med anledning av prop. 1995/96:83 Säkrare finansiering av framtida kärnavfallskostnader m.m.
Vid en genomläsning av propositionen om finansieringen av
kärnavfallskostnaderna kan den synas vara logisk. Två
frågeställningar är dock förhållandevis dunkla och osäkra.
Den s k tillväxtpropositionen ger också anledning till större
osäkerhet om rätt handlingsväg.
Den första punkten som egentligen inte berörs av beslutsförslag är metoden
för slutförvar av utbränt kärnbränsle. På denna punkt finns ännu inga
bindande beslut och det finns inte anledning att i samband med denna
proposition markera inriktningen på ett sådant beslut. I propositionen sägs:
"Sedan det utbrända bränslet och kärnavfallet placerats i ett slutförvar som
tillslutits och reaktoranläggningen avvecklats och rivits är det möjligt att det
faktiskt återstår fondmedel." Detta är en hypotetisk situation som innebär att
ansvariga för avfallet undantas för ansvar för framtida kostnader. Om det blir
så att man inte kommer att använda den metod som nu närmare studeras utan
kommer att fastna för fortsatt förvar med möjlighet att komma åt avfallet i
framtiden, innebär det bevakningskostnader m m under många hundra år
framåt i tiden. Det finns inte nu anledning att spekulera i slutförvaringsmetod,
vilket borde påpekas för regeringen.
Den andra punkten handlar om förvaltningen av fondmedlen. Regeringen
föreslår där till skillnad mot Kärnbränslefondsutredningen att
Kärnavfallsfondens medel skall placeras i Riksgäldskontoret. En bieffekt av
detta är som det påpekas i propositionen att statens upplåningsbehov kommer
att minska i motsvarande mån som inlåningen i Riksgäldskontoret ökar.
Sedan skriver man också att en placering av de medel som inbetalas enligt
finansieringslagen inte ändrar de förutsättningar som gäller för denna lag. D v
s att medlen skall användas för att bekosta framtida kärnavfallskostnader.
Och så långt är det bra.
Till min förvåning kan jag dock nu läsa ett annat budskap i den s k
tillväxtpropositionen, 1995/96:25. Där står: "Nästa år överflyttas
kärnbränslefonden från Riksbanken till Riksgäldskontoret, vilket minskar
statsskulden och upplåningsbehovet med ca 18 miljarder kronor." I en
mening i denna proposition så har det samlade kapitalet för att hantera
avfallsfrågorna, kapital som kommit från företagen på energimarknaden,
konfiskerats och räknats in som en nettoinkomst för staten på 18 miljarder.
Detta gör att jag inte är beredd att nu överflytta medel till Riksgäldskontoret,
medel som sägs täcka upp statsskulden. I detta läge är det bättre att fondens
styrelse själv får bedöma hur fondens medel bäst skall förvaltas.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om slutförvaringen av utbränt kärnbränsle,
2. att riksdagen avslår regeringens förslag att placera
Kärnbränslefondens medel hos Riksgäldskontoret,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om Kärnbränslefondsutredningens förslag om en
fristående styrelse för fonden och dess förvaltning..
11F
Stockholm den 14 november 1995