med anledning av prop. 1995/96:208 Underhållsstöd till barn med särlevande föräldrar, m.m.
Frågan om en reformering av bidragsförskottet och
underhållsbidraget har varit föremål för ett otal utredningar,
utan att man har kommit fram till ett förslag som både
innebär tydliga och klara regler samtidigt som det sätter
föräldrarnas ansvar för de egna barnen i centrum. Det förslag
som regeringen nu presenterar är dock ett steg i rätt riktning.
Problem i systemet
Få system inom socialförsäkringen är så komplicerade som
bidragsförskottet. Flera utredningar och rapporter har också
kunnat påvisa att systemet inte givit de effekter som var
tänkta.
Riksrevisionsverket har konstaterat att bidragsförskotten framför allt går till
personer med höga månadslöner. I genomsnitt erhåller t.ex. familjer med en
inkomst överstigande 25 000 kronor i månaden ett utfyllnadsbidrag på ca
850 kronor i månaden, medan hushåll med en inkomst mellan 9 000 och
12 000 kronor i månaden får ett bidrag på ca 450 kronor.
Möjligheterna att fuska och trixa är också stora. Genom praxisförskjutning
i Försäkringsöverdomstolen är det i dag praktiskt tagit omöjligt att förhindra
att personer får utfyllnadsbidrag trots att de är sammanboende med barnets
andra förälder.
Det är också mer lönsamt att t.ex. uppge att barnet bor hos den förälder
som har den högsta inkomsten, även om barnet egentligen bor hos den som
har den lägre inkomsten. Detta beroende på att underhållsbidragets storlek i
det fallet räknas på den lägre lönen, varför statens utfyllnadsbidrag stiger upp
till garantinivån.
Underhållsbidragets storlek är också beroende på hur många nya barn den
underhållsskyldige har i nya förhållanden. Detta gör att de nya barnen räknas
först - och den underhållsskyldige får då ett förbehållsbelopp innan
underlaget för underhållsbidraget kan fastställas. Det är naturligen särskilt
detta som har givit upphov till bidragsförskottets smeknamn "haremsbidrag".
Ju fler barn man skaffar sig i nya förhållanden desto större blir
skattebetalarnas andel.
Kontrollen av inkomstuppgifterna vid fastställande av bidragsförskottet är
också bristfällig. Inte på grund av slarv från kassorna, utan på grund av
personal- och tidsbrist. Om man räknar upp samtliga löneuppgifter med tio
procent skulle, rent teoretiskt, statens kostnader minska med en miljard
kronor (Riksrevisionsverket 1995).
Slutligen måste marginaleffekten av att ändra sin inkomst tas upp som ett
stort problem. En ökning av inkomsten kan i ett kast skapa marginaleffekter
på upp till 120 procent i de lägsta inkomstgrupperna. Att inte uppge rätt
inkomst ter sig därför i ett sådant läge inte alltför märkligt.
Regeringens förslag
Vi har ovan försökt beskriva några av de avigsidor som finns
med nuvarande system och som vi moderater påpekat i
upprepade motioner genom åren. Regeringen redovisar
ytterligare ett antal i propositionen. Det förslag som
regeringen nu presenterar i form av ett underhållsstöd är,
som nämnts ovan, ett steg i rätt riktning. Vi delar i stort
regeringens bedömningar om nödvändigheten av
förändringar. Den departementspromemoria som ligger till
grund för regeringens förslag har fått allvarlig kritik från ett
antal ledande jurister, men även från familjerättssekreterare
och andra som på ett eller annat sätt kommit i kontakt med
dagens system och som yttrat sig över förslaget om
underhållsstöd.
Från moderat håll finns det tre huvudinvändningar mot regeringens förslag,
som också tagits upp av ett antal remissinstanser.
Det första är förslaget att frikoppla den underhållsbidragsansvariga
förälderns skyldighet att återbetala till försäkringskassan den del av
underhållsstödet som inte är det s.k. utfyllnadsbidraget, från föräldrabalkens
regler om underhåll. Skulden som föräldern får relateras således till staten
och kopplas inte till barnet. Vår utgångspunkt är att skulden till de egna
barnen alltid skall vara prioriterad och direkt kopplad till föräldraansvaret i
övrigt.
Den andra invändningen är förslaget att underhållsstödets utfyllnadsdel
skall utgå som en allmän grundläggande trygghet för alla barn till särlevande
föräldrar. Utöver det stöd som generellt ges till barn skall staten således
särskilt gynna barn till särlevande föräldrar. Detta är en ordning som vi
moderater inte kan acceptera. Målsättningen för statens insatser på det
familjepolitiska området måste vara att barn lever i nära relationer till såväl
sin mor som sin far. Då får man inte på detta sätt gynna familjesplittring. Vi
anser att såväl underhållsstödets förskottsdel som själva utfyllnadsbidraget
skall behovsprövas.
