med anledning av förs. 1995/96:RR12 Riksdagens revisorers förslag angående Utlänningsnämndens roll i invandrings- och flyktingpolitiken
Inledning
Riksdagens revisorer har undersökt hur ett bra
flyktingmottagande bör vara utformat och vilka problem som
finns med nuvarande asylhantering. Revisorerna konstaterar
att det är en onödigt utdragen handläggningstid som främst
hämmar förutsättningarna för ett förbättrat
flyktingmottagande.
Revisorerna föreslår att mottagandet organiseras så att
större resurser sätts in där asylansökan görs och att viktiga
beslut kan fattas där. Man hävdar att en begränsning av
antalet ärenden som överklagas till Utlänningsnämnden bör
övervägas.
Revisorerna hävdar också värdet av att lekmännen i
styrelsen får ta del av handlingarna tidigare än en dag innan
nämndmötet, som är fallet idag. Utlänningsnämnden föreslås
få i uppdrag att lösa frågan om hur sekretessbelagda
handlingar kan hanteras vid utskick. Nämnden föreslås även
göra en granskning av i vilka ärenden beslut kan fattas av
ordföranden ensam, eftersom många av nämndens ledamöter
ifrågasatt gränsdragningen mellan enkla och komplicerade
ärenden.
Invandrings- och flyktingpolitiska kommittén bör enligt
revisorerna ges i uppdrag att beakta förslaget om att enkla
och okomplicerade asylärenden behandlas med förtur.
Kommittén bör även se över formerna för länderkunskap
och formerna och villkoren för stöd till asylsökande.
Miljöpartiet instämmer i vad revisorerna anfört om behovet
av utskick av nämndhandlingar, att enkla och okomplicerade
asylärenden behandlas med förtur och om regeringens ansvar
för länderkunskap och asylprövning. Men vi vill också lyfta
fram en rad kritiska aspekter på revisorernas förslag.
Kritik
Revisorerna föreslår ett övervägande av om antalet ärenden
som kan överklagas till Utlänningsnämnden kan begränsas
av nämnden själv. Nämnden skulle alltså kunna komma att
ges rätten till prövningstillstånd.
Vi vill här uppmärksamma riksdagen på den
problematisering som redovisas av nämndens roll:
Gränsdragningen mellan nämnd och domstol upplevs av
vissa nämndledamoter som diffus och revisorerna finner det
angeläget att definiera skillnaden. Redogörelsen är emellertid
inte vägledande eftersom Utlänningsnämndens
myndighetsutövning innebär rättslig prövning. Nämndens
uppdrag måste prövas utifrån det politiska syftet med
inrättandet.
Detta ställer krav på väl avvägda beslut om hur denna
myndighet har att hantera rättsliga ärenden. Att ge nämnden
prövningstillstånd vore ett allvarligt brott mot rättssäkerheten
för de asylsökande eftersom vissa ärenden därmed medges
fullständig prövning endast i en instans.
Revisorerna har tagit fasta på nämndledamoternas kritik
mot oklar gränsdragning i ordförandens beslut om vad som
är enkla och okomplicerade fall och föreslår att nämnden
själv får i uppdrag att göra en utvärdering. Vi anser att
gränsdragningsproblemet är av sådan vikt att de bör utredas
av annan part och direktiv utfärdas.
Under samma stycke som berör ovanstående (6.6
Ordförandebeslut) föreslås att ledamöterna engageras i en
större omfattning än hittills, oavsett om ärendena är av enkel
eller kvalificerad karaktär. Detta finns emellertid inte
uttryckt i förslagspunkten. Vi vill betona värdet av att en
sådan koppling görs.
Miljöpartiet vill också ifrågasätta argumenten för att
formerna och villkoren för stöd till asylsökande ses över.
Kritiken mot att vissa asylutredningar behandlas färdigt
innan SIV hunnit förorda juridiskt biträde åt den asylsökande
är givetvis befogad och måste leda till förändring. Vi har i
annat sammanhang kritiserat förhållandet att SIV utser det
biträde som skall företräda en asylsökande gentemot SIV. Vi
anser att ansvaret för förordnandet bör föras över till
Rättshjälpsmyndigheten.
Att en alarmerande stor andel biträden medvetet fördröjer
handläggningen, eller debiterar ett orimligt högt arvode,
måste naturligtvis åtgärdas. Men revisorernas förslag till
översyn av villkoren för juridiskt stöd till asylsökande
drabbar fel part. Det är reglerna för ärendehanteringen och
villkoren för nytt förordnande som skall ses över, inte de
asylsökandes rätt till juridiskt bistånd. Detta bör tydligt
framgå i ev. utredningsuppdrag. Möjligheterna för en
asylsökande att få rättshjälp måste utökas när avvisning med
omedelbar verkställighet aktualiseras. Vi vill i
sammanhanget också förorda en sådan ärendeordning med
utökad muntlighet som föreslås av Asylprocessutredningen
och Riksrevisionsverket.
Slutligen måste vi påpeka att det uppdrag som revisorerna
föreslår ges till Invandrings- och flyktingpolitiska kommittén
snarare borde ha riktats till Flyktingpolitiska kommittén. Den
kommitté revisorerna hänvisar till delades i december förra
året i två, Invandrarpolitiska respektive Flyktingpolitiska.
Men eftersom Flyktingpolitiska kommittén är i slutskedet av
sitt arbete bör frågan om juridiskt biträde överlämnas direkt
till regeringen.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att revisorernas
förslag om övervägande att Utlänningsnämnden ges
rätten till prövningstillstånd ej är förenligt med svensk
rättsäkerhetstradition,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att revisorernas
förslag att Utlänningsnämnden skall utvärdera
ordförandebeslut i stället bör göras av oberoende part,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att
Utlänningsnämndens ledamöter i högre utsträckning
skall engageras i ett större antal beslut,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringens till
känna vad i motionen anförts om att ansvaret för
förordnande av juridiskt biträde till asylsökande
överförs från SIV till Rättshjälpsmyndigheten,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att juridiskt biträde
skall förordas i första skedet av en asylsökning,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att möjligheterna för
en asylsökande att få rättshjälp utökas vid
aktualiserande av avvisning med omedelbar
verkställighet.
Stockholm den 15 juni 1995
Ragnhild Pohanka (mp)
Eva Goës (mp)
Birger Schlaug (mp)
Roy Ottosson (mp)
Peter Eriksson (mp)