Inledning
Riksdagens revisorer har undersökt hur ett bra flyktingmottagande bör vara utformat och vilka problem som finns med nuvarande asylhantering. Revisorerna konstaterar att det är en onödigt utdragen handläggningstid som främst hämmar förutsättningarna för ett förbättrat flyktingmottagande.
Revisorerna föreslår att mottagandet organiseras så att större resurser sätts in där asylansökan görs och att viktiga beslut kan fattas där. Man hävdar att en begränsning av antalet ärenden som överklagas till Utlänningsnämnden bör övervägas.
Revisorerna hävdar också värdet av att lekmännen i styrelsen får ta del av handlingarna tidigare än en dag innan nämndmötet, som är fallet idag. Utlänningsnämnden föreslås få i uppdrag att lösa frågan om hur sekretessbelagda handlingar kan hanteras vid utskick. Nämnden föreslås även göra en granskning av i vilka ärenden beslut kan fattas av ordföranden ensam, eftersom många av nämndens ledamöter ifrågasatt gränsdragningen mellan enkla och komplicerade ärenden.
Invandrings- och flyktingpolitiska kommittén bör enligt revisorerna ges i uppdrag att beakta förslaget om att enkla och okomplicerade asylärenden behandlas med förtur. Kommittén bör även se över formerna för länderkunskap och formerna och villkoren för stöd till asylsökande.
Miljöpartiet instämmer i vad revisorerna anfört om behovet av utskick av nämndhandlingar, att enkla och okomplicerade asylärenden behandlas med förtur och om regeringens ansvar för länderkunskap och asylprövning. Men vi vill också lyfta fram en rad kritiska aspekter på revisorernas förslag.
Kritik
Revisorerna föreslår ett övervägande av om antalet ärenden som kan överklagas till Utlänningsnämnden kan begränsas av nämnden själv. Nämnden skulle alltså kunna komma att ges rätten till prövningstillstånd.
Vi vill här uppmärksamma riksdagen på den problematisering som redovisas av nämndens roll: Gränsdragningen mellan nämnd och domstol upplevs av vissa nämndledamoter som diffus och revisorerna finner det angeläget att definiera skillnaden. Redogörelsen är emellertid inte vägledande eftersom Utlänningsnämndens myndighetsutövning innebär rättslig prövning. Nämndens uppdrag måste prövas utifrån det politiska syftet med inrättandet.
Detta ställer krav på väl avvägda beslut om hur denna myndighet har att hantera rättsliga ärenden. Att ge nämnden prövningstillstånd vore ett allvarligt brott mot rättssäkerheten för de asylsökande eftersom vissa ärenden därmed medges fullständig prövning endast i en instans.
Revisorerna har tagit fasta på nämndledamoternas kritik mot oklar gränsdragning i ordförandens beslut om vad som är enkla och okomplicerade fall och föreslår att nämnden själv får i uppdrag att göra en utvärdering. Vi anser att gränsdragningsproblemet är av sådan vikt att de bör utredas av annan part och direktiv utfärdas.
Under samma stycke som berör ovanstående (6.6 Ordförandebeslut) föreslås att ledamöterna engageras i en större omfattning än hittills, oavsett om ärendena är av enkel eller kvalificerad karaktär. Detta finns emellertid inte uttryckt i förslagspunkten. Vi vill betona värdet av att en sådan koppling görs.
Miljöpartiet vill också ifrågasätta argumenten för att formerna och villkoren för stöd till asylsökande ses över. Kritiken mot att vissa asylutredningar behandlas färdigt innan SIV hunnit förorda juridiskt biträde åt den asylsökande är givetvis befogad och måste leda till förändring. Vi har i annat sammanhang kritiserat förhållandet att SIV utser det biträde som skall företräda en asylsökande gentemot SIV. Vi anser att ansvaret för förordnandet bör föras över till Rättshjälpsmyndigheten.
Att en alarmerande stor andel biträden medvetet fördröjer handläggningen, eller debiterar ett orimligt högt arvode, måste naturligtvis åtgärdas. Men revisorernas förslag till översyn av villkoren för juridiskt stöd till asylsökande drabbar fel part. Det är reglerna för ärendehanteringen och villkoren för nytt förordnande som skall ses över, inte de asylsökandes rätt till juridiskt bistånd. Detta bör tydligt framgå i ev. utredningsuppdrag. Möjligheterna för en asylsökande att få rättshjälp måste utökas när avvisning med omedelbar verkställighet aktualiseras. Vi vill i sammanhanget också förorda en sådan ärendeordning med utökad muntlighet som föreslås av Asylprocessutredningen och Riksrevisionsverket.
Slutligen måste vi påpeka att det uppdrag som revisorerna föreslår ges till Invandrings- och flyktingpolitiska kommittén snarare borde ha riktats till Flyktingpolitiska kommittén. Den kommitté revisorerna hänvisar till delades i december förra året i två, Invandrarpolitiska respektive Flyktingpolitiska. Men eftersom Flyktingpolitiska kommittén är i slutskedet av sitt arbete bör frågan om juridiskt biträde överlämnas direkt till regeringen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att revisorernas förslag om övervägande att Utlänningsnämnden ges rätten till prövningstillstånd ej är förenligt med svensk rättsäkerhetstradition, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att revisorernas förslag att Utlänningsnämnden skall utvärdera ordförandebeslut i stället bör göras av oberoende part, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Utlänningsnämndens ledamöter i högre utsträckning skall engageras i ett större antal beslut, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringens till känna vad i motionen anförts om att ansvaret för förordnande av juridiskt biträde till asylsökande överförs från SIV till Rättshjälpsmyndigheten, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att juridiskt biträde skall förordas i första skedet av en asylsökning, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att möjligheterna för en asylsökande att få rättshjälp utökas vid aktualiserande av avvisning med omedelbar verkställighet.
Stockholm den 15 juni 1995
Ragnhild Pohanka (mp) Eva Goës (mp) Birger Schlaug (mp) Roy Ottosson (mp) Peter Eriksson (mp)