna på samma sätt som andra företag. I den sektor som arbetar med vård och omsorg återfinns ofta en hög sjukfrånvaro. En stor andel av de anställda där är kvinnor. Miljöpartiet ser en stor risk i att vi genom åtgärder av den typ som beskrivits ovan på sikt får en segregerad arbetsmarknad: En arbetsmarknad där kvinnor i fertil ålder med ännu större svårighet än idag kan få ett arbete. En arbetsmarknad där handikappade och människor med arbetsskador eller kroniska sjukdomar svårligen kan erhålla, eller byta till det arbete de önskar. Det är inte det samhälle vi önskar oss, och därför vill Miljöpartiet att regeringen återkommer med en noggrann analys av vilka företag och/eller branscher som kommer att drabbas hårt av förslaget. Självklart ska regeringen också återkomma med förslag till hur rörligheten på arbetsmarknaden även framöver skall vara möjlig för människor i de grupper vi ovan beskrivit.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår regeringens proposition i den del som föreslår höjda egenavgifter, 2. att riksdagen begär att regeringen återkommer med en analys av hur den förlängda sjuklöneperioden kommer att slå mot högriskbranscher och speciella grupper av arbetstagare.
Stockholm den 11 juni 1996
Ragnhild Pohanka (mp)