med anledning av prop. 1995/96:5 Lag om företagsrekonstruktion
I propositionen föreslås en lag om företagsrekonstruktion.
Syftet med lagstiftningen är att tillhandahålla ett rättsligt
förfarande inom vars ram en näringsidkares verksamhet kan
rekonstrueras utan att denne försätts i konkurs, s.k.
företagsrekonstruktion. Vi kan i princip ställa oss bakom
regeringens förslag. Enligt vår uppfattning är det
betydelsefullt att sunda företag som tillfälligt drabbas av
problem får möjlighet att rekonstruera sin verksamhet och
sin finansiella situation och därmed kan ges en andra chans.
I vissa avseenden anser vi dock att regeringens förslag till lag om
företagsrekonstruktion innehåller sådana brister som enligt vår mening måste
rättas till innan lagen kan träda i kraft.
Rekonstruktionsplanen bör
fastställas av domstol
Enligt förslaget skall en rekonstruktionsplan upprättas. Av
planen skall bl.a. framgå hur företagets finansiella situation
bör lösas och hur företagets resultat skall kunna förbättras.
Propositionen innehåller emellertid varken något förslag om
att en rekonstruktionsplan skall fastställas eller om formerna
och förutsättningarna för ett fastställande. Regeringen tar för
självklart att planens genomförande förutsätter bred enighet
om planens innehåll dels bland borgenärerna, dels mellan
borgenärerna och gäldenären.
Enligt vår bedömning framstår det som orealistiskt att, som regeringen
förutsätter, en nära hundraprocentig enighet bland borgenärerna kommer att
kunna uppnås om hur ett företag skall rekonstrueras. Faran med en sådan
ordning består främst i att borgenärer med relativt sett obetydliga fordringar
kan motsätta sig planens innehåll i syfte att försöka tilltvinga sig viss form
av
ersättning från de borgenärer som är mest angelägna om att få till stånd en
framgångsrik företagsrekonstruktion. Härigenom kommer borgenärer med i
princip värdelösa fordringar att kunna framtvinga att större fordringsägare
köper upp deras fordringar. Det kan inte ha varit regeringens avsikt att skapa
ett rekonstruktionsförfarande som medför att såväl företagare som de mest
berörda borgenärerna riskerar att hamna i en utpressningsliknande situation.
För att rekonstruktionsförfarandet skall bli meningsfullt måste därför enligt
vår mening införas en ordning som innebär att rekonstruktionsplanen
fastställs av domstol efter det att samtliga borgenärer haft möjlighet att yttra
sig över planen, såväl skriftligen som vid förhandling inför domstol. Enligt
vår uppfattning bör i lagen också föreskrivas att domstolens beslut om en
sådan fastställelse kräver att "viss majoritet av borgenärerna" - till såväl
belopp som antal - uttalat sig för rekonstruktionsplanen.
Ansökan om
företagsrekonstruktion
I propositionen föreslås att både gäldenären och dennes
borgenärer skall ha rätt ansöka om företagsrekonstruktion.
Borgenärernas ansökan måste dock godkännas av gäldenären
för att kunna bifallas. Några remissinstanser har ifrågasatt
om det över huvud taget är meningsfullt att borgenärer ges
en sådan rätt då en ansökan inte kan bifallas utan gäldenärens
samtycke.
Vi har i och för sig sympatier för regeringens förslag då rekonstruktions-
institutets främsta syfte är att i ett tidigt skede kunna erbjuda i grunden
sunda
företag en möjlighet att ta sig ur en tillfällig besvärlig situation utan att
behöva gå så långt som i konkurs. Det finns således onekligen en poäng med
att bereda även borgenärer möjlighet att ta initiativ till ett rekonstruktions-
förfarande.
