med anledning av prop. 1995/96:189 Statlig garanti för anordnande av olympiska sommarspel i Sverige år 2004
Regeringen föreslår att riksdagen bemyndigar regeringen att
utifrån de i propositionen redovisade förutsättningarna ställa
ut en statlig garanti för genomförande av de olympiska
sommarspelen i Stockholms kommun år 2004.
Det är inte svårt att finna goda argument för ett projekt av det här slaget.
Dess storslagna karaktär, inriktningen på ungdom och idrott, möjligheterna
till internationell uppmärksamhet, intäkter för olika verksamheter m m utövar
en naturlig lockelse på nationer och städer på många håll i världen. I en
ekonomiskt bekymmersam tid utgör det en välkommen avledare och är ett
fantasieggande evenemang som engagerar många människor under lång tid.
Det är emellertid också uppenbart att ett projekt av detta slag är förenat
med betydande osäkerheter och ekonomiska risker.
För att öka attraktionskraften har det därför kopplats till en kulturoffensiv
som avses inledas 1998 med anledning av att Stockholm då kommer att vara
Europas kulturhuvudstad. En omfattande kulturfestival skall äga rum
parallellt med de olympiska spelen. Spelen kommer därtill att få en
miljöprofil. Regeringen framför för sin del att evenemanget anses lämpligt
som ett nationellt projekt med hänvisning bland annat till Sverige som ett
mångkulturellt samhälle där många medborgare har invandrarbakgrund och
därmed utgör en lämplig mötesplats för världens idrottsnationer. Härutöver
vill regeringen betona att spelen utformas på ett sådant sätt att de mål som
uppnåtts inom jämställdhetsområdet får genomslag också i detta samman-
hang. En förutsättning för den statliga garantin är att de olympiska spelen
följs av handikapp-OS, Paralympics.
Det är således många goda syften som skall uppfyllas genom olympiska
sommarspel utöver de självklara idrottsliga och PR-mässiga. Redan detta ger
planerna ett drag av önsketänkande.
Detta intryck förstärks när man granskar de ekonomiska bedömningarna.
Dessa är bland annat beroende av arbetslöshetsnivån år 2004. Vid låg
arbetslöshet bidrar evenemanget till överhettning av arbetsmarknaden och
ekonomin. Utredaren har emellertid stannat vid den sannolika bedömningen
att arbetslösheten år 2004 fortfarande kommer att vara tillräckligt hög för att
kunna kalkylera med en positiv sysselsättningseffekt. Med den nuvarande
politiken delar vi denna uppfattning. I vad mån den positiva effekten är tänkt
att åstadkommas med hjälp av statligt finansierade arbetsmarknadspolitiska
åtgärder framgår dock inte av propositionen. Spelen anses emellertid också
medföra en "välfärdseffekt" i form av ett ökat välbefinnande hos stora delar
av befolkningen. Allt således enligt den kejserliga romerska strategin att
bjuda folket icke bröd allena utan även skådespel.
Riksrevisionsverket har i sina bedömningar visat att projektet är förenat
med synnerligen stora ekonomiska risker och osäkerheter. Olika
räkneexempel visar att det budgeterade överskottet på 50 miljoner kronor
kan förbytas till ett underskott på upp till 3 800 miljoner kronor.
OS-lotteriet som beräknas inbringa 2 500 miljoner kronor är också ett
vanskligt projekt. Enligt lotteriinspektionens bedömning är det baserat på en
omsättning på ca 800-1 000 miljoner kronor per år i sju år med en
genomsnittlig behållning på ca 350 miljoner kronor per år, vilket motsvarar
en lönsamhet i nivå med de mer framgångsrika lotterierna i landet. Detta kan
leda till undanträngningseffekter på andra lotterier vilket indirekt kan
påverka såväl statskassan som idrottsklubbars finansiering. Andra
ekonomiska faktorer som anges är bland annat valutafluktuationer, kostnader
för statliga myndigheter såsom polisen, investeringar i infrastruktur etc. RRV
uppskattar de statliga myndigheternas utgifter till drygt 1 000 miljoner
kronor.
