med anledning av förs. 1994/95:RR12 Riksdagens revisorers förslag angående Utlänningsnämndens roll i invandrings- och flyktingpolitiken
Sammanfattning
Riksdagens revisorer har granskat Utlänningsnämndens roll i
invandrings- och flyktingpolitiken. Granskningen har främst
rört handläggning av ansökningar om uppehållstillstånd i
Sverige. Granskningen har föranlett Riksdagens revisorer att
föreslå bl.a. ändrade rutiner vad gäller utskick av
nämndhandlingar, en utvärdering av ordförandebeslut, en
översyn av formerna och villkoren för asylsökandes hjälp
och stöd vid ansökan om uppehållstillstånd. Riksdagens
revisorer föreslår också att regeringen bör ta ansvaret för
länderkunskapen för asylprövning och att enkla och
okomplicerade asylärenden behandlas med förtur.
Inledning
Behovet av en granskning av Utlänningsnämndens roll i
invandrings- och flyktingpolitiken har initierats av
riksdagens socialförsäkringsutskott. Vänsterpartiet delar
utskottets uppfattning om behovet av en granskning då
omfattande kritik av Utlänningsnämndens verksamhet
framförts av både allmänheten och nämndens ledamöter. I
stort delar vi också de slutsatser som Riksdagens revisorer
gör, men på helt andra grunder.
6.1 Utlänningsnämndens roll
Genom praxisutredningen visas att kraven för att erhålla
konventionsflyktingstatus i Sverige av "tradition" är höga.
Den övervägande delen utlänningar får stanna av andra skäl
- oftast humanitära. Detta - som hårt kritiserats av bl.a.
EU-parlamentet - har bidragit till den allt ökande
främlingsfientligheten vi nu ser i vårt land. Det är därför av
största vikt att det är helt klargjort att det är regeringen som
ansvarar för praxis så som den skall tillämpas av SIV och
UN. Vänsterpartiet delar revisorernas uppfattning att
regeringen bör ta större ansvar för principiella frågor.
Utgångspunkten för flyktingpolitiken får dock aldrig bli att
politiska beslut står över rättssäkerheten, utan rättssäkerheten
måste sättas i centrum.
6.2, 6.4, 6.6 Handläggningstiden,
länderkunskap, ordförandens roll
Enligt revisorerna bör beslutsfattandet och handläggningen
organiseras så att de flesta beslut om UT eller avvisning i
uppenbara fall kan fattas när utlänningen lämnar in sin
asylansökan. Det kräver dels en sortering i enklare ärenden,
dels en god länderkunskap.
I UN bedöms 90 % av alla ärenden vara av enkel och
okomplicerad natur. Det är dock ordföranden ensam som
avgör vilka ärenden som är enkla. Vänsterpartiet stödjer
revisorernas uppfattning att det bör göras en granskning av
de beslut som fattats av ordföranden ensam, likaså att
ledamöterna engageras i allt större utsträckning. Det är ju
därför vi har politiker i nämnden.
Det är också viktigt att granska polisens roll vid den
omedelbara hanteringen av en asylansökan. Många av
juristerna vid den tribunal som anordnades av Koalitionen
mot rasism den 4 juni i år framförde klagomål på att
gränspolisens enda intresse var att finna ut resvägar m.m.
Man brydde sig inte om asylskälen. Det leder till att när
utlänningen sedan möter SIV för ytterligare utredning och
då berättar sin verkliga historia anses han/hon ljuga eftersom
han/hon inte berättat om sin situation vid första kontakten
med polisen.
Det är riktigt att ansvaret för länderkunskapen bör ligga på
regeringen. Det är viktigt att de handlingar som ligger till
grund för regeringens beslut offentliggörs. Man bör även
inhämta t.ex. vissa frivilligorganisationers synpunkter vid
bedömningen. Det är också viktigt att - trots en god
länderkunskap - varje ärende prövas individuellt.
Det är viktigt att beslutsmotiveringen blir bättre. Ofta
avslås asylansökningar med motiveringar som förefaller helt
irrelevanta för bedömningen.
6.3 Vissa konsekvenser av UN:s
överprövning
Revisorerna hänvisar till en rapport som gjorts av RRV om
snabbare handläggning av asylansökningar. RRV föreslår att
prövningstillstånd införs för UN:s överprövning. Revisorerna
förutsätter att frågan behandlas av flyktingpolitiska
kommittén. Det innebär att UN får rätten att avgöra vilka
ärenden som är av principiellt intresse vilket innebär en helt
annan funktion för UN. Under avsnittet 6.1 diskuteras
skillnaden mellan domstolar och myndigheten. UN är en
myndighet - inte en domstol. Vi kan inte godta införande av
prövningstillstånd för UN. En möjlighet till prövning i två
instanser är nödvändig för rättssäkerheten.
6.5 Biträde vid asylprövningen
Allvarlig kritik riktas dels från RRV, dels från revisorerna
mot de offentliga biträdena. Om SIV och UN finner att vissa
biträden agerar oetiskt står det SIV och UN fritt att inte
förordna dem i fortsättningen. Att det går till som det gör
stärker misstanken att dessa biträden är bekväma för SIV och
UN. Vänsterpartiet har sedan lång tid motionerat om att
rättshjälpsmyndigheten åter bör bli den instans som
förordnar offentliga biträden i utlänningsärenden, och vi
vidhåller denna inställning.
Revisorerna anser att det finns skäl att reducera
kommunikationstiden - sammantaget 14 veckor - eftersom
den väsentligt bidrar till den långa handläggningstiden. Detta
är inte problemet. Det finns flyktingar som väntat i flera år
på besked. Att åsidosätta rättssäkerheten så som revisorerna
föreslår för att förkorta väntetiden är oacceptabelt.
6.8 De ekonomiska konsekvenserna av
praxisbeslut
Här bortser revisorerna från att en stor del av bifallsbesluten i
asylärendena är en konsekvens av Sveriges folkrättsliga
åtaganden på området för mänskliga rättigheter. Varje beslut
i asylärenden medför naturligtvis konsekvenser i form av
intäkter och kostnader för samhället och särskilt när det
gäller praxisbildande beslut. Det vore likväl helt orimligt att
riksdagen skulle ta på sig en rättstillämpande funktion och
avgöra enskilda ärenden, låt vara att de är praxisbildande.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om
Utlänningsnämndens roll och regeringens ansvar för
principiella frågor,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om
frivilligorganisationernas bidrag med information
angående länderbedömningar,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av bättre
beslutsmotiveringar,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om införande av
prövningstillstånd i Utlänningsnämnden,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att
rättshjälpsmyndigheten bör förordna offentligt biträde
i utlänningsärenden,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om riksdagens roll som
beslutsfattare i ärenden om uppehållstillstånd.
Stockholm den 15 juni 1995
Ulla Hoffmann (v)
Hans Andersson (v)
Ingrid Burman (v)
Lars Bäckström (v)
Johan Lönnroth (v)