Å andra sidan ligger det främst i näringsidkarens intresse att försöka rädda
företaget och återställa lönsamheten genom att ansöka om rekonstruktion i
rätt tid. Vidare är det långt ifrån säkert att alla borgenärer kommer att
använda rätten att ansöka om rekonstruktion för de syften som regeringen
angivit. Vi vet redan i dag att vissa borgenärer utnyttjar konkurs-
framställningar som ett led i ett indrivningsförfarande. Det finns enligt vår
mening en överhängande risk för att även borgenärer med rätt att ansöka om
rekonstruktion kan komma att utnyttja situationen på ett liknande sätt. Vi ser
således fler nackdelar än fördelar med att införa en rätt för borgenärer att
ansöka.
Mot denna bakgrund kan vi inte ställa oss bakom regeringens förslag i
denna del utan förordar i stället en ordning som innebär att endast gäldenären
ges rätt att ansöka om företagsrekonstruktion.
Ackord under
företagsrekonstruktion
Ackordslagen kommer enligt regeringens förslag att upphöra
i och med att lagen om företagsrekonstruktion införs. I stället
föreslås att ett offentligt ackord skall komma till stånd inom
ramen för rekonstruktionsförfarandet. Detta innebär att
rekonstruktören kommer att ersätta ackordslagens gode man.
Till följd av ackordslagens brister har utvecklats en praxis
med s.k. tyst betalningsinställelse. Förhoppningen är nu att
detta arbetssätt skall ersättas av rekonstruktionsreglerna.
Införandet av den nya ordningen kommer dock, enligt vår
uppfattning, att kräva att den som föreslås bli rekonstruktör
omgående blir förordnad av rätten, bl.a. för att undvika
tidsförlust och uppkomst av onödigt stora ekonomiska risker
för borgenärerna.
Vidare torde en person som anlitas som rekonstruktör men som inte
tidigare är bekant med företaget behöva ha betydligt längre tid på sig än en
vecka, vilket regeringen föreslår, för att underrätta samtliga kända borgenärer
om att företagsrekonstruktionen inletts. Av detta följer att även tiden för
borgenärssammanträdet inför domstol måste senareläggas. Tidpunkten för
sammanträdet bör i dessa fall utsättas till en senare tid än de tre veckor från
beslutet om företagsrekonstruktion, som regeringen föreslår.
Negativa effekter av att
skuldsaneringslagen
utvidgas till att omfatta även
små näringsidkare
I propositionen lämnas också förslag till en ändring i
skuldsaneringslagen, som infördes den 1 juli 1994.
Ändringen innebär att skuldsaneringsinstitutet utvidgas till
att omfatta även näringsidkare som driver verksamhet i
blygsam omfattning.
Från moderat håll har vi tidigare motionerat om att skuldsaneringslagen bör
avskaffas, se kommittémotion 1994/95:L314, Upphävande av skuld-
saneringslagen, av Gun Hellsvik m.fl. (m). Senare tids rapportering om hur
lagen hittills har fungerat i praktiken har stärkt oss i vår uppfattning om att
lagen bör upphöra.
Skuldsaneringslagen har bl.a. visat sig bli dyr för skattebetalarna. Med
nuvarande skuldsaneringsbeslut blir kostnaderna för skattebetalarna över 2
miljoner kronor för varje person som befrias från skulder på grund av
skuldsanering. Det helt övervägande antalet ansökningar har dessutom - efter
det att stora utredningsresurser tagits i anspråk - resulterat i avslag,
avvisning
eller avskrivning. I några av de fall där skuldsanering beviljats har
borgensmän kommit rejält i kläm på sätt som enligt vår mening inte är
acceptabelt. Om gäldenären blir föremål för skuldsanering befrias densamme
från betalningsansvar. Samtidigt kan konstateras att skuldsaneringen inte
inverkar på borgenärens rätt mot borgensman. Följden blir att borgensmannen
får betala gäldenärens skuld utan att kunna återkräva pengarna av gäldenären.
Den utvidgning av lagen som regeringen nu föreslår innebär att en liknande
situation kan komma att drabba näringsidkares borgensmän, dvs. företagaren
befrias från sina skulder genom skuldsanering medan borgensmannen varken
får betalt för sina fordringar eller någon rätt att kräva in betalning den dag
gäldenären kan betala.
