Motion till riksdagen
1995/96:N40
av Bengt Harding Olson (fp)

med anledning av prop. 1995/96:215 Otillbörlig kurspåverkan och vissa insiderfrågor


I ett rättssamhälle måste det finnas klara regler vars åtlydnad
kan kontrolleras och överträdelser beivras. Detta måste gälla
även brottslighet på finansmarknaderna och då beträffande
både insiders, alltså personer som missbrukar förtrolig
information och kursmanipulatörer, d.v.s. personer som
otillbörligt påverkar börskursen.
Finansmarknadernas
sabotörer
På finansmarknaderna finns många aktörer. Köparna och
säljarna blir allt fler och nya typer av finansiella instrument
används. Dessutom ökar omsättningen i en stegrande takt
vilket även beror på en tilltagande internationalisering. Av
grundläggande betydelse är att både köpare och säljare kan
hysa tilltro till finansmarknadernas rätta funktion. Insiders
och manipulatörer skapar allvarliga störningar av flera skäl.
Man undergräver allmänhetens förtroende för marknaden och
tillskansar sig  egna vinster på andras bekostnad. Resultatet
blir sabotage mot finansmarknaden.
Denna "finans"-brottslighet är naturligtvis svår att fastställa till sin omfatt-
ning eftersom mörkertalet av naturliga skäl är stort.  Varje vecka upptäcks
dock minst ett fall av misstänkt insideraktivitet. Härtill kommer fall från
optionsmarknaden och utlandet. Insiderhandeln på börsen tycks ske alltmer
ohämmat enligt mångas mening. Bilden beträffande kursmanipulatörer är
mycket oklar. Men det kan på goda grunder förmodas att tendensen är
densamma som på insider-sidan.
Bekämpningen av dessa sabotage mot finansmarknaderna är uppenbarligen
ineffektiv. Risken att dömas uppfattas som minimal av sabotörerna. Det är
också en rimlig slutsats av de senaste 10 årens insiderärenden.
Finansinspektionen har av Stockholms fondbörs erhållit  minst 500 fall för
utredning.  Av dessa har 29 fall gått till åklagaren och 5 fall vidare till
domstol medan 4 är under utredning. I 4 fall har det blivit fällande dom. Vad
beträffar insiders beror det på dels att handelsförbudet inträder för sent,
omfattar endast vissa finansiella instrument och gäller en alltför begränsad
krets, dels att brottsutformningen och sanktionssystemet är otidsenligt. Vad
gäller kursmanipulatörerna så beror det på "luckor" i gällande lagstiftning.
Bristfällig proposition
Regeringens förslag inkl. begränsningen av korttidsaffärer
innebär förbättrade möjligheter att ingripa mot både insiders
och  manipulatörer men åtgärderna är likväl otillräckliga. Om
man vill sanera finansmarknaderna måste man kraftfullt öka
såväl Stockholms fondbörs och Finansinspektionens som
åklagarmyndigheternas möjligheter att stoppa sabotörerna.
Härigenom skulle man också uppnå viktiga förebyggande
effekter.
Här kan nämnas att i USA är reglerna om insiderhandel mycket hårda. En
särskild börsinspektion övervakar all aktiehandel och kan på egen hand
utdöma straff. Den skyldige riskerar både vinståterbetalning och böter samt
vid domstol även fängelse.
Nödvändiga förbättringar
Lagstiftningen måste nödvändigtvis förbättras på flera
viktiga punkter. Detta gäller  såväl insiderbrottslighet inkl.
korttidsaffärer som  brottet otillbörlig kurspåverkan.
Vad först gäller utformningen av insiderbrottet så föreslås ingen ändring av
nuvarande lagstiftning. Handelsförbud föreligger endast om insidern känner
till en icke offentliggjord omständighet, som är ägnad att "väsentligt" påverka
kursen på fondpapper. Detta rekvisit har hittills tillämpats alltför stelbent.
Men även med en annorlunda rättstillämpning blir bekämpningen av
insiderbrottsligheten otillfredsställande. Dessutom sätts ribban för högt
genom ett "väsentlighets-rekvisit" som vid otillbörlig kurspåverkan används
för att utmärka grovt brott. För att uppnå rimlig effektivitet bör handelsförbud
