Motion till riksdagen
1995/96:L23
av Dan Ericsson (kds)

med anledning av prop. 1995/96:112 Ändring i lagen (1973:1199) om ersättning från den internationella oljeskadefonden


Bakgrund
I propositionen föreslår regeringen att vissa ändringar i 1971
års konvention om upprättandet av en internationell fond för
ersättning av skada orsakad av förorening genom olja skall
införlivas med svensk rätt genom en ändring i lagen om
ersättning från den internationella oljeskadefonden.
Oljeskadefondens församling har i oktober 1995 beslutat
om ändringar angående vissa ytterligare sjösäkerhetskrav
som villkor för utbetalning av ersättning från fonden till
fartygsägare. Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 maj
1996.
Dagens situation
Utsläpp av olja, vare sig det sker medvetet eller genom
olyckshändelse, är ett allvarligt miljöproblem i Östersjön.
Varje år lägger Kustbevakningen ner ett stort arbete och
flygspanar 2 500 timmar per år. Man upptäcker ca 300
utsläpp årligen, och till detta kan man lägga ett mörkertal av
mindre utsläpp som aldrig kommer oss till kännedom. Med
andra ord är det minst ett utsläpp per dag som drabbar
Östersjön.
I regel är det maskinrumsavfall fartygen släpper ut, oftast
1-10 kubikmeter. Ofta är det fartyg som härstammar från det
forna östblocket.  Problemen är relaterade till alla typer av
fartyg, även fiskefartyg.
Inom Helsingforskonventionen arbetar man aktivt för att
minska oljespillet i Östersjön. Man har som målsättning att
rekommendera att senast den 1 januari 1998 ska alla
Östersjöstater ta emot oljespill i land. Det finns dock
anledning att befara att denna rekommendation inte kommer
att ge den effekt som Östersjöns ömtåliga miljö kräver. Det
saknas både ekonomiska medel och politisk vilja i tillräcklig
utsträckning för att dessa frågor ska prioriteras tillräckligt
högt.
Förslag till åtgärder
De förslag till ändringar som framförs i propositionen
kommer inte att resultera i att det viktigaste målet uppnås,
nämligen att utsläppen som sådana minskar. I ett tidigare
sammanhang har Kristdemokraterna agerat i denna fråga,
dock utan att något har hänt ifrån regeringens sida. Därför tar
vi upp frågan på nytt.
Sverige bör inom de konventioner som reglerar hanteringen
av oljeprodukter (ansvarighetskonventionen,
fondkonventionen, Marpol) kraftfullt agera för att
effektivisera och utöka samarbetet i syfte att förebygga och
förhindra utsläpp från fartyg. Reglerna bör ytterligare stramas
upp och sanktionerna skärpas. Dagens situation är inte
hållbar för vattenmiljön. Sverige måste vara pådrivande för
ett verkningsfullt vattenskydd.
För att säkerställa att fartyg ifrån det forna östblocket inte
ska frestas att rengöra och tömma sina tankar ute på
Östersjön måste det byggas upp mottagningsstationer för
oljeavfall på samma sätt som i Sverige, företrädesvis i de
baltiska länderna och i S:t Petersburg. Eftersom dessa länder
saknar mycket av de nödvändiga medel som behövs för detta
föreslår vi att Sverige genom bilateralt samarbete kan stödja
en sådan utveckling. Det är ett gemensamt intresse för
länderna kring Östersjön.
Medel för att bistå med denna hjälp skulle kunna tas från
anslag som ligger under Littera G 1, Samarbete med Central-
och Östeuropa. Anslaget disponeras av Sida och
utbetalningar kan ske i takt med att medelsbehov uppstår.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att Sverige inom de
internationella konventioner som reglerar hanteringen
av olja kraftfullt agerar för ett utökat och
effektiviserat samarbete i syfte att ytterligare strama
upp reglerna och skärpa sanktionerna.
Stockholm den 30 november 1995
Dan Ericsson (kds)