med anledning av förs. 1995/96:RFK4 Nya bestämmelser för traktaments- och reseersättning m.m. till riksdagens ledamöter
Från moderat håll välkomnar vi förvaltningsstyrelsens
initiativ till att skapa ett nytt ersättningssystem för
riksdagsledamöternas traktamenten och resor. Förslaget
genomsyras i stort av en ambition att tillgodose krav på både
kostnadseffektivitet och rättvisa, vilket naturligtvis är
vällovligt. Oaktat detta finns det enligt vår uppfattning
anledning att i denna motion uppmärksamma några oönskade
effekter av förvaltningsstyrelsens föreslag till lagändringar i
ersättningssystemet.
1 Ersättning för
logikostnader -
nattraktamente
Enligt den beredningsgrupp som haft förvaltningsstyrelsens
uppdrag att föreslå nya bestämmelser för bl.a.
traktamentsersättning till riksdagsledamöterna bör en ny
form av ersättning - nattraktamente - införas. Syftet med
förslaget är att utjämna skillnader som uppstått i
ledamöternas ekonomiska villkor till följd av nuvarande
ersättningssystem för täckande av ledamöternas
boendekostnader i Stockholm. Beredningsgruppen
konstaterar att ett system som innebär att traktamentena i
viss fall inte räcker till och i andra fall efterlämnar ett
överskott när hyran betalts inte uppfyller kraven på
kostnadseffektivitet och rättvisa.
1.1 Högsta ersättningsnivå för
ledamöternas boendekostnader
fastslås i lag
Beredningsgruppens förslag till nytt ersättningssystem
innebär att riksdagen månadsvis skall utbetala
nattraktamenten som täcker ledamöternas faktiska
boendekostnader upp till ett fastställt högsta belopp på 4 000
kronor, vilket i princip motsvarar den högsta hyran för de
bostäder som riksdagen erbjuder.
Förvaltningsstyrelsen föreslår vidare att den högsta ersättningsnivån,
inledningsvis fastställd till 4 000 kronor, uttryckligen skall framgå av
lagtexten, se förvaltningsstyrelsens förslag till ändringar i 5 kap. 1 § tredje
stycket, 3 § samt 5 § i lagen om ändring i lagen om ekonomiska villkor för
riksdagens ledamöter.
Vi ifrågasätter om detta är en ändamålsenlig reglering. Enligt vår
uppfattning kan det inte anses lämpligt att ytterligare belasta en redan
arbetstyngd riksdag med att fatta beslut om återkommande justering av
högsta beloppsgränsen för ledamöternas nattraktamenten. Dessutom framstår
det från författningsteknisk synpunkt som opraktiskt att lagstiftning fordras
för varje ny justering av hyresnivån. Vi avråder således från att införa en
exakt angiven högsta ersättningsnivå i lagtexten.
2 Nytt ersättningssystem för
inrikes resor
I likhet med förslaget om att införa nattraktamente förestavas
även förslaget till nytt ersättningssystem för
riksdagsledamöternas resekostnader m.m. av en ambition att
skapa ökad kostnadseffektivitet och rättvisa. Grundtanken
med det nya reseersättningssystemet är att riksdagen skall
ersätta samtliga kostnader som uppkommer i samband med
ledamöternas resor. Traktamente föreslås dock endast utgå
för de faktiska resor ledamöter gör för att fullgöra
riksdagsarbetet.
En förutsättning för det nya reseersättningssystemet uppges vara att varje
ledamot i samråd med förvaltningskontoret kartlägger sitt resmönster i syfte
att uppnå ett ekonomiskt och effektivt resande.
I ett andra steg skall förvaltningskontoret pröva om resultatet av
kartläggningen av en ledamots resmönster motiverar att ledamoten erhåller
ett färdbevis, t.ex. årskort på flyg eller tåg.
