med anledning av prop. 1995/96:160 Radio- och TV-lag
Inledningsvis bör framhållas att vi inte har några
invändningar mot regeringens förslag att samla de nuvarande
lagarna på radio- och TV-området till en gemensam radio-
och TV-lag. Med hänsyn till vad som anförs nedan är vi dock
förhindrade att ställa oss bakom regeringens förslag i dess
helhet, då förslaget delvis går stick i stäv mot grundläggande
moderata strävanden på medieområdet.
Yttrandefriheten och rätten till fri opinionsbildning utgör de viktigaste och
mest centrala hörnstenarna i ett fritt, allsidigt och demokratiskt samhälle. Ett
sedan länge eftersträvat mål för oss moderater har därför varit att skapa fria
och oberoende medier, vilka endast skall begränsas av tryckfrihets- och
yttrandefrihetsgrundlagstiftningen. Reglering därutöver av reklamtider,
programinnehåll och programuppdrag kan inte accepteras. I linje härmed
anser vi att allt utrymme i etern skall kunna tas i anspråk. Den som vill sända
ljudradio- och TV-program till allmänheten skall få göra det utan
inblandning från staten. Etableringsfrihet skall vara utgångspunkten. Vid
brist på frekvenser för radio eller TV skall fördelningen av utrymmet ske
genom ett auktionsförfarande istället för att som idag ombesörjas av staten.
Ett fritt auktionsförfarande gynnar inte bara konkurrensen och motverkar
risken för snedvridning av nyhetsförmedlingen och opinionsbildningen, utan
påverkar också nivån på medieutbudets kvalitet på ett gynnsamt sätt.
Tillståndsmyndighet
Enligt förslaget skall regeringen vara tillståndsmyndighet för
televisionssändningar samt för ljudradiosändningar i hela
landet eller till utlandet medan Radio- och TV-verket
tilldelas uppgiften att meddela tillstånd för sändning av
närradio och lokalradio. Från moderat håll ställer vi oss
mycket tveksamma till en sådan uppdelad ordning, och det
kan i varje fall inte godtas att regeringen är
tillståndsmyndighet även för regionala och lokala TV-
sändningar.
Programutbudets innehåll
I propositionen föreslås inte någon allmän bestämmelse om
opartiskhet och saklighet utan istället föreslås att tillstånd
som meddelats av regeringen "får förenas med villkor som
innebär att sändningsrätten skall utövas opartiskt och
sakligt". Enligt vår uppfattning är regeringens argumentation
i grunden både felaktig och ett uttryck för förmynderi.
Dessutom framstår den som motsägelsefull. Å ena sidan
framhålls det demokratiska statsskickets grundidé, som bl.a.
omfattar fri åsiktsbildning, å andra sidan föreslås att
regeringen enligt lag skall ha rätt att föreskriva riktlinjer för
programutbudets innehåll. Regeringen bör i varje fall inte ha
rätt att ställa krav på opartiskhet och saklighet för andra TV-
sändningar än rikstäckande sådana, dvs. i princip public
service-företagens sändningar. I fråga om regionala och
lokala TV-sändningar finns det ingen anledning att
regeringen skall ha rätt att på detta sätt lägga sig i hur en viss
programverksamhet utövas.
Åsiktsreklam
För sändningar för vilka föreslås gälla kravet på opartiskhet
skall enligt regeringens mening automatiskt följa ett förbud
mot viss åsiktsreklam. Enligt förslaget skall mängden
åsiktsannonser rymmas inom den tillåtna mängden annonser
som totalt är tillåten för mediet.
Från moderat håll har vi i flera sammanhang framhållit betydelsen av att
förbudet mot åsiktsreklam avskaffas. Enligt vår uppfattning skulle
åsiktsreklam vara till gagn för medborgarnas opinionsbildning och därmed
samhällsdebatten i stort. Faktum är att den dominans som publicservice-
företagen sedan länge har över nyhetsförmedlingen tenderar att allvarligt
snedvrida samhällsdebatten.
