Motion till riksdagen
1995/96:K5
av Alf Svensson m.fl. (kds)

med anledning av prop. 1995/96:80 Ändrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan


Inledning
Frågan om förändrade relationer mellan Svenska kyrkan och
staten har utretts vid flera tillfällen under de senaste femtio
åren. Några nämnvärda resultat har hittills inte uppnåtts. Den
proposition som nu föreligger är ett principförslag till hur de
rättsliga och ekonomiska relationerna skall utformas i
framtiden. Vår grundinställning är att med religionsfriheten
som utgångspunkt bör alla kyrkor och samfund få verka
under så likartade förutsättningar som möjligt. Det liggande
förslaget ger även i framtiden Svenska kyrkan en särställning
men innebär ändå ett stort steg i rätt riktning. I föreliggande
förslag  har det dessutom till skillnad från tidigare gått att nå
en bred parlamentarisk enighet. Kyrkomötet har också med
några få undantag ställt sig bakom förslaget. Detta ser vi som
positivt inför den framtida utvecklingen.
Svenska kyrkan ett
trossamfund
Kyrkans viktigaste uppgift är och har alltid varit att förmedla
det kristna budskapet. Förändrade relationer med staten
ändrar inte på detta, utan kan snarare innebära nya
möjligheter. Kyrkans verksamhet kan aldrig isoleras från
övriga samhällslivet. De värderingar, den etik och
människosyn, som kyrkan står för avspeglas i
samhällsarbetet. Den etiskt neutrala staten är en omöjlighet
och eftersom stat och politiska partier ska vara icke-
konfessionella måste kyrkor och samfund se det som sin
uppgift att bibringa medborgare förståelse och respekt för de
värderingar och den människosyn som utgör vårt folks
sammanhållande kraft. Svenska kyrkans roll måste utifrån
historia och tradition och rikstäckande omfattning därvidlag
alltjämt anses vara speciellt ansvarsfylld. Kyrkans roll i vårt
sekulariserade samhälle behöver således tydliggöras av
kyrkan själv. Det är för övrigt något som vi tror stora delar
av svenska folket förväntar sig. Behovet av den trygghet som
kyrkan står för,  när omvärlden i övrigt ständigt förändras,
har snarare ökat än minskat. Det är därför viktigt att kyrkan
även i fortsättningen kan vara en folkkyrka som är tillgänglig
för alla i hela landet. Statens stöd kan motiveras av historiska
skäl såväl som utifrån det faktum att en så stor del av
svenska folket är och förväntas fortsätta att vara medlemmar
i Svenska kyrkan.
Att Sverige som folk och nation klart deklarerar sin tillhörighet till kristen
människosyn och kultur innebär inte att möjligheterna för människor med
annan religion att utöva sin tro försämras. Snarare är det av värde för ett
öppet, pluralistiskt samhälle att det klart framgår på vilket fundament landets
kulturella och sociala liv vilar. Medvetenhet om den egna identiteten är en
hjälp att förstå människor som har en annan religiös och kulturell bakgrund.
Den för vilken ingenting är heligt har vanligtvis svårt att förstå, att andra
håller något för heligt och omistligt.
För att Sverige även i framtiden skall kunna uppfattas som ett land, vars
kultur är förankrad i kristen etik och människosyn, måste både Svenska
kyrkan och andra kristna kyrkor och samfund få så goda arbetsbetingelser
som möjligt.
Diskussionen om organisationsförändringar och relationsfrågor har tagit
mycket tid och kraft, vilket också påverkat kyrkans inre arbete. Nu är det hög
tid att kyrkan får fungera som kyrka.
Kulturhistoriskt värdefull
egendom
Svenska kyrkans cirka 3 600 kyrkor förvaltas av
kyrkokommuner. I propositionen föreslås att Svenska kyrkan
bör kunna få en viss ersättning av staten för vården av denna
kulturhistoriskt värdefulla egendom. Omfattningen,
utformningen och finansieringen av en sådan ersättning ska
dock utredas.
Ett flertal av kyrkorna utgör en ovärderlig kulturskatt som även kommande
generationer bör beredas möjlighet att få uppleva och ta del av. I det aktuella
ekonomiska läget är risken stor att en tänkt ersättning blir alltför liten eller
möjligen helt uteblir. Detta får inte ske. Den s k ERK-utredningen föreslog
att ett visst belopp/år skulle fastställas för det statliga åttagandet när det
gäller värden av kyrkobyggnader. Denna princip bör enligt vår mening läggas
fast inför det fortsatta beredningsarbetet. Kristdemokraterna anser att frågan
behöver utredas grundligt och förutsättningar skapas för en acceptabel
ersättningsnivå.
Ett väl fungerande
utjämningssystem
För att Svenska kyrkan ska kunna bedriva en rikstäckande
verksamhet krävs ett väl fungerande utjämningssystem. Den
nu existerande kyrkofonden förutsätts även i framtiden ha en
central roll i dessa sammanhang. Tanken är att en särskild
utredning, den så kallade Kyrkoutjämningsutredningen, ska
se över systemet för ekonomisk utjämning inom Svenska
kyrkan och lägga fram förslag om hur detta bör vara utformat
fortsättningsvis. Det måste betonas att alla församlingar,
både i städer och på landsbygd, ska få så goda
arbetsbetingelser och förutsättningar som möjligt att verka.
Alla som tillhör en kyrkoförsamling bör ha möjlighet att fira
gudstjänst. Detta ska vara utgångspunkten för
Kyrkoutjämningsutredningens arbete.
Personalfrågor
I propositionen nämns också att ett fortsatt statligt
utredningsarbete behövs vad gäller personalfrågorna. Antalet
kyrkligt anställda uppgick 1993 till cirka 25 500. Det är
mycket angeläget att den personal som på grund av
förändringsarbetet tvingas sägas upp garanteras en rimlig
avvecklingssituation. Regeringen har i dessa frågor för avsikt
att inrätta ett särskilt samrådsorgan, vilket är positivt. Vi
kristdemokrater anser att dessa  frågor måste tas på fullaste
allvar och får inte förbises.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ersättning till kulturhistoriskt värdefull egendom,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utgångspunkten för
Kyrkoutjämningsutredningens arbete,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om det fortsatta arbetet med personalfrågorna.

Stockholm den 26 oktober 1995
Alf Svensson (kds)
Inger Davidson (kds)

Rose-Marie Frebran (kds)

Mats Odell (kds)

Chatrine Pålsson (kds)

Fanny Rizell (kds)

Göran Hägglund (kds)