2.1 Kartläggning av ledamöternas
resmönster
Rent allmänt bör framhållas att all form av kartläggning eller
granskning av människors beteende, såväl i tjänsten som
privat, väcker viktiga frågor om integritetshänsyn. Förslaget
om att kartlägga ledamöternas resmönster - som i
förlängningen innebär att ett individuellt baserat
ersättningssystem införs - synes inte ha föregåtts av någon
djupare analys av integritetsfrågorna. Det enda som tydligt
utsägs är att förvaltningens viktigaste uppgift i det nya
systemet blir att i samråd med respektive ledamot och utifrån
ledamotens normala resmönster ta fram lämpliga hjälpmedel
för att förbilliga reskostnaderna (se s. 24). Vid en
intresseavvägning mellan förvaltningens behov av att
kartlägga ledamöternas resmönster och ledamöternas behov
av att värna integriteten anser vi att integritetshänsynen
måste väga tyngst. I annat fall kan t.ex. den framtida
rekryteringen av riksdagsledamöter allvarligt komma att
försvåras.
Ett annat argument mot att införa ett individuellt baserat ersättningssystem
är att det ligger ett värde i att ledamöter från alla partigrupper och alla
valdistrikt behandlas lika i ersättningshänseende. Det skulle också utesluta
varje misstanke om att ledamöterna genom att lämna oriktiga uppgifter om
sitt resande försöker uppnå en högre ersättning än vad de är berättigade till.
Slutligen - och inte minst viktigt - skulle det föreslagna systemet med
individuell kartläggning av ledamöternas resmönster fordra betydande
arbetsinsatser och därmed kostnader för riksdagens förvaltningskontor, det
merarbete som systemet förorsakar ledamöterna själva oräknat.
Med beaktande av integritetsaspekten vill vi i detta sammanhang också
beröra förvaltningsstyrelsens förslag om att införa en redovisningsskyldighet
för de fall riksdagens ledamöter väljer ett påtagligt dyrare resealternativ än
vad som anses normalt. Vi har stor förståelse för detta förslag och instämmer
i uppfattningen att de redovisningsrutiner som gäller för liknande situationer
i samhället i övrigt - inom såväl privat som offentlig tjänst - rimligen bör
motsvaras av liknande redovisningsrutiner för riksdagsledamöter. Vi
förutsätter dock att reglerna och tillämpningen av den nu aviserade
redovisningsskyldigheten utformas på ett sådant sätt att det i praktiken inte
innebär att ledamöternas integritet träds för när. Redovisningsskyldigheten
får alltså inte försvåra för eller i värsta fall förhindra ledamöterna från att
på
bästa sätt fullgöra sitt uppdrag som riksdagsledamot.
2.2 Behovsprövade årskort
Enligt förslaget skall varje ledamots behov av årskort på flyg
eller tåg prövas mot ledamotens faktiska resande i sitt
utövande av riksdagsuppdraget. I denna del innebär det nya
systemet ett stort avsteg från den ordning som de facto gällt
sedan mycket länge och som medgivit att varje
riksdagsledamot erhållit ett årskort på tåg. Vidare är det ett
rimligt antagande att ett bibehållande av systemet med
årskort på tåg till ledamöterna utan särskild behovsprövning
leder till förmånligare upphandlingsvillkor än om ett
betydligt färre antal ledamöter medges rätt till årskort. Mot
denna bakgrund framstår det enligt vår uppfattning som mer
motiverat att behålla det nuvarande systemet med fria årskort
än att införa en nyordning med behovsprövning som riskerar
att motverka det grundläggande syftet med reformeringen av
ledamöternas reseersättningssystem, nämligen att förbilliga
resekostnaderna.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår förvaltningsstyrelsens förslag att reglera den
högsta ersättningsnivån för nattraktamente (4 000 kr) i lagstiftningen i
enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger förvaltningsstyrelsen till känna
vad i motionen anförts om kartläggning av riksdagsledamöternas
resmönster,
3. att riksdagen som sin mening uttalar att riksdagsledamöterna
även fortsättningsvis skall erhålla årskort på tåg utan prövning.
Stockholm den 6 januari 1996
Anders Björck (m)
Birger Hagård (m)
Jerry Martinger (m)
Inger René (m)
Nils Fredrik Aurelius (m)
Fredrik Reinfeldt (m)
Henrik S Järrel (m)
Ola Karlsson (m)