En annan sak som också bör beaktas är att svenska folket i samband med
eftervalsanalyser av bl.a. senare års riksdagsval och 1994 års val till
Europaparlamentet uttalat sitt missnöje över att inte ha fått tillräckligt med
information om de politiska partiernas olika ställningstaganden i viktiga
frågor. Detta är primärt en demokratifråga som nödvändigtvis bör få sin
lösning senast inför nästa val. I detta sammanhang måste också vägas in att
de politiska frågornas komplexitet tenderar att öka i och med Sveriges
medlemskap i EU. Inte minst mot denna bakgrund bör förbudet mot
åsiktsreklam avskaffas till förmån för den fria åsiktsbildningen.
Ökat redaktionellt ansvar i
stället för
förbudslagstiftning
Regeringen föreslår att en förbudsbestämmelse skall införas
mot sändning av TV-program som innehåller
våldsskildringar av verklighetstrogen karaktär eller
pornografi under sådan tid och på sådant sätt att det finns
betydande risk för att barn kan se programmen, såvida det
inte av särskilda skäl är synnerligen försvarligt. Vidare
föreslås regeringen får ställa upp tillståndsvillkor som
innebär skyldighet att ta hänsyn till ljudradions och
televisionens särskilda genomslagskraft när det gäller
programmens ämnen och utformning samt tiden för
sändningen av programmen.
Vi delar inte regeringens uppfattning om lämpligheten av att införa
ytterligare förbudslagstiftning i syfte att hindra att TV-program med inslag av
våldsskildringar eller pornografi sänds under tider som sammanfaller med
barns TV-tittande. Det bör erinras om att olaga våldsskildring redan är
straffbelagt, något som framhålls även av Riksåklagaren, prop. s. 93. I likhet
med Riksåklagaren befarar vi att rättstillämpningsproblem kan uppstå om det
införs ytterligare en kriminalisering av våldsskildringar.
Självfallet vill vi förhindra att framför allt barn far illa i samband med TV-
tittande. Samtidigt är vi motståndare till att införa censur eller förbud. Helt
avgörande för hur man ställer sig i denna fråga är vilken människosyn man
har - antingen tror man på den enskilda människans förmåga att ta ansvar för
sig själv och de sina eller på att makthavarna är bäst skickade att utforma och
överföra normer. Moderata samlingspartiet hyser stark tilltro till människors
förmåga att själva fatta beslut som rör den egna och familjens livssituation.
Enligt vår grundsyn är det därför mer naturligt att överlåta till föräldrar
eller
andra vuxna som finns i barnets närhet att ta ansvar för barnets TV-tittande
än att överlåta detta åt staten.
Vi förutsätter också att public service-verksamheten tar på sig sin del av
ansvaret för den sjävsanerande verksamheten genom att inom ramen för sin
egna redaktionella verksamhet eftersträva att ge publiken ett programutbud
med ett innehåll som är relevant och som bygger på en grundläggande
hänsyn och respekt för publiken. Särskilt angeläget är naturligtvis detta när
program sänds under samma tid som barn tittar på TV.
Annonsvolymen
Enligt regeringens förslag skall de nuvarande reglerna för
högsta tillåtna mängd annonser samt placeringen av dessa
bibehållas. Mängden reklam i närradion föreslås dock
anpassas till vad som gäller för lokalradion.
I likhet med flertalet remissinstanser anser vi att annonsvolymen
åtminstone bör anpassas till vad TV-direktivet medger. Vidare bör enligt vår
uppfattning den radiorättsliga regleringen vara lika för de olika
sändningsformerna. Detta innebär att samma regler som i dag gäller för
reklam i lokalradio, och som nu föreslås bli gällande för närradio, även bör
införas för övriga sändningar. Ytterst anser vi dock att publikens krav måste
vara styrande och att den möjlighet som yttrandefrihetsgrundlagen ger att
genom särskild lag förbjuda reklam i radio och TV bör utmönstras.