Regeringen är medveten om riskerna och har föreslagit att utformningen
av garantin blir sådan att Stockholms kommun fullt ut tar ansvaret för de
olympiska sommarspelens genomförande och ekonomi och att statens
kostnader i efterhand skall återbetalas av kommunen. De risker som är
förknippade med projektets genomförande sägs inte få drabba statsbudgeten.
Huruvida denna klausul även skulle omfatta Paralympics, för vilka medel har
beräknats av Stockholms kommun, framgår inte. Staten garanterar gentemot
Stockholms kommun det budgeterade beloppet för lotteriinkomster på 2 500
miljoner kronor under förutsättning att staten får ansvaret för
lotteriverksamheten. Regeringen avser uppenbarligen att huvudman för OS-
lotteriet skall vara det statliga spelbolag som vid riksdagens bifall till
regeringens proposition 1995/96:169 kommer att bildas genom en
sammanslagning av Svenska Penninglotteriet AB och AB Tipstjänst.
Härigenom skulle OS-lotteriet automatiskt bli befriat från inkomst- och
lotteriskatt, vilket också förefaller ha förutsetts i de föreliggande
kalkylerna.
Kalkylerna förutsätter likaså att hela projektet befrias från skyldigheten att
erlägga moms.
Skulle projektet på grund av valutafluktuationer drabbas av en omfattande
negativ förändring kan Stockholms kommun ta upp frågan med regeringen
om hur effekterna av en sådan utveckling hanteras.
Eftersom det kan anses mindre sannolikt att Stockholm skulle få ett
sommar-OS första gången en ansökan lämnas in, kan det förutses att
ansökningsförfarandet kan komma att upprepas, kanske flera gånger. Varje
gång kommer förfarandet att vara förenat med avsevärda kostnader för den
arrangerande kommunen och troligen också för staten.
De verkliga ekonomiska konsekvenserna för staten är givetvis svåra att
bedöma så långt i förväg. Även om regeringens förslag lägger huvudansvaret
på Stockholms kommun är det naturligtvis inte möjligt för staten att vare sig
praktiskt eller moraliskt frigöra sig från ett ansvar för eventuella negativa
konsekvenser av den garanti som staten ställer upp. Anser staten år 1996 att
olympiska sommarspel i Stockholm är en nationell angelägenhet, så kan
staten inte rimligen anse motsatsen år 2004 eller senare. Staten kan inte
heller frånta sig ansvaret för att den statliga garantin kan ge såväl
Stockholms kommun som andra kommuner en falsk säkerhetskänsla och leda
till ett större risktagande och större insatser av kommunala medel än som
kanske annars hade blivit fallet. Riskerna för en avsevärd ekonomisk förlust
måste därför bedömas som en nationell angelägenhet.
En bedömning av projektet måste givetvis ske med beaktande av dess
positiva effekter. Men även dessa är synnerligen svårbedömda och ovissa.
Det måste betraktas som ytterst anmärkningsvärt att en av landets främsta
experter på att beräkna samhällsekonomiska effekter vid stora idrotts-
arrangemang, professor Tommy Andersson vid handelshögskolorna i Göte-
borg och Bodö, framfört att den revisionsfirma som gjort de ekonomiska
bedömningarna har överskattat skatteeffekterna med 50 procent. Åtta
miljarder skulle ha "blåsts upp" till tolv miljarder. Detta är desto mer
anmärkningsvärt som regeringen i sin proposition hänvisar till den modell
för utvärdering av stora idrottsevenemang som utarbetats av Handelshög-
skolan i Göteborg.
För vår del anser vi att en statlig garanti för olympiska sommarspel i
Sverige innebär ett så stort ekonomiskt risktagande med medborgarnas
pengar att det inte uppvägs av de positiva effekterna. Projektet kan därför
inte accepteras i vare sig nuvarande statsfinansiella läge eller det
statsfinansiella läge som kan förutses vara för handen under 2000-talets
första decennium.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen avslår regeringens förslag om statlig garanti
för anordnande av olympiska sommarspel i Sverige år 2004.