Från moderat håll har vi alltid sett det som en viktig uppgift att värna
småföretagandet. Regeringens förslag att låta även näringsidkare med mycket
små företag omfattas av skuldsaneringslagen riskerar dock ytterst att försvåra
för människor att starta små företag. En utvidgning av lagen som innebär att
även en näringsidkares borgensman kan komma att stå utan regressrätt
kommer enligt vår bestämda uppfattning inte att vara till gagn för
näringsidkaren. Mot denna bakgrund avvisar vi regeringens förslag i denna
del.
Nedflyttning av
skattefordringar
I motsats till Insolvensutredningens förslag, som tillstyrktes
av en bred majoritet av remissinstanserna, föreslår
regeringen att förmånsrätten för skatter och allmänna avgifter
skall vara kvar även efter det att förfarandet med
företagsrekonstruktion har införts.
Enligt vår uppfattning framstår regeringens förslag i denna del som mindre
väl avvägt. Det faktum att en oförändrad förmånsrätt för skattefordringar
torde komma att försvåra möjligheten att genomföra gynnsamma företagsre-
konstruktioner måste enligt vår mening tillmätas stor betydelse. En fortsatt
förmånsrätt för skattefordringar enligt nuvarande ordning riskerar medföra att
det ekonomiska utrymmet för borgenärer att få ersättning för oprioriterade
fordringar inskränks betydligt. Härmed försämras utgångsläget för att över
huvud taget få till stånd ett rekonstruktionsförfarande, då ett sådant
förutsätter
att borgenärerna godkänner rekonstruktionsplanen. Om inte planens innehåll
kan antas slår det ytterst mot näringsidkaren. En sådan effekt kommer att
motverka den föreslagna lagstiftningens hela syfte - nämligen att skapa
möjlighet för näringsidkare med tillfälliga problem att rekonstruera företaget i
stället för att behöva gå i konkurs.
Ett sätt att skapa goda förutsättningar för företagsrekonstruktion är att
radikalt förbättra situationen för borgenärer med oprioriterade fordringar, dvs.
framför allt för leverantörerna. Enligt vår uppfattning bör detta ske dels
genom att straffhotet för skattefordringar slopas, dels genom att skatte-
fordringar efterställs övriga fordringar i förmånsrättsordningen. En sådan
reform skulle väsentligt gynna borgenärernas ställning i ett rekonstruktions-
förfarande och därmed också skapa förutsättningar för en lyckosam rekon-
struktion av näringsidkarens företag. För en närmare redogörelse av vår syn
på behovet av ändringar i förmånsrättsordningen hänvisas till en kommitté-
motion, nr 1994/95:L301, Ändringar i förmånsrättsordningen, av Rolf
Dahlberg m.fl. (m).
Nuvarande system med
löneförmånsrätt och
lönegaranti bör reformeras
Genom att godkänna ett uttalande av Lagutskottet har
riksdagen ställt sig bakom uppfattningen att 1994 års reform
av lönegarantireglerna bör ses som ett provisorium i
avvaktan på förnyade överväganden i samband med
beredningen av förevarande ärende om
företagsrekonstruktion (1993/94:LU34). Beredningen av
ärendet har resulterat i att regeringen nu föreslår att frågor
rörande löneförmånsrätten och lönegarantin skall beredas
vidare i särskild ordning. Enligt vår uppfattning är detta
djupt beklagligt då det är väsentligt för såväl företagare som
kreditgivare och anställda att fasta och enkla regler
skyndsamt införs på hela det konkursrättsliga området.
I avvaktan på resultatet av regeringens framtida utredning av dessa frågor
vill vi dock redan nu göra vissa påpekanden. Enligt vår uppfattning bör inte
lönegarantin automatiskt sammankopplas med vilken prioritet lönefordran
har. Medlen som inbetalas av arbetsgivarna bör som en garanti tillkomma de
anställda precis som den ersättning den anställde erhåller vid sjukdom. För att
få så enkel administration som möjligt och därigenom förbilliga hanteringen
bör dessa arbetsgivaravgifter gå till försäkringskassan, vilken således bör
ombesörja utbetalningarna efter dagens ersättningsmodell även vid
arbetsgivarens konkurs. På sikt bör även möjligheter tillskapas för
konkurrerande försäkringskassor.
