I propositionen föreslås vissa förändringar i regelverket rörande s.k. insiderhandel och otillbörliga förfaranden vid handel på värdepappersmarknaden.
Utifrån ett marknadsekonomiskt synsätt är det naturligtvis viktigt att en så betydelsefull marknad som handeln med aktier och värdepapper är genomblickbar. Marknadens förtroende för handeln med värdepapper förutsätter en tydlig och klar lagstiftning. Brott mot reglerna skall vara kännbara.
Direkta förbud mot insiderhandel infördes i Sverige i mitten av 1980-talet. Reglerna har senare utvidgats och skärpts. Samtidigt har en anpassning skett till EG:s direktiv om insiderhandel.
Det är naturligt att insiderreglerna successivt måste anpassas till utveck- lingen på värdepappersmarknaden och omfatta nya finansiella instrument som tillkommer efter hand. Samtidigt är det väsentligt att regleringen inte sträcker sig längre än vad syftet med lagstiftningen kräver, nämligen att förbjuda ett otillbörligt utnyttjande av insiderinformation.
Propositionen upptar förslag som har denna vidare omfattning. Den föreslagna begränsningen av korttidshandel innebär ett generellt, om än tidsbegränsat, handelsförbud, som kommer att hindra också en fullt legitim handel och därmed skada riskkapitalmarknaden. Handelsförbudet riktas mot personer som även omfattas av övriga insiderregler. De blir således föremål för dubbel förbudsreglering.
En liknande reglering föreslogs 1990 av värdepappersmarknadskommittén (SOU 1989:72), men avvisades av departementschefen bland annat med hänvisning till att legitima affärer helt kan utebli, om aktierna måste behållas viss tid. Departementschefen pekade också på att en sådan regel saknas i EG:s regelverk (prop 1990/91:42). Nu har frågan om ett förbud mot korttidshandel ånyo prövats av 1993 års Insiderutredning, men utredningen fann inte heller anledning att lägga fram något förslag (SOU 1994:68). Ingen remissinstans anser att ett sådant förbud skall införas.
Vi anser därför att ett förbud mot korttidshandel inte bör införas. Såväl principiella, framför allt att ett förbud skulle hindra fullt berättigad handel, som praktiska skäl talar mot en sådan reglering. Utanför USA finns regler av detta inslag endast i Finland. EG:s regelverk upptar, som också noterats i propositionen, inga motsvarande regler. Beträffande Finland bör noteras uppgifterna i 1993 års Insiderutredning om att den finska finansinspektionen anser reglerna svårtillämpade och ofta medför behov av dispens och att inspektionen därför föreslagit att de bör avskaffas.
Särskilt genom likställighetsreglerna i 10 § Insiderlagen skulle ett förbud mot korttidshandel med den utformning det fått i propositionen även bli svårtillämpat i Sverige.
En annan fråga som uppmärksammats i ett remissvar från Sveriges Advokatsamfund sammanhänger med s.k. offentliga erbjudanden. Om ett bolag har för avsikt att lämna ett offentligt bud på aktierna i ett annat företag, och om en företrädare för ett tredje företag får kunskap om detta, är detta senare företag förbjudet att handla med aktier i det bolag som är föremål för uppköp innan informationen är offentlig. Om det tredje företaget önskar handla med aktierna har företaget endast två möjligheter, antingen att själva lägga ett offentligt bud eller att offentliggöra den tilltänkta köparens avsikter. Detta kan inte anses vara önskvärt av konkurrensskäl.
I propositionen har angivits att regeringen inser att handelsförbudet kan få sådana konsekvenser, men eftersom frågan aktualiserats i ett remissvar och inte blivit föremål för beredning, saknas enligt regeringen förutsättningar för att föreslå någon lagstiftningsåtgärd.
Vi anser att riksdagen bör uppdra åt regeringen att snarast återkomma med en sådan förändring av lagen så att de uppmärksammade olägenheterna undanröjs.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i insiderlagen (1190:1342) avseende 7 a och 7 b §§ i enlighet med vad som anförts i motionen, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om handelsförbud avseende tredje part.
Stockholm den 12 juni 1996
Karin Falkmer (m) Mikael Odenberg (m) Chris Heister (m) Ola Karlsson (m) Sten Tolgfors (m) Carl Erik Hedlund (m) Jan Backman (m) Lennart Hedquist (m) Inga Berggren (m) Peter Weibull Bernström (m) Lennart Fridén (m) Olle Lindström (m) Per Westerberg (m) Stig Rindborg (m)