I propositionen föreslås en ny lag om medlemsbanker.
Vi noterar med tillfredsställelse att möjligheter skapas för etablerandet av kooperativa banker i form av medlemsbank. Generella möjligheter till detta har hittills saknats; den hittillsvarande föreningsbankslagen var bransch- specifik och uppbyggd i symbios med en viss bankrörelse, Föreningsbanken. Den nu föreslagna lagen är mer generell till sin karaktär.
Vidare tydliggörs, genom ändringar i bankrörelselagen respektive lagen om kreditmarknadsbolag, vilka verksamheter av mindre omfattning som tillåts verka utan oktroj eller annan tillståndsgivning.
Vi tillstyrker i huvudsak förslagen i propositionen, men vill lämna följande synpunkter.
Lag om medlemsbanker
Antal medlemmar (2 kap 1 §)
Det föreskrivs att minsta antalet medlemmar skall vara tre. Det står förvisso i samklang med den generella lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar. Den lagen har att fånga upp ett stort antal olikartade verksamheter med olika krav på antalet medlemmar. Med tanke på den specifika verksamhet det här är fråga om, bankverksamhet, bör övervägas att ange ett högre minimiantal, exempelvis tjugo.
Inskränkningar i öppenheten (3 kap 1 §)
Möjlighet att inskränka öppenheten föreslås kunna ske på grundval av samma objektiva kriterier som i FL. Det tycks lite märkligt då FL måste täcka in olika arter av verksamhet, medan det här rör sig om en i huvudsak homogen sådan, dvs. bankverksamhet. Av specialmotiveringen framgår dock att bestämmelsen kan tänkas få särskilt intresse för banker som bedriver sin verksamhet utifrån olika ideologiska utgångspunkter, t.ex. miljömässiga eller religiösa. Det bör enligt vår mening övervägas lämpligheten att ta in detta direkt i lagtexten.
Reservfonden vid medlemsavgång (4 kap 1§)
Det är enligt vår mening, i likhet med vad som är fallet i lagen (1987:667) lagen om ekonomiska föreningar, tveksamt att behöva begränsa utdelning beräknat på insatskapitalet till diskonto + 3 procentenheter. Det kan som jämförelse noteras att i skattelagstiftningen betraktas statslåneräntan + 6 procentenheter som "normal" utdelning.
Avsättning till reservfonden (8 kap 6 §)
25 % avsättning till reservfonden torde vara för mycket. Om det skulle höjas till lika mycket i bankaktiebolagslagen, där det för närvarande är 10 %, uppstår för vissa en formell likabehandling. Det är ändå en de facto-skillnad i det att ägare i ett bankaktiebolag, i varje fall om det är noterat, kommer i åtnjutande av ett bra resultat via priset på aktien. I en medlemsbank blir resultatet helt "inlåst".
Bankrörelselagen
Mindre sparlåneföreningars verksamhet (1 kap 2b § p 2)
Det är oklart i vilken grad föreningen kan göra rena kapitalplaceringar i syfte att uppnå ökad avkastning. Överlikviditet uppstår till den del inlånat kapital för närvarande inte är utlånat och denna måste kunna hanteras på ett ekonomiskt fördelaktigt sätt.
Mindre sparlåneföreningars medlemmar (1 kap 2 b § p 3)
Av bestämmelsen framgår att endast fysiska personer får vara medlemmar. Det är oklart av vilket skäl till exempel småföretag inte skall tillåtas samverka i frågan om kapitalförvaltning. Det är vidare oklart om bestämmelsen tillåter att enskilda näringsidkare samverkar (s.k. enskild firma är inte juridisk person och består således juridiskt av den fysiska person som driver verksamheten). Om bestämmelsen skall tolkas så att enskilda näringsidkare kan samverka uppstår i stället frågan varför bestämmelsen inte är associationsneutral.
Enligt vår mening bör småföretag tillåtas samverka på detta sätt, varför begränsningen bör utgå.
Krav på information (1 kap 2 c § )
Kravet på information riktas till dem som bedriver verksamhet enligt 2 a eller 2 b §, dvs. företag som tar emot kundmedel respektive små sparlåneföreningar. Det gemensamma för dessa i det här avseendet är att de inte omfattas av den i proposition 1995/96:60 föreslagna insättningsgarantin.
Kravet på information verkar enligt vår mening ha fått för stora proportioner. Det är rimligt att den presumtive spararen tillförsäkras information innan insättning sker, men att behöva annonsera det verkar inte rimligt. Om en företeelse, kundmedel respektive små spar- och låneföreningar, formellt tillåts måste den också tillåtas reellt.
Kreditmarknadsbolagslagen
Vi noterar med besvikelse att lagen inte nu namnändras och görs tillämplig även på ekonomiska föreningar. Även om regeringen har för avsikt att snarast återkomma med förslag i frågan är det olyckligt att det inte tas samtidigt med lagen om medlemsbanker, inte minst ur informations- och pedagogisk synpunkt.
Skälen till fördröjningen verkar inte särskilt starka. Det borde ha varit möjligt att genomföra förändringen nu och återkomma i redovisningsfrågan, som en komplettering. Det dröjer i princip ett år tills årsredovisning skall upprättas första gången.
Mindre sparlåneföreningars verksamhet (1 kap 3 § p 9)
Här återkommer samma frågor och invändningar som ang. BRL 1 kap 2 b §, se ovan. Här tillkommer också frågan om föreningen i fråga får ägna sig åt upplåning, något som väl får betraktas som något av fundamentet i en finansieringsrörelse. Frågan är alltså om ordet insättningar i första kravet är liktydigt med inlåning, eller om det också omfattar upplåning. Enligt vår mening bör föreningen också kunna ägna sig åt upplåning. Vi anser vidare, i konsekvens med synpunkterna på bankrörelselagen, att möjligheten bör stå öppen även för småföretag.
Vi noterar avslutningsvis på sidan 114 en formulering som utgör rent vilseledande information om förlagsinsatser. Citat: "- - - förlagsinsatser - dvs. ett slags förlagslån som kan tillskjutas av andra än bankens medlemmar." För det första skiljer sig förlagsinsatser från förlagslån genom att avkastning på förlagsinsatser endast kan utgå ur fritt eget kapital som vinstutdelning medan förlagslån är räntebärande. För det andra utgör förlagslån en skuld, medan förlagsinsats redovisas som eget kapital. För det tredje kan förlagsinsatser tecknas även av medlemmar, eller som det uttrycks i lagen (5 kap 1 §): "- - - får tillskjutas även av andra än medlemmar."
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen antar regeringens förslag till Lag om medlemsbanker med den ändring som följer av vad i motionen anförts, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att förändringarna i bankrörelselagen resp. kreditmarknadsbolagslagen genomförs i enlighet med de framförda synpunkterna, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att kreditmarknadsbolagslagen skyndsamt namnändras till lag om kreditmarknadsföretag och öppnas för verksamhet i form av ekonomisk förening.
Stockholm den 27 oktober 1995
Inga-Britt Johansson (s) Marianne Carlström (s)