Konkursförvaltaren har endast att anmäla antalet anställda till
försäkringskassan med angivande av namn och deras anställningstider i
företaget. Försäkringskassan utger härefter ersättningen under uppsägnings-
tiden enligt lagen om anställningsskydd (LAS) eller fram till den tidigare dag
den anställde erhåller ny anställning. Den anställde har sedan precis som
varje borgenär att bevaka sin fordran enligt det avtal han har med
arbetsgivaren, med avdrag för det belopp han erhåller från försäkringskassan.
För de fall konkursförvaltaren önskar använda anställda från
konkursföretaget vid avvecklingen eller eventuell rekonstruktion av företaget
ankommer det på förvaltaren att träffa särskild uppgörelse med de anställda
om fortsatt arbete under uppsägningstiden.
Ersättningen under uppsägningstiden till den anställde då denne arbetar i
konkursboet skall minskas med vad han uppbär från försäkringskassan
samtidigt som det ankommer på förvaltaren att betala in detta belopp till
försäkringskassan. Alternativt kan förvaltaren anmäla till försäkringskassan
att den anställde under uppsägningstiden inträtt i konkursboets tjänst och
uppbär hela ersättningen från konkursboet varvid någon utbetalning från
försäkringskassan ej skall ske till den anställde. Vad den anställde erhåller
från konkursboet under uppsägningstiden blir härvid förskottsutdelning på
hans fordran om inte annan uppgörelse träffas med förvaltaren.
Effektivitetsvinster med ett förenklat
förfarande
Den modell för lönegaranti som i stora drag skisserats ovan
torde vara betydligt enklare och billigare att administrera än
vad som är fallet idag. Väsentligt är vidare att
förmånsrättsordningen omarbetas så att ersättning för del av
uppsägningstiden får sådan förmånsrätt att den kan utgå som
prioriterad förskottsutdelning.
Med förslaget uppnås - förutom likheten och enkelheten för alla anställda
vad avser utgående ersättning - den positiva effekten att konkursboet inte
kommer att belastas med stora utredningar och processer med därtill hörande
kostnader.
Vidare blir konkurrenssituationen - i de fall förvaltaren fortsätter att driva
rörelsen - neutral mot konkurrerande företag. Förvaltaren måste ju få fram
pengar antingen ur konkursboet eller genom att ta lån för att betala
arbetskraften. På detta sätt fungerade driften av konkursbon innan
lönegarantin fanns.
Förslaget ställer helt naturligt stora krav på konkursförvaltaren att göra en
korrekt kommersiell bedömning, vilket är till gagn för såväl borgenär, stat
som konkurrenter.
Det bör ankomma på utskottet att utarbeta erforderlig lagtext.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar ändra regeringens förslag avseende
rekonstruktionsplanen i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen beslutar ändra regeringens förslag avseende ansökan
om företagsrekonstruktion i enlighet med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen beslutar ändra regeringens förslag avseende ackord
under företagsrekonstruktionen i enlighet med vad som anförts i
motionen,
4. att riksdagen avslår regeringens förslag om att utvidga
skuldsaneringslagen till att omfatta även små näringsidkare i enlighet
med vad som anförts i motionen,
5. att riksdagen beslutar ändra regeringens förslag avseende
skattefordringars förmånsrätt i enlighet med vad som anförts i
motionen,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om reformeringen av systemet med löneförmånsrätt
och lönegaranti.
Stockholm den 27 oktober 1995
Rolf Dahlberg (m)
Stig Rindborg (m)
Henrik S Järrel (m)
Göran R Hedberg (m)
Marietta de Pourbaix-Lundin (m)
Eva Björne (m)
Lennart Fridén (m)