med anledning av prop. 1995/96:5 Lag om företagsrekonstruktion
Sverige behöver en politik som stimulerar till ekonomisk
tillväxt. Man måste alltså främja existerande företags
expansion men också etablerandet av nya företag, särskilt på
småföretagarsidan. Samtidigt gäller det att motverka onödiga
konkurser.
Dålig lagstiftning
I en fungerande företagsekonomi krävs naturligtvis adekvata
former för avveckling av icke fungerande företag. Utomlands
finns flera olika sådana former, men i Sverige har vi i princip
endast en tillämpad avvecklingsform, nämligen konkurs.
Företag i ekonomiska problem avvecklas alltså genom konkurs, och många
gånger är detta riktigt. Men inte sällan är konkurs fel metod. Resultatet blir
då
ofta oförsvarbar kapitalförstöring samtidigt som man missar företagets friska
och utvecklingsbara kärna. Förutom att konkurser ibland utnyttjas vid mer
eller mindre utstuderad ekonomisk brottslighet.
Otillräckligt förslag
Vi behöver nya avvecklingsmodeller som alternativ till
konkurs med största möjliga konkurrensneutralitet till
fungerande företag. Insolvensutredningen har framlagt sitt
förslag till företagsrekonstruktion. Remissutfallet var milt
uttryckt blandat och kritik framfördes bl.a. mot att förslaget
var tandlöst och stelbent och inte beaktade de små företagens
speciella situation. Den nödvändiga ändringen av
förmånsrättsordningen är alltför liten. Riksdagens lagutskott
har därför av regeringen begärt förslag som bygger inte bara
på utredningsförslaget utan på allt som hittills framkommit.
Nu föreliggande proposition, som i huvudsak bygger på insolvensutred-
ningens år 1992 framlagda förslag, har föregåtts av en säregen hanterings-
ordning. Handläggningen har varit lång och seg. När lagrådsremissen först år
1994 överlämnades för granskning fick den omfattande kritik av lagrådet och
följdes därför inte av någon proposition. Nu, ytterligare ett helt år senare,
kommer föreliggande proposition som närmast får bedömas som "verknings-
lös" och väl därför passerat lagrådets granskning.
Men det är inte bara den formella handläggningen som kan kritiseras utan
framförallt propositionens innehåll. Förslaget är helt otillräckligt främst på
de
två avgörande punkterna, nämligen att det saknas dels ett förenklat
rekonstruktionsförfarande för små företag, dels en ändrad förmånsrätts-
ordning beträffande leverantörer och skatter. Dessutom är det olämpligt att i
nu existerande skuldsaneringslag för privatpersoner införa en möjlighet till
företagsrekonstruktion för vissa företagare.
Omfattande kritik
Det finns uppenbarligen behov av ett fungerande alternativ
till konkurs för företag med ekonomiska problem, därom
föreligger total enighet. Men propositionen tillgodoser inte
detta viktiga behov.
En fungerande företagsrekonstruktion förutsätter en ändrad
förmånsrättsordning. Vad först beträffar statens nu existerande förmånsrätt
för skatter måste den avskaffas. Justitieministern inser visserligen problemet
men väljer - med hänvisning till att det innebär en statsfinansiell vinst - att
behålla skatteförmånsrätten. Detta är en felaktig slutsats som - förutom att
det blir en samhällsekonomisk förlust - dessutom går tvärsemot den
internationella trenden. Vad därefter gäller frågan om avsaknaden av
förmånsrätt för leverantörsfordringar så hänger detta problem nära ihop med
säkerhet för företagshypotek. Men även här avvisas en ändring av
förmånsrättsordningen. Därmed missar man chansen att möjliggöra ett rimligt
antal företagsrekonstruktioner och samtidigt minska de oacceptabla "domino-
konkurserna". Denna justitieministerns negativa inställning till ändring av
förmånsrättsordningen förbättras inte av att man redan nu antyder att frågorna
bör bli föremål för en ny utredning, där även den s.k. finska modellen ska
studeras.
