I ett rättssamhälle måste det finnas klara regler vars åtlydnad kan kontrolleras och överträdelser beivras. Detta måste gälla även brottslighet på finansmarknaderna och då beträffande både insiders, alltså personer som missbrukar förtrolig information och kursmanipulatörer, d.v.s. personer som otillbörligt påverkar börskursen.
Finansmarknadernas sabotörer
På finansmarknaderna finns många aktörer. Köparna och säljarna blir allt fler och nya typer av finansiella instrument används. Dessutom ökar omsättningen i en stegrande takt vilket även beror på en tilltagande internationalisering. Av grundläggande betydelse är att både köpare och säljare kan hysa tilltro till finansmarknadernas rätta funktion. Insiders och manipulatörer skapar allvarliga störningar av flera skäl. Man undergräver allmänhetens förtroende för marknaden och tillskansar sig egna vinster på andras bekostnad. Resultatet blir sabotage mot finansmarknaden.
Denna "finans"-brottslighet är naturligtvis svår att fastställa till sin omfatt- ning eftersom mörkertalet av naturliga skäl är stort. Varje vecka upptäcks dock minst ett fall av misstänkt insideraktivitet. Härtill kommer fall från optionsmarknaden och utlandet. Insiderhandeln på börsen tycks ske alltmer ohämmat enligt mångas mening. Bilden beträffande kursmanipulatörer är mycket oklar. Men det kan på goda grunder förmodas att tendensen är densamma som på insider-sidan.
Bekämpningen av dessa sabotage mot finansmarknaderna är uppenbarligen ineffektiv. Risken att dömas uppfattas som minimal av sabotörerna. Det är också en rimlig slutsats av de senaste 10 årens insiderärenden. Finansinspektionen har av Stockholms fondbörs erhållit minst 500 fall för utredning. Av dessa har 29 fall gått till åklagaren och 5 fall vidare till domstol medan 4 är under utredning. I 4 fall har det blivit fällande dom. Vad beträffar insiders beror det på dels att handelsförbudet inträder för sent, omfattar endast vissa finansiella instrument och gäller en alltför begränsad krets, dels att brottsutformningen och sanktionssystemet är otidsenligt. Vad gäller kursmanipulatörerna så beror det på "luckor" i gällande lagstiftning.
Bristfällig proposition
Regeringens förslag inkl. begränsningen av korttidsaffärer innebär förbättrade möjligheter att ingripa mot både insiders och manipulatörer men åtgärderna är likväl otillräckliga. Om man vill sanera finansmarknaderna måste man kraftfullt öka såväl Stockholms fondbörs och Finansinspektionens som åklagarmyndigheternas möjligheter att stoppa sabotörerna. Härigenom skulle man också uppnå viktiga förebyggande effekter.
Här kan nämnas att i USA är reglerna om insiderhandel mycket hårda. En särskild börsinspektion övervakar all aktiehandel och kan på egen hand utdöma straff. Den skyldige riskerar både vinståterbetalning och böter samt vid domstol även fängelse.
Nödvändiga förbättringar
Lagstiftningen måste nödvändigtvis förbättras på flera viktiga punkter. Detta gäller såväl insiderbrottslighet inkl. korttidsaffärer som brottet otillbörlig kurspåverkan.
Vad först gäller utformningen av insiderbrottet så föreslås ingen ändring av nuvarande lagstiftning. Handelsförbud föreligger endast om insidern känner till en icke offentliggjord omständighet, som är ägnad att "väsentligt" påverka kursen på fondpapper. Detta rekvisit har hittills tillämpats alltför stelbent. Men även med en annorlunda rättstillämpning blir bekämpningen av insiderbrottsligheten otillfredsställande. Dessutom sätts ribban för högt genom ett "väsentlighets-rekvisit" som vid otillbörlig kurspåverkan används för att utmärka grovt brott. För att uppnå rimlig effektivitet bör handelsförbud inträda redan vid "icke oväsentlig" påverkan på kursen. Samtidigt uppnår man att Fondbörsen och FI använder samma mått av kurspåverkan, vilket är en fördel och inte en nackdel. Detta strider inte heller mot EU:s insiderdirektiv.
