I propositionen föreslås bland annat vissa förändringar i arrendelagstiftningen som rubbar balansen mellan ägaren och arrendatorn och minskar utrymmet för avtalsfrihet när det gäller jordbruksarrenden.
Lagförändringar som stärker arrendatorns ställning på bekostnad av markägarens kan hindra uppkomsten och närvaron av en väl fungerande marknad för jordbruksarrenden och försvåra för nya arrendatorer att få arrenden. Ett mycket starkt lagskydd för arrendatorerna kan gynna dem som i dag har arrenden, men kan också leda till att potentiella arrendatorer i framtiden får svårare att få jordbruksarrenden.
Om förhållandet mellan ägare och arrendator förskjuts till markägarens nackdel och om utrymmet för avtalsfrihet inskränks riskerar det att leda till att markägarna finner utarrenderingsalternativet mindre attraktivt vid beslut om förändrade verksamhetsformer. Det bör påpekas att det för markägaren finns en rad andra valmöjligheter som alternativ till utarrendering. Markägaren kan t ex avstå från att arrendera ut jorden, välja korttidsarrenden, sälja jorden, förändra markanvändningen från åkerbruk till annan användning eller fortsätta att bruka jorden själv.
Väljer markägarna i större utsträckning att inte arrendera ut jorden resulterar det i att färre arrenden kommer ut på marknaden. Möjligheterna kommer då att försämras att starta och driva jordbruk med begränsade mängder eget kapital. Det torde ligga ett starkt allmänintresse i att det finns goda möjligheter att starta nya jordbruksföretag och att utöka befintliga jordbruksföretag trots begränsade mängder eget kapital. Ett högt nyföretagande inom jordbrukssektorn garanterar en hård konkurrens.
Propositionen bör därför avslås vad gäller de förslag som rubbar förhållandet mellan markägaren och arrendatorn och som inskränker avtalsfriheten. Det gäller förslaget till utvidgning av arrendatorns rätt till ersättning av markägaren för avhjälpande av skador på fastigheten, förslaget att markägaren skall tvingas ersätta arrendatorn för viltskador om arrendatorn saknar jakträtt på arrendestället, förslaget att ge arrendatorn rätt att deponera arrendeavgiften hos länsstyrelsen utan att mista arrenderätten samt förslaget att vid gemensamt arrende ge medarrendator rätt att överlåta sin del av arrendet till annan medarrendator som är make eller avkomling till överlåtaren.
I syfte att inte skada marknaden för jordbruksarrenden och försämra möjligheterna för potentiella arrendatorer att erhålla arrenden föreslår vi att avtalsfrihet skall råda på ovanstående punkter i arrendelagstiftningen.
I propositionen finns även ett förslag som gäller vissa bostadsarrenden samt ett förslag som gäller ändrade regler vid klander av arrendesyn, vilket är neutralt vad gäller förhållandet mellan jordägare och arrendator. Dessa förslag rubbar inte balansen mellan ägare och arrendator samt inskränker inte på avtalsfriheten vid jordbruksarrenden. Därmed riskerar de inte att skada marknaden för jordbruksarrenden. Förslagen bör därför godkännas av riksdagen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen avslår proposition 1995/96:43 i berörda delar i enlighet med vad som anförts i motionen.
Stockholm den 18 oktober 1995
Carl G Nilsson (m) Eva Björne (m) Peter Weibull Bernström (m)