Livslångt lärande är ett flitigt använt honnörsord inte minst i arbetsmarknadsdebatten. Likaså är det allmänt känt att den som under en längre tid varit arbetslös och därvid upptäckt att de egna kunskaperna inte platsar i dagens arbetsmarknad lätt blir passiviserad och förlorar självförtroendet.
Regering och riksdag har vid olika tillfällen framhållit att folkbildningen har gjort stora och betydelsefulla insatser för utbildning av arbetslösa. Man har också konstaterat att arbetsformerna inom folkbildningen har visat sig vara väl lämpade för arbetsmarknadspolitiskt motiverade utbildningsinsatser. Genom flexibilitet och vana att möta människor med högst varierande förkunskaper spelar folkhögskolorna en stor roll för vuxenutbildningen.
Så sent som i november 1995 understryker kulturutskottet att dessa utbildningsinsatser har en hög kvalitet. I betänkandet 1995/96:KrU2y skriver man "att riksdag och regering under ett bekymmersamt arbetsmarknads- politiskt läge har kunnat lita till studieförbundens och folkhögskolornas förmåga att snabbt och flexibelt kunna anordna utbildningar med särskilda arbetsmarknadsmedel. Utvärderingar har visat att utbildningarna har nått de avsedda grupperna. Den fria och frivilliga folkbildningens arbetsformer har visat sig vara lämpade för sådana arbetsmarknadspolitiskt motiverade utbildningsinsatser."
Folkhögskolorna, som sedan länge har genomfört kompetensgivande utbildningar på bl a grundskole- och gymnasienivå, har under senare år med hjälp av extra statliga resurser gjort stora insatser för utbildning av arbets- lösa. Med det särskilda statsbidraget har årligen drygt 10 000 arbetslösa personer beretts plats på folkhögskolornas långa kurser. Folkhögskolorna har visat sig ha en speciell förmåga att bygga upp självkänsla, stärka kreativite- ten, höja den sociala kompetensen och få människor att själva finna nya vägar att gå vidare med kompetenshöjning som ger möjlighet till arbete.
Regeringen föreslår nu att de extra studieplatserna som folkhögskolorna f n disponerar skall minskas från 10 000 till 6 000 fr o m andra halvåret 1996. Den föreslagna nedskärningen innebär att utbildningar motsvarande ett tjugofemtal normalstora folkhögskolor med mycket kort varsel måste tas bort.
Med tanke på dagens arbetsmarknadsläge innebär minskningen av utbild- ningsplatser att en stor del av den grupp arbetslösa, som i högre grad än någonsin söker sig till folkhögskolorna, ställs utanför möjligheten till utbildning. Detta drabbar bl a gruppen korttidsutbildade kvinnor hårt.
I tillväxtpropositionen (prop 1995/96:25) poängteras behovet av ytterligare satsningar inom utbildningsområdet. Regeringen har dessutom aviserat att 100 000 utbildningsplatser skall tillkomma för att bland annat halvera den öppna arbetslösheten. I detta perspektiv vore det oklokt att dra ner på folkhögskolornas resurser. De 10 000 extra utbildningsplatser som folkhögskolorna f n disponerar bör bibehållas i sin helhet läsåret 1996/97. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag på finansiering. Detta bör ges regeringen tillkänna.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett bibehållande av extra studieplatser för läsåret 1996/97.
Stockholm den 9 februari 1996
Marianne Andersson (c)
Ingbritt Irhammar (c) Karin Israelsson (c)