med anledning av prop. 1995/96:5 Lag om företagsrekonstruktion
Antalet konkurser har varierat en hel del de senaste åren,
men det är ingen tvekan om att antalet ökat sett över en
längre tidsperiod. I flera fall verkar det som om
konkursinstitutet har utnyttjats för att borgenärer med
förmånsrätt ska säkerställa sina fordringar. För
borgenärskollektivet hade det troligen i sådana fall varit
bättre om företaget hade kunnat rekonstrueras.
Samhällsekonomiskt torde det därför vara bättre om företag
som hamnar i ett ekonomiskt utsatt läge utan konkurs kan
rekonstrueras, om de bedöms ha utsikter till en fortsatt
lönsam verksamhet, detta för att minska den samhälleliga
kapitalförlusten.
Frågan om ett särskilt rättsligt förfarande med syfte att återställa livskraften
hos i grunden lönsamma företag, som hamnat i ekonomisk kris, har därför
diskuterats under lång tid och i olika sammanhang. Till grund för
föreliggande proposition ligger Insolvensutredningens slutbetänkande "Lag
om företagsrekonstruktion" (SOU 1992:113). Mot denna bakgrund är
liggande lagförslag välkommet, även om det inte helt uppfyller de krav som
man kan ställa på en lagstiftning om företagsrekonstruktion. Förslaget är inte
tillräckligt långtgående för att underlätta företagsrekonstruktioner och innebär
att vissa fordringsägare i framtiden kommer att missgynnas om en rekon-
struktion inte lyckas. Det hade varit en fördel om lagförslaget innehållit en
ändrad förmånsrättsordning och att lönegaranti utgått under företags-
rekonstruktion.
I propositionens avsnitt 6.4 uppmärksammas gäldenärens avtal med olika
motparter. Här föreslås, att om gäldenären har ingått ett avtal som motparten
före beslutet om företagsrekonstruktion har fått rätt att häva på grund av
gäldenärens dröjsmål, får motparten inte häva avtalet på grund av dröjsmål,
om gäldenären med rekonstruktörens samtycke begär att avtalet fullföljs.
Motparten skall emellertid inte behöva ta några risker.
Vi instämmer i regeringens bedömningar och ställningstaganden när det
gäller gäldenärens rätt att hindra hävning. Däremot anser vi att gäldenären
måste ges möjlighet att i vissa fall säga upp avtal. Det kan i vissa fall vara
av
avgörande betydelse för att en rekonstruktion skall lyckas. I propositionen
pekar man t.ex. på fall när en rekonstruktion innebär att vissa
verksamhetsgrenar i ett företag läggs ned och att det därmed finns ett uttalat
intresse av att bli kvitt vissa hyres- och leasingavtal. Även om en regel av
denna typ kan verka förmånlig för gäldenären så torde de
samhällsekonomiska vinsterna överväga. Regeringen bör således återkomma
med förslag i överensstämmelse med t.ex. den finska lagstiftningen inom
detta område.
Under samma avsnitt uppmärksammas att lönegaranti inte utgår vid
företagsrekonstruktion. Eftersom detta kan komma att innebära att
arbetstagaren under förhållandevis lång tid får ligga ute med sin lönefordran
så menar vi att lönegaranti bör utgå vid företagsrekonstruktion. Det innebär
med all säkerhet att produktionen under en rekonstruktion kommer att
fungera mera friktionsfritt.
I propositionens avsnitt 7.1 föreslås, att till rekonstruktör normalt skall
utses en advokat ur konkursförvaltarkretsen eller en högre tjänsteman vid
ackordscentral. Här anser vi, liksom flera remissinstanser, att tyngdpunkten i
rekonstruktörens kompetens mera bör utgöras av kunskaper i företags-
ekonomi och företagsledning än av juridiskt kunnande. Riksskatteverkets
påpekande att rekonstruktören inte behöver ha tillgång till en kontors-
organisation av samma slag som en konkursförvaltare eftersom ett företag
som skall kunna komma i fråga för rekonstruktion måste förutsättas ha en
välordnad bokföring, överensstämmer med vår uppfattning. Därför anser vi
att som rekonstruktör i normalfallet skall utses en lämplig person. Dennes
bakgrund kan vara t.ex. juristens, ekonomens, företagsledarens, revisorns
eller konsultens.
I propositionens avsnitt 7.3 tas borgenärens roll upp. Vi instämmer till stora
delar i regeringens förslag. Vi anser dock att statens borgenärsfunktion vid
ackord bör flyttas från skattemyndigheten till kronofogdemyndigheten.
Kronofogdemyndigheten är den myndighet som har klarast blick över
företagets totala ekonomiska situation, och som är bäst lämpad att ur ett
samhällsekonomiskt perspektiv företräda staten som borgenär. Det gäller i
och för sig inte bara vid företagsrekonstruktion.
I propositionens avsnitt 7.4 föreslås att rekonstruktören skall upprätta en
rekonstruktionsplan men där anges inte vad en sådan bör innehålla. Vi anser
att det i motiven bör anges vad en rekonstruktionsplan bör innehålla, t.ex. en
preliminär betalningsplan, förslag till finansiering av rörelsen, en enkel
marknadsanalys och en budget för den närmaste tiden.
