med anledning av prop. 1995/96:80 Ändrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan
Vänsterpartiet avslår regeringens proposition och anser att
Svenska kyrkan liksom andra samfund skall vara helt fri från
statlig reglering eller annan inblandning.
"Ge då kejsaren det som tillhör kejsaren och Gud det
som tillhör Gud." (Lukas 20:25) kunde vara den devis som
Vänsterpartiet har när det gäller kyrka-stat-förhållandet.
De första förslagen om att skilja kyrkan från staten kom redan i slutet av
1800-talet. Det var vänstersocialister, vänsterliberaler och frikyrkliga
personer som stod bakom dessa, men det var först på 1950-talet som frågan
blev föremål för utredning - ett utredande som sedan fortsatt fram tills nu.
Rubricerade proposition kan sägas vara en produkt av detta, men enligt
Vänsterpartiet ger förslagen mindre frihet för kyrkorna. I stället för att
skilja
kyrkan från staten drar nu regeringen in fler religiösa samfund under statligt
beroende. Det finns i grundlagen en passus om religionsfrihet, vilken vi
tycker räcker. Inga andra organisationer, politiska, fackliga eller andra har
någon särskild lag. Att göra en särlagstiftning för trossamfunden anser vi
strida mot föreningsfriheten, i vart fall ger det en särställning.
Vi har en mycket stor förståelse för dem som är ängsliga för att den
svenska folkkyrkan skall förvandlas till en fundamentalistisk sekt av den typ
vi kan se de förfärande följderna av runtom i världen. Men en särställning för
Svenska kyrkan är i längden inget skydd mot en sådan utveckling. Om den
lutherska Svenska kyrkan vill vara en folkkyrka måste den positionen
vidmakthållas utan en särställning i förhållande till staten. Hur ska vi annars
klara försvaret av vår egen demokratisyn gentemot olika auktoritära
uppfattningar om gudsstaten som överordnad människans lagar?
Ingen skall födas in i något trossamfund, inte heller i Svenska kyrkan.
Medlemskapet skall byggas på en aktiv ansökan. Farhågorna om att kyrkan
då inte skulle få ett tillräckligt medlemsunderlag vill vi avfärda, eftersom vi
av undersökningar vet att cirka 80 procent av svenska folket förmodligen
skulle stanna kvar som medlemmar. Ett skiljande skulle således inte medföra
någon fanflykt. Vänsterpartiet anser därför inte att ytterligare utredningar
behövs om konstitutionella och andra rättsfrågor, uppbördsförfarandet, den
kyrkliga egendomens förvaltande och personalfrågor. Vad vi däremot vill ha
ytterligare belyst är hur begravningsverksamheten skall organiseras i fram-
tiden samt hur vården av kulturhistoriskt värdefull egendom och
kyrkoarkiven ska handhas.
Det finns drygt 3 000 kyrkobyggnader i vårt land. Många av dessa är
kulturhistoriskt värdefulla och behöver därför bevaras i gott skick, även om
deras uppgift som gudstjänstlokal är begränsad. Ansvaret och kostnaden för
dessa kyrkor bör inte åligga ett enskilt samfund. Det är ett gemensamt
intresse för oss alla, på samma sätt som slott, museer etc. och bör ligga på
stat och kommun att vårda. Värdet av andra kyrkobyggnader kan vara mer
begränsat och särskiljas från dem med kulturhistoriskt värde, och dessa bör
skötas av samfunden. En lösning som en utredning kan diskutera är att föra
över alla kyrkobyggnader till att förvaltas av en särskild fond.
Vänsterpartiet har den uppfattningen att de religiösa samfunden och
trosinriktningarna spelar en stor roll i samhället. Vi är medvetna om att ett
skiljande av Svenska kyrkan från staten, om det sker utan en lämplig
övergångstid, kan medföra problem. Vi föreslår därför en väl tilltagen tid
innan separationen genomförs. Vi anser att en 10-årsperiod kan vara lämplig.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår regeringens proposition om Ändrade
relationer mellan staten och Svenska kyrkan,
2.
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om skiljandet av stat-
kyrka enligt vad i motionen anförts,
4.
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur
begravningsverksamheten i framtiden skall skötas när Svenska kyrkan
har frigjorts från staten,
6.
7. att riksdagen hos regeringen begär en parlamentarisk utredning
om hur kulturhistoriskt värdefulla kyrkobyggnader och kyrkoarkiven i
framtiden skall garanteras god vård och gott omhändertagande enligt
vad i motionen anförts om statens och kommunernas ansvar för
dessa..
11F
Stockholm den 26 oktober 1995
Kenneth Kvist (v)
Ulla Hoffmann (v)
Tanja Linderborg (v)
Johan Lönnroth (v)