När Postgirot 1994 ombildades till ett bankaktiebolag och blev ett dotterbolag under Posten AB vidgades verksamhetsramarna så att Postgirot Bank AB bl.a. gavs möjlighet att ge ränta på fysiska personers postgirokonton samt möjligheter att ge kredit i samband med betalningsförmedling. Avsikten var emellertid inte att bygga upp en ny statlig bankverksamhet utan att ge postgirot möjlighet att konkurrera på lika villkor med andra betalningsförmedlare om betalningar till och från staten. Postgirots inriktning skulle även fortsättningsvis vara betalningsförmedling.
I samband med beslutet underströk riksdagen att effekterna av de nya befogenheterna för postgirot behövde utvärderas. Det förtjänar därför att påpekas att någon objektiv utvärdering inte ligger till grund för den socialdemokratiska regeringens förslag om ytterligare vidgade verksamhets- ramar för Postgirot Bank AB. Propositionen ger snarast intrycket att förslaget tillkommit därför att företaget Postgirot Bank AB självt anser att nuvarande restriktioner är för snäva.
Det finns alltså anledning att underkänna beslutsunderlaget vad gäller vidgade verksamhetsramar för Postgirot Bank AB. Det finns också all anledning för staten att avstå från att bygga upp en ny statlig bankverksamhet inom ramen för Postgirot Bank AB.
Postgirots verksamhet skall därför inte vidgas ytterligare i syfte att öka möjligheterna för företaget att bedriva bankverksamhet såsom föreslås i propositionen. Privatiseringen av den statliga Nordbanken skall fullföljas och därefter skall staten när det gäller bankverksamheten helt avstå från ägarrollen och koncentrera sig på lagstiftarens roll.
Det finns flera skäl för staten att avstå från att äga banker och att bygga upp nya banker. De starkt negativa erfarenheterna av statlig bankverksamhet under 1980-talet och början av 1990-talet är ett sådant skäl. Ett annat viktigt skäl är att staten av konkurrensskäl bör avstå från att ägna kapital och kraft åt att bedriva rörelseverksamhet inom områden där det redan finns fungerande privata alternativ. Inom banksektorn finns just nu ett ökande antal nya privata bankaktiebolag och i Sverige nyetablerade utländska banker vid sidan av de redan etablerade fungerande bankerna.
Postgirot bör så länge det kvarstår i statlig ägo fortsätta att vara ett betalningsförmedlingsorgan. Det finns ingen anledning att tro att möjligheterna för detta inte gives inom nuvarande verksamhetsramar. I den mån postkontoren har behov av att erbjuda banktjänster bör detta ske genom avtal med olika befintliga banker. Det är också viktigt att autogirofrågan löses på ett bra sätt inom ramen för detta.
Staten bör heller inte utöka och fördjupa sin egen affärsverksamhet inom värdepappershandeln utan också inom detta område avstå ägarrollen och koncentrera sig på lagstiftarens roll. Även när det gäller värdepappershandeln finns på marknaden redan fungerande privata alternativ av vilka flera tillkommit på senare tid.
Både Postgirot Bank AB och Posten Fondkommission AB är konkurrens- utsatta verksamheter som bör komma ifråga för ägarbreddningar inom en snar framtid. En sådan partiell privatisering av Posten AB skulle ge statskassan ett resurstillskott och samtidigt lösa frågan om verksamhetsbegränsningarna inom de båda bolagen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår proposition 1995/96:3, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om privatisering av Postgirot AB och Postens Fondkommission AB.
Stockholm den 18 oktober 1995
Karin Falkmer (m) Mikael Odenberg (m) Chris Heister (m) Ola Karlsson (m) Sten Tolgfors (m) Carl Erik Hedlund (m) Jan Backman (m) Lennart Hedquist (m) Inga Berggren (m) Peter Weibull Bernström (m) Lennart Fridén (m) Olle Lindström (m) Per Westerberg (m) Stig Rindborg (m)