med anledning av prop. 1995/96:160 Radio- och TV-lag
Mediernas funktion och
samhällets ansvar
Vänsterpartiets syn på massmediernas roll i samhället har sin
grund i tre övertygelser:
1. Vi önskar ett samhälle byggt på humanistiska värderingar. Med det
menar vi att människans värdighet och frihet ska vara vägledande för de
politiska besluten. På mediepolitikens område innebär det att staten har ett
ansvar för att den grundlagsskyddade yttrandefriheten i praktiken kan
utnyttjas av alla och att det finns förutsättningar för en vital opinions-
bildning. Målet för mediepolitiken är en fördjupning av demokratin.
2. Vi önskar ett samhälle som respekterar naturens lagar och som utvecklas
i samklang med naturen. Inte bara yttrandefrihet utan även tillgång till
information är därför viktigt. Viktiga frågor behöver kunna debatteras
offentligt. I en tid när medieanvändningen alltmer privatiseras är det därför
angeläget att värna en radio och television i allmänhetens tjänst. Om vi inte
har en känsla och erfarenhet av samhörighet och ömsesidighet kommer vi
inte att kunna hantera framtidens frågor. Massmedierna - press, radio och
television - är enligt vår mening inte en marknad vilken som helst. De utgör
grunden för vårt kollektiva medvetande.
3. Vi önskar ett samhälle byggt på global solidaritet. Dagens krigs- och
konflikthot i världen kan inte lösas utan att en utjämning sker mellan dess
rika och fattiga delar. De stora mediaföretagens framfart i vårt land såväl
som i "tredje världen" kan behöva begränsas till förmån för en medie-
utveckling som gagnar mer lokalt deltagande och inflytande.
Eftersom medierna har en stark makt över medvetandeproduktionen är det
ett grundläggande krav att samhället genom sina demokratiska organ har
inflytande som garanterar mångfalden, kvaliteten och yttrandefriheten.
Samhället har ett antal redskap till sitt förfogande för att hantera detta:
lagstiftning, myndighetsutövande, ekonomiska stöd och bidrag, utbildning.
Vänsterpartiet anser att samhället ska verka på alla dessa områden och
- motverka koncentration i ägandet,
- utvidga publicservice-uppdrag på radio- och TV-området,
- använda skatter och avgifter på reklam för att inte favorisera de kom-
mersiella intressena inom medieområdet,
- genom stöd garantera mångfald och kvalitet inom press, film, tidskrifts-
och litteraturområdet,
- genom utbildning öka kunskaperna inom media för alla och dessutom
yrkesutbilda för de olika mediesektorerna.
Radio- och TV-lagen
Etermedierna är kanske den viktigaste kulturbäraren.
Televisionen sprider nyheter, kultur och underhållning direkt
i hemmen med såväl bild som ljud. För många utgör detta
den enda kontakten med ett kulturellt utbud - för andra är
radion och TV:n den viktigaste länken till andra former av
kultur.
Etermedierna är inne i en period av kraftig utveckling såväl kvantitativt
som kvalitativt. Satellitsändningar och kabelnät har lett till en stark inter-
nationalisering och ställer politik och lagstiftning inför nya problem. Hur
etermedierna utvecklas är av avgörande betydelse för samhällets kulturella
utveckling. De utgör också en viktig del i samhällsdebatten och det offentliga
samtalet. Det gäller därför att det skapas regler på medieområdet som värnar
och utvecklar yttrandefrihet och mångfald, som försvarar och utvecklar
kultur och skapande.
Målen för kulturpolitiken i stort torde vara tillämpliga också på radio- och
TV-området. De kan sammanfattas på följande sätt: Att värna yttrandefrihet
och öppenhet, att främja mångfald, att utveckla kontakter med omvärlden, att
bevara och levandegöra vårt kulturarv, att främja konstnärlig förnyelse och
kvalitet, att bevaka barns och ungdomars rättigheter och intressen och
utveckla ett brett deltagande.
Det är av vikt att relationerna mellan det fria ordet, samhällets kulturpolitik
och mediepolitiken utvecklas på ett genomtänkt sätt. Målsättningar för
mediepolitiken måste rimma med kulturpolitiska mål och sträva efter att
vidga yttrandefriheten. De kulturpolitiska och mediepolitiska målen måste
integreras i radio- och TV-lagen. Det är en stor brist att så inte skett i nu
liggande förslag från regeringen. Vänsterpartiet föreslår därför att regeringen
får i uppdrag att återkomma till riksdagen med förslag till ny paragraf i radio-
och TV-lagen så att de kulturpolitiska målen integreras i lagen.
TV-avgiften
Verksamheten i Sveriges Radio, Sveriges Television och
Utbildningsradion finansieras med medel från
rundradiokontot som består av inbetalda TV-avgifter. I
proposition 1995/96:161 behandlas frågor som rör uppdraget
för en radio och TV i allmänhetens tjänst. Regeringen
föreslår att inkomsterna från sponsring minskas och att
sparkravet ska ligga kvar samtidigt som nya kvalitetskrav
ställs för verksamheten.
Vänsterpartiet anser att det är oerhört viktigt att publicservice-kanalerna
har en stor mångfald och en hög kvalitet i verksamheten. Vi motsätter oss
både sponsring och reklam i programmen. Dessutom kommer satsningar i ett
nytt gemensamt bolag som ska samordna bolagens satsningar på den nya
tekniken. Detta innebär stora investeringskostnader. I och med digital
sändningsteknik innebär detta att program måste sändas både analogt och
digitalt under minst 10 år för att allmänheten inte ska drabbas för hårt.
Enligt regeringens förslag ska programföretagen inom tillgänglig ekono-
misk ram göra de prioriteringar som krävs för att uppfylla målen för verk-
samheten. Vänsterpartiet anser att detta inte går att göra utan att tulla på
kvalitetsmålet. Vänsterpartiet anser att den förändring av TV-avgiften som
regeringen föreslår är otillräcklig. Därför föreslår vi att TV-avgiften höjs
till
1 600 kronor per år att betalas i fyra poster om 400 kronor.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär sådan i ändring i radio- och
TV-lagen att de kulturpolitiska målen för etermedierna integreras i
lagen enligt vad i motionen anförts,
2. att riksdagen beslutar att 7 § första stycket i förslaget till lag om
ändring i lagen (1989:41) om TV-avgift får följande lydelse: TV-
avgiften är 1 600 kronor för ett år. Den skall betalas i fyra poster om
400 kronor.
Stockholm den 26 mars 1996
Gudrun Schyman (v)
Hans Andersson (v)
Ingrid Burman (v)
Lars Bäckström (v)
Tanja Linderborg (v)
Eva Zetterberg (v)
Kenneth Kvist (v)