inträda redan vid "icke oväsentlig" påverkan på kursen. Samtidigt uppnår
man att Fondbörsen  och FI använder samma mått av kurspåverkan, vilket är
en fördel och inte en nackdel. Detta strider inte heller mot EU:s
insiderdirektiv.
Vad därefter avser sanktionssystemet för förseelser mot anmälnings- och
uppgiftsskyldigheten enligt insiderlagen så är depenalisering rätt väg för att
uppnå en effektivisering av bekämpningen av dessa brott. Men sanktions-
systemet har i förslaget utformats så att det signalerar en mildare syn än som
nu gäller. Detta påpekas också av både FI och RÅ. Det är naturligtvis rätt
utgångspunkt att sanktionsavgifterna ska vara vinstbegränsande och 10 % kan
då  vara en rimlig "vinst-procent". Men systemet bör i princip inte förses med
"tak", eftersom  konsekvensen då blir att de största klippen  får en obegriplig
"gratis-rabatt". Erforderliga legalitetsskäl torde vara tillgodosedda genom en
rimlig ventil för att undvika stötande resultat i det enskilda fallet. Om det
likväl krävs ett tak så bör ett sådant läggas avsevärt högre än enligt
propositionen.
Vad vidare angår begränsningen av korttidsaffärer så medför den
föreslagna regleringen ett alltför snävt tillämpningsområde. Förslaget gäller
ju endast i uppåtgående marknad men ej i en nedåtgående marknad. Ur
allmänhetens synpunkt är det lika illa om en insider otillbörligen tillskansar
sig en vinst eller undandrar sig en förlust. Begränsningsreglerna borde därför
ha en mera generell räckvidd. Så kan ske bl.a. genom att i varje fall stryka
undantagsregeln om att aktier får överlåtas om kursen fallit under anskaff-
ningskursen. Vidare bör personkretsen utvidgas till att omfatta samma
personer som insiderkretsen för att uppnå en lämplig likformighet. Dessutom
bör sanktionssystemet utformas så att avgiften ska fastställas till 100 % av
vinsten, alltså utan avdrag för de till kriminaliteten knutna ev. kostnaderna.
Dessa utgifter bör drabba brottslingen personligen och inte heller genom
skatteavdrag belasta samhället.  Genom dessa förändringar av personkrets
och sanktionssystem uppnår man en effektivare reglering inom hela insider-
området.
Vad slutligen beträffar brottet otillbörlig kurspåverkan så bör brotts-
rekvisitet  om prispåverkan få en annan utformning. Den föreslagna lydelsen
med krav på "avsikt att otillbörligt påverka" priset på aktuella finansiella
instrument ställer orimliga beviskrav.  En bättre lösning är att stadga att
brott
ska föreligga  om aktuellt avtal eller annan åtgärd vid handel med finansiella
instrument är "ägnad att otillbörligt påverka" priset vid allmän omsättning av
sådana instrument. Dessutom är ett särskilt krav på vilseledande onödigt
eftersom frågan om vilseledande får anses ingå i "otillbörlighets-rekvisitet".
Genom denna lösning uppnår man en effektivare men likväl rättssäker
brottsbekämpning. Samtidigt får man en lämplig likformighet vid insider-
brottens utformning.
Sammanfattande slutsats
Det är av grundläggande betydelse att finansmarknaderna
åtnjuter  allmänhetens förtroende. Lagstiftaren måste beakta
att allmänheten faktiskt förlorar pengar genom dessa
sabotörer. Varje aktieköpare resp. aktiesäljare upplever det
som förnedrande att förlora pengar till fuskare.
Om man på allvar vill uppnå en sundare finansmarknad måste man skärpa
lag och rättstillämpning. För övrigt utgör  skärpta åtgärder i nu aktuella delar
också en viktig del av en förstärkt finanstillsyn i sin helhet.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utformningen av insiderbrottet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om sanktionssystemet vid insiderbrott,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om begränsningen av korttidsaffärer,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utformningen av brottet otillbörlig
kurspåverkan.

Stockholm den 31 maj 1996
Bengt Harding Olson (fp)