med anledning av prop. 1995/96:220 Lag om statsbudgeten
Portalparagrafen
I portalparagrafen (1§) anges att i statens verksamhet ska hög
effektivitet eftersträvas och god hushållning iakttas. Som
sägs i specialmotiveringen så avses med god hushållning att
onödiga utgifter ska undvikas, att verksamheten ska bedrivas
med hög produktivitet och att statens medel ska hanteras
säkert. Vad som menas med hög effektivitet redovisas inte
närmare.
Begreppet god hushållning ska, enligt vår mening, innefatta att
verksamheten ska bedrivas så att förbrukning av naturresurser och negativa
miljöeffekter minimeras. Den biologiska mångfalden får inte skadas.
Verksamheten får inte bedrivas så att naturresursbasen för samhällsekonomin
urholkas eller skadas.
Vi anser att begreppet hög effektivitet ska avse sociala och samhälls-
ekonomiska effekter i positiv mening. Verksamhetens effekter på människors
vardag och på den långsiktiga samhällsekonomin bör stå i fokus snarare än
produktiviteten i själva verksamheten.
Portalparagrafen och specialmotiveringen bör därför ändras så att
begreppen god hushållning och hög effektivitet ges ovanstående innebörder.
Budgetprocessen
Regeringens förslag om budgetlag kan härledas till en låt-gå-
mentalitet som i väsentliga avseenden kännetecknat den
statliga budgetprocessen. Detta har lett till att statsbudgeten
närmast regelmässigt har överskridits och att reaktioner från
riksdag och regering dröjt alltför länge. Speciellt svag har
budgetkontrollen varit under genomförandefasen. Det finns
därför all anledning att stärka kontrollen.
Uppgiften att stärka kontrollen av budgetprocessen måste genomföras med
en stark känsla för det parlamentariska och demokratiska systemet. Om inte
detta lyckas så kan vi i bästa fall få en bättre budgetbalans men till priset av
ett försvagat folkstyre. Det är framförallt i detta avseende som regeringens
förslag brister. Miljöpartiet menar att de förslag till åtgärder som redovisas i
propositionen och som lägger en oerhörd makt i regeringens händer måste
avvisas. Dessa förslag innebär i realiteten att parlamentariska principer läggs
åt sidan på ett sätt som borde vara oacceptabelt för en modern demokrati.
Den allvarligaste kritiken mot regeringens förslag gäller paragraferna 8 och
42, vilka tillsammans utgör ramverket för att regeringen endast med
prognoser som grund och utan att höra riksdagen kan besluta om att medel på
anvisade anslag inte får användas. Det här är paragrafer som skall ge
möjlighet till snabba åtgärder för att se till att taket för budgeten eller
utgiftsramarna inte överskrids. Vi menar att de här förslagen visar på en
överreaktion från regeringens sida. Det är klart att det tar något längre tid
att
åtgärda budgetöverskridanden om också riksdagen skall kopplas in, men å
andra sidan ger det möjlighet till ett betydligt bredare stöd för åtgärderna och
en offentlig debatt och en därmed nödvändig demokratisk beslutsprocess. Vi
måste tyvärr påminna om att Sverige inte är något privatägt företag utan ett
land med långa demokratiska traditioner.
Speciellt angeläget är det för ett land som Sverige med en tradition av
minoritetsregerande och en konstitution som, i större utsträckning än vad som
är vanligt, möjliggör för minoriteter att bilda regeringar, att värna om
parlamentets kontroll över budgetpolitiken och den verkställande makten. Det
är inte rimligt att ge en minoritet en maktställning som innebär såpass
vittgående möjligheter att åsidosätta majoritetsbeslut i parlamentet.
Regeringen föreslår också att slopa förslagsanslagen och istället ersätta
dem med s. k. ramanslag. Riksrevisionsverket menar dock att
förslagsanslaget bör finnas kvar. Miljöpartiet kan instämma i att alltför stora
avvikelser har förelegat under senare tid och att den här trenden måste
stoppas. Vi ser också stora möjligheter att klara ett sådant trendbrott. Det
finns dock en hel del som talar för att en mindre del av framförallt de
regelstyrda anslagen även i framtiden bör utgöras av förslagsanslag.
