Jag anser att man även fortsättningsvis måste iaktta försiktighet med möjligheterna att delegera sådana beslut beträffande vilka överförmyndarna inte tidigare haft befogenhet.
Delegeringsmöjligheterna bör utformas med utgångspunkt från beslutens art och de garantier som måste finnas för rättssäkerheten och beslutens kvalitet i övrigt.
Att utse god man ställer stora krav på beslutsfattaren och det förutsätts att överförmyndarnämnderna och överförmyndarna tar ansvar för att den person till vilken beslutanderätten delegeras har de kunskaper och den erfarenhet som behövs.
Med hänvisning till det ovan anförda yrkas att 19 kap. 14 § föräldrabalken kompletteras med nytt stycke där det framgår att beslut om utseende av god man eller förvaltare, som inte beslutats av överförmyndarna eller överförmyndarnämnderna, skall vara interimistiska och slutgiltigt fastställas av överförmyndarna eller överförmyndarnämnderna.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att beslut om utseende av god man och förvaltare, som inte beslutats av överförmyndarna eller överförmyndarnämnderna, skall vara interimistiska.
Stockholm den 25 oktober 1995
Yvonne Ruwaida (mp)