Vad därefter avser sanktionssystemet för förseelser mot anmälnings- och uppgiftsskyldigheten enligt insiderlagen så är depenalisering rätt väg för att uppnå en effektivisering av bekämpningen av dessa brott. Men sanktions- systemet har i förslaget utformats så att det signalerar en mildare syn än som nu gäller. Detta påpekas också av både FI och RÅ. Det är naturligtvis rätt utgångspunkt att sanktionsavgifterna ska vara vinstbegränsande och 10 % kan då vara en rimlig "vinst-procent". Men systemet bör i princip inte förses med "tak", eftersom konsekvensen då blir att de största klippen får en obegriplig "gratis-rabatt". Erforderliga legalitetsskäl torde vara tillgodosedda genom en rimlig ventil för att undvika stötande resultat i det enskilda fallet. Om det likväl krävs ett tak så bör ett sådant läggas avsevärt högre än enligt propositionen.
Vad vidare angår begränsningen av korttidsaffärer så medför den föreslagna regleringen ett alltför snävt tillämpningsområde. Förslaget gäller ju endast i uppåtgående marknad men ej i en nedåtgående marknad. Ur allmänhetens synpunkt är det lika illa om en insider otillbörligen tillskansar sig en vinst eller undandrar sig en förlust. Begränsningsreglerna borde därför ha en mera generell räckvidd. Så kan ske bl.a. genom att i varje fall stryka undantagsregeln om att aktier får överlåtas om kursen fallit under anskaff- ningskursen. Vidare bör personkretsen utvidgas till att omfatta samma personer som insiderkretsen för att uppnå en lämplig likformighet. Dessutom bör sanktionssystemet utformas så att avgiften ska fastställas till 100 % av vinsten, alltså utan avdrag för de till kriminaliteten knutna ev. kostnaderna. Dessa utgifter bör drabba brottslingen personligen och inte heller genom skatteavdrag belasta samhället. Genom dessa förändringar av personkrets och sanktionssystem uppnår man en effektivare reglering inom hela insider- området.
Vad slutligen beträffar brottet otillbörlig kurspåverkan så bör brotts- rekvisitet om prispåverkan få en annan utformning. Den föreslagna lydelsen med krav på "avsikt att otillbörligt påverka" priset på aktuella finansiella instrument ställer orimliga beviskrav. En bättre lösning är att stadga att brott ska föreligga om aktuellt avtal eller annan åtgärd vid handel med finansiella instrument är "ägnad att otillbörligt påverka" priset vid allmän omsättning av sådana instrument. Dessutom är ett särskilt krav på vilseledande onödigt eftersom frågan om vilseledande får anses ingå i "otillbörlighets-rekvisitet". Genom denna lösning uppnår man en effektivare men likväl rättssäker brottsbekämpning. Samtidigt får man en lämplig likformighet vid insider- brottens utformning.
Sammanfattande slutsats
Det är av grundläggande betydelse att finansmarknaderna åtnjuter allmänhetens förtroende. Lagstiftaren måste beakta att allmänheten faktiskt förlorar pengar genom dessa sabotörer. Varje aktieköpare resp. aktiesäljare upplever det som förnedrande att förlora pengar till fuskare.
Om man på allvar vill uppnå en sundare finansmarknad måste man skärpa lag och rättstillämpning. För övrigt utgör skärpta åtgärder i nu aktuella delar också en viktig del av en förstärkt finanstillsyn i sin helhet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utformningen av insiderbrottet, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sanktionssystemet vid insiderbrott, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om begränsningen av korttidsaffärer, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utformningen av brottet otillbörlig kurspåverkan.
Stockholm den 31 maj 1996
Bengt Harding Olson (fp)