Regeringen vill t.ex. själv undanta räntorna på statsskulden från regelverket
och därmed i praktiken göra det här anslaget till ett förslagsanslag. Men det
finns också andra anslag som om de överskrids inte självklart bör föranleda
besparingsåtgärder. Två exempel på detta är dels ersättningen för
rovdjursrivna renar, som snarare är uppbyggt för att gynna rovdjursstammen,
dels anslaget till barnbidrag. Det är dock även i dessa fall viktigt att riksdag
och regering får signaler om att anslagen överskrids.
Risken med att helt avskaffa förslagsanslagen är att så många undantag
måste göras i det nya systemet att det får dåligt rykte och uppfattas som
misslyckat. Det är betydligt bättre att ha ett kontrollsystem som fungerar men
inte till alla delar är heltäckande än att ha ett system som inte fungerar.
Förslagsanslagen bör därför användas betydligt mer restriktivt än tidigare
men inte helt slopas.
Årsredovisning och revision
En viktig förbättring i årsredovisningen kan göras genom att
också avse naturresurser, miljöeffekter i vid mening och
sociala effekter. I regeringens årsredovisning för staten (38§)
bör därför ingå krav att redovisa en miljöjusterad
nettonationalprodukt, miljöskuld och naturresursräkenskaper
eller motsvarande. Även lämpliga sociala mått bör ingå.
Vad gäller revision av statens verksamhet (47§) bör även miljörevision
genomföras. Miljörevision tillämpas numera som en självklar del i revisions-
verksamheten i näringslivet. Det finns inget skäl att staten ska utgöra något
undantag - tvärtom bör staten vara ett föredöme i detta avseende.
Utvärdering av utgiftstaket
Systemet med ett tak för den statliga budgeten är ett nytt
inslag med stora återverkningar såväl för det parlamentariska
systemet i stort som för budgetarbetet. Det finns också far-
hågor som inte kan förbises om att det påverkar
maktförhållanden på ett sätt som inte är avsett eller i vart fall
uttalat. Därför är det naturligt att en utvärdering genomförs
efter en relativt kort period för att redan nu klargöra att
förändringar skall göras om det är påkallat av de erfarenheter
som görs. En sådan utvärdering bör göras vintern 1997-1998
när riksdagen har genomgått den nya budgetprocessen två
gånger. Inriktningen bör framförallt koncentreras på det
parlamentariska och demokratiska perspektivet men
naturligtvis även genomföras ur budgettekniska aspekter.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändrad
portalparagraf, 1 § i lagförslaget, i enlighet med vad som anförts i
motionen,
2. att riksdagen avslår 8 § i förslaget som innebär att regeringen får
besluta att medel på ett anvisat anslag inte skall användas,
3. att riksdagen beslutar att ändra regeringens förslag när det gäller
42 § så att regeringen inte utan riksdagens godkännande kan vidta de
utomordentligt långtgående åtgärder som föreslås,
4. att riksdagen beslutar att anslagstypen förslagsanslag skall finnas
kvar men utnyttjas mer sparsamt än i dag,
5. att riksdagen beslutar att det i årsredovisning för staten ska ingå
miljöeffekter i enlighet med vad som anförts i motionen,
6. att riksdagen beslutar att det i årsredovisning för staten skall ingå
sociala effekter i enlighet med vad som anförts i motionen,
7. att riksdagen beslutar att miljörevision skall ingå i den årliga
revisionen av den statliga verksamheten i enlighet med vad som
anförts i motionen,
8. att riksdagen beslutar att förslaget om ett utgiftstak, och den nya
budgetprocess som kopplas till detta skall utvärderas vintern 1997-
1998, främst med avseende på de demokratiska aspekter som anförts i
motionen.
Stockholm den 10 juni 1996
Peter Eriksson (mp)
Roy Ottosson (mp)
Eva Goës (mp)
Ewa Larsson (mp)
Kia Andreasson (mp)