med anledning av prop. 1995/96:80 Ändrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan
Frågan om de framtida relationerna mellan staten och
Svenska kyrkan har diskuterats intensivt sedan 1950-talet.
De förslag till lösningar på ett antal principiellt viktiga
delfrågor som regeringen lägger fram i propositionen borde
kunna leda fram till beslut med brett stöd i riksdag och
kyrkomöte. Svenska kyrkan ges, såvitt jag kan förstå, bra
förutsättningar att verka som en demokratiskt styrd
rikstäckande öppen folkkyrka även efter en reform. Den form
av demokratisk tradition som finns inom Svenska kyrkan har
en naturlig fortsättning i regeringsförslaget. Församlingarnas
och pastoratens lokala självbestämmanderätt när det gäller
utdebitering kommer också att finnas kvar i det framlagda
förslaget. Mot den bakgrunden instämmer jag i allt väsentligt
i de framlagda förslagen.
Kyrkomötet har ställt sig positivt till de nu föreslagna förändringarna
förutom på en punkt där även jag delar kyrkomötets åsikt. Den föreslagna
kyrkoavgiften bör benämnas kyrkoskatt. Flera skäl talar för en sådan
ordning:
- Kyrkoavgiften skall tas ut efter bärkraft samordnat med samhällets
skattesystem.
-
- De insamlade medlen skall, som den nuvarande församlingsskatten,
användas till att finansiera församlingsverksamhet och de kyrkotillhörigas
del i gravningskostnaderna.
-
- Tyskland benämns motsvarande utdebitering kyrkoskatt.
-
- För kyrkomötet var detta en viktig fråga.-
- 10F-
- P
-
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den
föreslagna kyrkoavgiften skall benämnas kyrkoskatt.