Under början av 1990-talet ökade antalet konkurser dramatiskt. Från att ha legat kring 5 000 per år under mitten av 1980-talet steg antalet 1992 till toppnoteringen drygt 21 000. Krisen har visat att nuvarande lagstiftning har brister. Inte minst gäller detta möjligheten att rekonstruera företag utan konkurs.
Förklaringarna till den finanskris som drabbade Sverige är flera. Sverige genomled en finansiell kris med påföljande problem i bank- och fastighets- branschen. Samtidigt var de mindre företagen dåligt rustade med låg andel eget kapital och små möjligheter att klara egna kreditförluster. Ovanpå detta har konkurslagstiftningen med stela regler och små incitament för parterna att verka för uppgörelser inneburit att många företag tvingats i konkurs antingen direkt eller som en följd av att viktiga kunder gått i konkurs. För att undvika en liknande utveckling i framtiden krävs insatser på flera områden. Skattelagstiftningen måste tillåta att företagen växer sig starka. Samtidigt bör konkurslagstiftningen ändras i syfte att öka incitamenten för samtliga in- blandade parter att sträva efter uppgörelse innan konkurs behöver tillgripas.
Ytterligare en förklaring till den dramatiska ökningen av antalet konkurser är det svaga sakrättsliga skyddet för återtagandeförbehåll. Enligt nuvarande regler gäller inte förbehållet i de fall köparen har tillåtelse att förfoga över de levererade varorna innan full betalning har erlagts. Leverantören saknar därmed separationsrätt och riskerar att själv gå i konkurs på grund av kreditförlusten. Regeringen föreslår ingen utvidgning av möjligheter att få separationsrätt vid återtagandeförbehåll. I stället innebär förslaget en inskränkning i förbehållets giltighet eftersom det riskerar att falla eller åtminstone frysas under rekonstruktionsförfarandet.
Vid en jämförelse med länder i Sveriges närhet som dessutom är viktiga för vår handel framstår det svenska skyddet som svagt redan i dag. I till exempel Danmark, Tyskland och Norge kvarstår skyddet i varje fall till dess köparen faktiskt har förfogat över varorna. Ett gällande återtagandeförbehåll innebär i dessa fall att säljaren har separationsrätt till konkursen och följaktligen får hämta tillbaka de levererade varorna. Det sakrättsliga skyddet för återtagandeförbehåll bör därför stärkas så att separationsrätt erhålles till dess att köparen faktiskt har förfogat över de levererade varorna.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förstärkt sakrättsligt skydd för återtagandeförbehåll.
Stockholm den 27 oktober 1995
Inga Berggren (m) Sten Svensson (m) Bengt Harding Olson (fp)