Tillsyn
Till följd av regeringens förslag att införa en
förbudsbestämmelse i den nya radio- och TV-lagen mot TV-
sändningar av våldsframställningar och pornografi i vissa
fall, föreslås justitiekanslern (JK) övervaka att bestämmelsen
efterlevs. Med hänvisning till vad som tidigare framhållits i
motionen om ansvarsfördelningen mellan föräldrar, övriga
vuxna och public service-företagen och deras redaktionella
ansvar för den sjävsanerande verksamheten avvisar vi detta
förslag.
Tilläggas bör att alla medier i ett fritt och öppet samhälle - liksom varje
medborgare - har ett ansvar som går utöver det som lagen kräver. Att ta
risken att utsätta barn för våldsskildringar och pornografi är inte förenligt
med de krav publiken har rätt att ställa på såväl TV-kanaler som andra
medier. Public service-kanalen måste i detta sammanhang ta på sig rollen
som föredöme i utvecklingen av kvalitetsprogram för barn och ungdomar. Ett
komplement till det egna ansvarstagandet skulle kunna vara att överlåta
kontrollen av att etiska regler efterlevs, vilket det de facto är frågan om,
till
ett eget branschorgan, förslagsvis motsvarande pressens opinionsnämnd.
I sammanhanget bör också noteras att JK:s anslagsframställan för
budgetåret 1997 innehåller äskande om ökade ekonomiska resurser för att JK
skall kunna fullgöra de uppgifter som redan i dag åligger myndigheten. Mot
denna bakgrund och med hänsyn till det allvarliga statsfinansiella läge som
landet befinner sig i är det enligt vår uppfattning inte rimligt att ytterligare
belasta JK med fler arbetsuppgifter.
När det gäller den övriga tillsynen anser vi att den bör åvila Radio- och
TV-verket.
Återkallelse av tillstånd
I propositionen föreslås att tillstånd som meddelats av
regeringen får återkallas om tillståndshavaren väsentligt
brutit mot radio- och TV-lagen eller mot villkor som förenats
med tillståndet eller om tillståndshavaren förvärvat
ytterligare ett tillstånd.
Enligt vår uppfattning är en reglering som förbjuder att man äger fler TV-
stationer i samma spridningsområde fullt tillräcklig för att motverka
tendenser till monopolsituationer. Däremot finns det enligt vår mening inte
något hinder mot att äga fler TV-stationer om dessa sänder inom olika
områden. En sådan utveckling möjliggörs genom att de förutsättningar som
redan i dag finns för att etablera två nya nät (M4 och M5) för marksänd
television utnyttjas fullt ut. I linje härmed bör de två kvarvarande marksända
TV-kanalerna snarast frigöras för koncession.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om olika tillståndsmyndigheter,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att tillstånd icke får förenas med villkor som rör
programutbudets innehåll,
3. att riksdagen beslutar avskaffa förbudet mot åsiktsannonsering i
enlighet med vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen avslår regeringens förslag att införa en
förbudsbestämmelse mot sändning av TV-program som innehåller
våldsskildringar av verklighetstrogen karaktär eller pornografi i
enlighet med vad som anförts i motionen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ökat redaktionellt ansvar för den självsanerande
verksamheten,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om annonsvolymen,
7. att riksdagen avslår regeringens förslag att ålägga Justitiekanslern
att övervaka efterlevnaden av den nya förbudsbestämmelsen i enlighet
med vad som anförts i motionen,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om återkallelse av tillstånd.
Stockholm den 27 mars 1996
Anders Björck (m)
Birger Hagård (m)
Jerry Martinger (m)
Inger René (m)
Nils Fredrik Aurelius (m)
Fredrik Reinfeldt (m)
Henrik S Järrel (m)
Ola Karlsson (m)