I propositionen föreslås under anslagsposten B 1. Bidrag till folkbildningen att de extra studieplatserna för arbetsmarknadspolitiska insatser som folkhögskolorna f. n. disponerar minskas från 10 000 till 6 000 fr.o.m. andra halvåret 1996. Anslagsposten som för läsåret 1995/96 beräknats till 409 Mkr (helår) räknas därmed ned till 108 Mkr (halvår). Detta innebär vad gäller antalet utbildningsplatser en minskning på 40 % vilket kan jämföras med att motsvarande neddragning på komvuxsidan stannar på 17 %.
Denna neddragning är ytterst förvånande då arbetslösheten fortfarande är hög. Det kommer att få negativa konsekvenser för en stor grupp arbetslösa personer för vilka folkhögskoleutbildning skulle vara det bästa och kanske enda alternativet. Till stor del kommer det att handla om korttidsutbildade kvinnor. Dessa har utgjort över 60 % av dem som studerat på dessa särskilda medel.
De pedagogiska arbetsformer som tillämpas inom folkbildningen ger bra resultat. De som genomgått en folkhögskolekurs har mycket positiva erfarenheter av studierna och studietiden. En folkhögskolekurs ger så mycket mer än ökade kunskaper. Den sociala kompetensen blir stärkt, man växer "som människa", och man får lärandekompetens dvs. man förbättrar sin förmåga att lära. Det sistnämnda är inte minst viktigt i ett föränderligt samhälle där det ständigt finns behov av fördjupade och nya kunskaper.
Samhället bör ta till vara den resurs som folkhögskolorna utgör. Inom folkhögskolorna finns erfarenhet, kunnande och vilja att ge utbildning åt vuxna som av olika skäl vill förbättra sina kunskaper och sin kompetens. Det gäller både dem som har arbete och dem som är arbetslösa.
Studier vid folkhögskolor kan ge grundskole- och/eller gymnasiekompe- tens. Även allmän och särskild behörighet kan ges till högskolestudier. Det finns även yrkesinriktade kurser på eftergymnasial/högskolenivå, t.ex. fritids- ledarutbildning, informations-, data- och ekonomiutbildningar.
I den rådande arbetslöshetssituationen och med det stora antalet sökande till folkhögskoleplatserna kommer regeringens förslag att motverka de ambitioner som bl.a. återfanns i tillväxtpropositionen (prop. 1995/96:25). Där uttalades bl.a. ett behov av mer permanenta satsningar på vuxnas möjlighet till utbildning i samband med att de konjunkturbetingande anslagen tas bort den 1 juli 1997. Att i den övergångssituation som läsåret 1996/97 utgör kraftigt dra ned på folkhögskolornas utbildningskapacitet är förvånande.
I sitt yttrande till finansutskottet över tilläggspropositionen skrev kultur- utskottet "att riksdag och regering under ett bekymmersamt arbetsmarknads- politiskt läge har kunnat lita till studieförbundens och folkhögskolornas förmåga att snabbt och flexibelt kunna anordna utbildningar med särskilda arbetsmarknadsmedel. Utvärderingar har visat att utbildningarna har nått de avsedda grupperna. Den fria och frivilliga folkbildningens arbetsformer har visat sig vara väl lämpade för sådana arbetsmarknadspolitiskt motiverade utbildningsinsatser."
Folkhögskolorna som under en snart fyraårig period snabbt byggt ut sin kapacitet, anställt nya lärare och hyrt lokaler ges en alltför kort omställningstid. Då man känt till att 1996/97 skulle bli det femte och sista året vad gäller de särskilda arbetsmarknadsbetingade anslagen har man utgått från att motsvarande resurser även skulle beviljas under detta år.
Finansministern har också uttalat att vuxenutbildningen skall tillföras 70 000 nya studerandeplatser kommande år, att då i övergångsfasen till en betydligt större vuxenutbildningssatsning så kraftigt dra ned på just folkhög- skolans resurser är förvånande.
Då arbetsmarknadsläget fortfarande är bekymmersamt och utbildnings- platserna fortfarande behövs bör folkhögskolorna behålla det extra anslaget även under läsåret 1996/97.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett bibehållande av det extra anslaget för läsåret 1996/97.
Stockholm den 6 februari 1996
Sven-Erik Österberg (s)