Regeringen har i proposition 1995/96:43 föreslagit att någon lagstadgad kollektiv förhandlingsrätt inte skall införas. Den kartläggning som regeringen har gjort har enligt propositionen inte gett stöd för slutsatsen att det för närvarande behövs några lagstiftningsåtgärder på området.
Vid den hearing som justitiedepartementet anordnade i juni 1995 var det emellertid främst representanter för jordägarna som hävdade att kollektiv förhandlingsrätt inte behövs. Arrendatorernas representanter hade rakt motsatt uppfattning om detta. Av propositionen framgår att arrendatorernas uppfattning om problemen med den nuvarande ordningen väl överensstämmer med beskrivningen i motion 1990/91:L502 där frågan om lagstadgad förhandlingsrätt för arrendatorer väcktes.
Det är utmärkt att regeringen nu har redovisat sin kartläggning av denna fråga. Vi måste emellertid med beklagande konstatera att regeringen grundar sin bedömning av lagstiftningsbehovet främst på de synpunkter som framförts av jordägarna och närmast helt bortser från arrendatorernas erfarenheter.
Regeringens förhoppning är att parterna på frivillig väg skall komma fram till överenskommelser som eliminerar behovet av lagstiftning. Det är naturligtvis lovvärt om så kan ske. Mot bakgrund av vad jordägarnas representanter har framfört i ärendet drar vi emellertid slutsatsen att dessa inte utan vidare kommer att medverka till detta.
Det är därför enligt vår uppfattning nödvändigt att regeringen noggrant följer utvecklingen på området, håller riksdagen underrättad och skyndsamt återkommer med förslag till lagstiftning om det visar sig att problemen inte undanröjs genom frivilliga överenskommelser.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kollektiv förhandlingsrätt för bostadsarrendatorer.
Stockholm den 20 oktober 1995
Sören Lekberg (s) Björn Ericson (s)