I departementspromemorian föreslogs att ett grundavdrag på totalt
48 000 kronor skall gälla vid beräkningen av den underhållsskyldiges
förälderns inkomst vid fastställande av underhållsbidragets storlek.
Regeringen har i propositionen valt att halvera detta grundavdrag och föreslår
i stället 24 000 kronor. Detta riskerar att skapa ett problem som regeringen
också tar upp i förslaget, nämligen att det kommer att finnas
underhållsskyldiga vars skuld kommer att vara större än förbehållsbeloppet.
Mot den bakgrunden är det märkligt att regeringen ändå väljer att halvera
grundavdraget.
Nytt system
Även om vi ser brister i det förslag som regeringen nu lägger
fram är det ett steg i rätt riktning. Med de justeringar som vi
föreslagit ovan försvinner ytterligare några problem som är
förenade med dagens bidragsförskott. Men, vi anser att det
nu är dags att skyndsamt se över möjligheterna att helt
avskaffa ett bidrag som, även med den nu föreslagna
modellen, är ytterst komplicerat och svåröverskådligt och
som de facto innebär att skattebetalarna tar ansvar för något
som alltid bör vara de egna föräldrarnas viktigaste uppgift -
den ekonomiska omsorgen om de egna barnen.
Vi anser därför att hela systemet bör avskaffas, så snart detta är möjligt.
Grundprincipen skall alltid vara att föräldrarna aldrig kan komma ifrån sitt
försörjningsansvar. För att inte ett avskaffande av bidragsförskottet skall
innebära att det offentliga ger incitament för separering - liknande det
amerikanska stödet till ensamstående mammor - anser vi att i de fall där den
underhållsskyldige inte kan betala eller där faderskapet är okänt - vilket är
ytterst ovanligt - får socialtjänsten pröva rätten till socialbidrag, på samma
sätt som gäller andra situationer där de egna inkomsterna inte täcker de
nödvändiga utgifterna. Det innebär också en inkomstprövning i varje enskilt
fall, vilket ger systemet en mer fördelningspolitiskt attraktiv profil. De som
har störst behov av stöd garanteras också detta. Vid de fall där den
underhållsskyldige är känd, men för tillfället inte kan betala, adderas hans
eller hennes skuld på samma sätt som gäller t.ex. skatteskulder. Det statliga
engagemanget i vårt system blir att se till att man bevakar denna skuld och
ser till att den återbetalas. De medel som då kommer in går till den kommun
som utbetalat eventuellt socialbidrag. Har socialbidrag inte betalats ut, trots
att underhållsstöd inte utgått, tillfaller pengarna ändå barnet som skulle
erhållit stödet från början. På så sätt garanteras kopplingen mellan
betalningsskyldigheten och det egna barnet. Grundprincipen måste, enligt vår
bestämda uppfattning, vara att skulden till de egna barnen är den viktigaste
skulden att reglera och som den betalningsansvarige inte skall kunna dra sig
undan. Preskriptionstiden för icke betalt underhåll skall utsträckas till minst
10-15 år.
Riksdagen bör ge regeringen i uppdrag att skyndsamt utreda den ovan
skisserade modellen och återkomma till riksdagen med förslag.
Det ankommer på utskottet att utforma erforderlig lagtext.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om sambandet mellan den underhållsskyldiges
återbetalningsskyldighet och föräldrabalkens regler om underhåll,
2. att riksdagen beslutar att underhållsstödet och utfyllnadsbidraget
skall vara behovsprövat i enlighet med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen beslutar att grundavdraget vid prövning av
underhållsbidragets storlek skall vara 48 000 kr i enlighet med vad
som anförts i motionen,
4. att riksdagen hos regeringen begär en utredning av möjligheterna
att helt avskaffa systemet med underhållsbidrag i enlighet med vad
som anförts i motionen.
Stockholm den 5 juni 1996
Gullan Lindblad (m)
Sten Svensson (m)
Leif Carlson (m)
Maud Ekendahl (m)
Gustaf von Essen (m)
Margit Gennser (m)
Stig Grauers (m)
Rolf Gunnarsson (m)
Hans Hjortzberg-Nordlund (m)
Tomas Högström (m)
Annika Jonsell (m)
Göte Jonsson (m)
Ulf Kristersson (m)
Margareta E Nordenvall (m)
Bertil Persson (m)
My Persson (m)
Marietta de Pourbaix-Lundin (m)
Åke Sundqvist (m)
Birgitta Wichne (m)
Liselotte Wågö (m)
Anna Åkerhielm (m)