Propositionen tillgodoser inte heller de mindre företagens behov av
företagsrekonstruktion. Förslaget innebär att vissa företagsrekonstruktioner
ska genomföras med tillämpning av skuldsaneringslagen. Justitieministern
medger att det strider mot principen om att institutet är avsett för
privatekonomiska förhållanden, men framlägger ändå förslaget i strid mot
insolvensutredningens uppfattning och en massiv remisskritik. Dessutom är
förslaget som sådant behäftat med stora nackdelar. Stora tillämpnings-
svårigheter uppkommer dels inom skuldsaneringslagen vid gränsdragningen
mellan privatekonomi och företagsekonomi, dels mellan skuldsaneringslagen
och företagsrekonstruktionslagen. Vidare blir skuldsaneringslagens tillämp-
ningsområde orimligt snävt om detta ska omfatta näringsverksamhet som
närmast har karaktären av "extraknäck" och om förutom alla redan gällande
krav för skuldsaneringen även ska krävas "särskilda skäl". De mindre
företagens problem kommer uppenbarligen att hamna mellan stolarna och
deras berättigade behov av rekonstruktion är justitieministern uppenbarligen
inte beredd att tillgodose.
Lämplig grundmodell
Företag i ekonomiska svårigheter måste åtgärdas i någon
form. I många fall bör man försöka med rehabilitering. Men
lämpliga rehabiliteringsformer saknas och nuvarande
lagstiftning är otillräcklig.
En fungerande företagsrehabiliterings rättsliga reglering ska kännetecknas
av att borgenärskollektivet ges en central maktställning. Regleringen bör följa
tre grundläggande allmänna riktlinjer. Regelsystemet bör ges en flexibel
utformning som ger stor frihet att välja rätt form för företagets rehabilitering
och även möjliggör en stegvis tillämpning från helt frivilliga till direkt
domstolsstyrda förfaranden. Dessutom är det nödvändigt med ett snabbt
förfarande och en billig procedur.
Mot denna bakgrund bör en ny lagstiftning utformas med två alternativ,
nämligen företagsrekonstruktion eller företagssanering. Företagsrekonstruk-
tion är beteckningen på de åtgärder som behövs för en omfattande
företagsförändring. Företagssanering istället för företagsrekonstruktion bör
användas i de fall ett företag har "enklare" ekonomiska problem främst
hänförande sig till skuldbelastningen. För övrigt bör den egentliga rehabiliter-
ingsregleringen kompletteras med regler som främjar målet att uppnå
ekonomisk rehabilitering av fler företag än för närvarande. Så kan ske genom
att fastlägga en grundrutin av innebörd att man först alltid ska pröva
företagsrehabilitering i någon form och endast i sista hand tillgripa konkurs. I
övrigt behövs en radikal översyn av förmånsrättsordningen med inriktning på
att öka rättvisan mellan borgenärerna - exempelvis genom att minska
spännvidden i förmånsrättsordningen - för att därigenom också öka intresset
hos alla borgenärer av att genomföra företagsrehabilitering.
I detta sammanhang kan för närmare information hänvisas till en tidigare
motion i ärendet (1994/95:L309).
Finsk förebild
Utomlands finns varierande modeller av svenskt intresse i
bl.a. England, Frankrike och Australien men mest
näraliggande i Finland. De finska huvuddragen är följande:
en omfattande företagsrekonstruktion kompletterad med ett
förenklat företagssaneringsförfarande och en radikalt ändrad
förmånsrättsordning.
Nyordningen på förmånsrättssidan innebär att allmän förmånsrätt slopas
bl.a. för skatter. De särskilda förmånsrätterna förändras radikalt främst
beträffande företagsinteckningar. Dessa borgenärer får tillgodoräkna sig 50 %
av värdet medan resten tillfaller de oprioriterade borgenärerna, men här ingår
då även företagsinteckningarnas återstående fordringsbelopp. Det finns
ytterligare regler men dessa berörs inte här. Den nya ordningen uppfattas
allmänt som mera rättvis särskilt för hårt drabbade oprioriterade leverantörer
som ofta är småföretagare. Denna ordning förebygger också s.k.
dominokonkurser samtidigt som viljan och möjligheten till företagsrekon-
struktion/sanering ökar.
Sammanfattande slutsats
Propositionen bör i sin helhet avslås med begäran om att
justitieministern snarast ska inkomma med ett nytt förslag
med beaktande av den finska modellen. Även om detta
innebär en fördröjning av en sedan länge efterlyst
lagstiftning så är det bättre att få en bra lag senare än en dålig
lag nu, som dessutom låser rättsläget för flera år framåt.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår regeringens proposition (1995/96:5) om
företagsrekonstruktion,
2. att riksdagen begär att regeringen skyndsamt återkommer med
nytt förslag om rehabilitering av företag..
11F
Stockholm den 26 oktober 1995
Bengt Harding Olson (fp)
Sten Svensson (m)
Kenth Skårvik (fp)
Inga Berggren (m)
Kjell Ericsson (c)