I propositionens avsnitt 7.5 föreslås att det inom ramen för en
företagsrekonstruktion skall kunna komma till stånd ett offentligt ackord. Vi
anser, i likhet med Riksskatteverket, att reglerna om offentligt ackord och
reglerna i föreliggande förslag bör samordnas.
I propositionens avsnitt 8.2 tas lönefordringar och fordringar med säkerhet i
företagshypotek upp. Här föreslår regeringen inga förändringar i förhållande
till dagens regler. Utredningen har föreslagit att vissa lönefordringar,
avseende s.k. produktiv lön, ges förmånsrätt framför fordringar med säkerhet
i företagshypotek. Vi anser att företagshypoteksinstitutet skapar orättvisor
mellan olika borgenärer på marknaden. Den bör förlora sin särställning i
förmånsrättsordningen. De argument som idag anges för bibehållande av
gällande förmånsrättsregler för företagshypoteken håller inte längre och
strider mot ett marknadsekonomiskt tänkande. I en marknadsekonomi bör alla
fordringsägare behandlas lika. Det enda rimliga undantaget från denna regel
är säkerhet i fast egendom.
Argumentet att bankerna skulle bli mindre benägna att låna ut pengar till
företag om förmånsrätten vid företagshypotek tas bort anser vi sakna relevans
i dagens läge. I en situation där det finns god tillgång på kapital är de
marknadsekonomiska incitamenten att låna ut pengar överordnat allt annat.
Vi anser därför att det, i likhet med dagens situation, inte kommer att vara
några problem med kapitaltillförseln för "lovande" företag. Andra "mindre
lovande" företag kommer även i framtiden att ha problem med sin
kapitalförsörjning. Bank- och finanskrisen visade dessutom att
företagshypoteken spelade en liten roll för bankernas säkerheter. Där visade
det sig till och med att säkerheter i fast egendom var tämligen osäkra.
I propositionens avsnitt 8.3 föreslås att förmånsrätten för skatter och
allmänna avgifter inte bör avskaffas. Vi inser, i likhet med utredningen, att
förmånsrätten för skatter och allmänna avgifter kan skapa problem för de
oprioriterade fordringsägarna och att det kan uppkomma konkurser genom
dominoeffekter. Detta kan i sin tur leda till stora samhälleliga kapital-
förluster. Det faktum att staten vid en förändring av förmånsrättsordningen
kommer att förlora inkomster, innebär att vi anser att frågan bör beredas
ytterligare.
I propositionens avsnitt 8.4, nytillkomna fordringar, föreslås att fordringar
som grundas på avtal, som gäldenären med rekonstruktörens samtycke träffat
under en företagsrekonstruktion som föregått konkursen, skall vara förenade
med bästa allmänna förmånsrätt. Vi instämmer till stora delar med
regeringens ställningstaganden. Vi anser dock, som också LO-rättsskydd AB
påtalat, att löner under en företagsrekonstruktion bör få förmånsrätt som
nytillkomna fordringar. Vi menar att lönerna under den tid som företags-
rekonstruktionen pågår bör ses som nytillkomna och därför behandlas som
andra fordringar av det slaget. Vidare att starka sociala skäl talar för en
sådan
förmånsrätt. Arbetstagarna riskerar annars att gå miste om de ifrågavarande
lönerna.
I propositionens avsnitt 8.7.3 behandlas tidigare genomförda ändringar i
löneförmånsrätten och lönegarantin. Lönegarantireglerna har försämrats och
det har drabbat arbetstagare som fortsatt sitt arbete hos förre arbetsgivaren
efter en rekonstruktion efter konkurs. Med gällande tvåårskarensregler
använder man sig av omvänd bevisföring. För närvarande skall karens inte
förekomma om särskilda skäl föreligger. Vi menar att det skulle vara tvärtom,
karens ska förekomma vid uppenbart missbruk och där det kan bevisas att
den anställde varit i maskopi med sin arbetsgivare.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag enligt vad i motionen
anförts om gäldenärens avtal, avsnitt 6.4,
2. att riksdagen antar regeringens förslag när det gäller
rekonstruktör med den ändring som följer av vad i motionen anförts
om avsnitt 7.1,
3. att riksdagen antar regeringens förslag när det gäller borgenärens
roll med den ändring som följer av vad i motionen anförts om avsnitt
7.3,
4. att riksdagen godkänner vad i motionen anförts om upprättande
av en rekonstruktionsplan, avsnitt 7.4,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag enligt vad i motionen
anförts om ackord under företagsrekonstruktion, avsnitt 7.5,
6. att riksdagen hos regeringen begär förslag enligt vad i motionen
anförts om ordningen mellan lönefordringar och fordringar med
säkerhet i företagshypotek, avsnitt 8.2,
7. att riksdagen hos regeringen begär förslag enligt vad i motionen
anförts om nytillkomna fordringar, avsnitt 8.4,
8. att riksdagen hos regeringen begär förslag enligt vad i motionen
anförts om tidigare genomförda ändringar i löneförmånsrätten och
lönegarantin, avsnitt 8.7.3.
Stockholm den 27 oktober 1995
Per Rosengren (v)
Lars Bäckström (v)
Johan Lönnroth (v)