med anledning av prop. 1995/96:80 Ändrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan
I propositionen läggs fram principförslag om ändrade
relationer mellan staten och Svenska kyrkan.
Statskyrkosystemet i Sverige har med den snabba samhällsutvecklingen
med rätta blivit alltmer ifrågasatt. Sverige, som berömmer sig av att vara
föregångare när det gäller mänskliga rättigheter och friheter, har inte förrän i
sen tid förmått ta steg i riktning mot ökad, om än icke fullständig, trosfrihet.
Inte i några katolskdominerade länder finns en lagstiftning som ger en
statsmonopolliknande ställning liknande den som finns och även fortsätt-
ningsvis i något mindre utmanande form kommer att finnas i Sverige.
Paralleller till den svenska statskyrkomodellen, får man, utan andra
jämförelser i övrigt, söka i den islamiska världen.
Sverige har utvecklats till ett mer mångkulturellt samhälle. Önskan om
mångfald och valfrihet är tydliga inslag i samhällsutvecklingen nära nog
oberoende av vilka politiska majoriteter som styr. De krav som enskilda
medborgare ställer kan allt mindre tillgodoses genom kollektiva lösningar i
statlig tappning.
Denna utveckling har för Svenska kyrkan framförallt två dimensioner. Den
ena att allt fler människor upplever att ett statskyrkosystem inte är
acceptabelt och motsvarar de krav som ställs i ett modernt samhälle. Den
andra är att Svenska kyrkan, genom sin koppling till staten och sina gamla
organisationsmönster, inte kan utveckla den dynamik som krävs när det
gäller att vägleda människor i den lätt kaotiska och vilsna situation som
många befinner sig i genom de snabba förändringar samhället nu genomgår.
De av regeringen framlagda förslagen om de framtida relationerna mellan
Svenska kyrkan och staten löser inte de grundläggande problemen utan
riskerar att bevara strukturer och arbetssätt som inte visat sig framgångsrika i
vad avser kyrkans och det kristna budskapets roll i samhällsutvecklingen.
Staten ger sig in på religionens område eftersom den avser att lagstifta om
kyrkans inre angelägenheter, om dess struktur och dess trosbekännelse.
Regeringens förslag är en produkt av en politisk kompromiss på bekostnad
av de i grundlagen fastlagda principerna för religionsfrihet och demokrati.
Regeringens proposition har ett principiellt innehåll och min motion kan
därför inte heller bli annat än en skiss till en annan inriktning av det
betydelsefulla arbetet rörande trossamfundens ställning och framtida
arbetsmöjligheter i Sverige.
Lag om trossamfund
Det är nödvändigt och helt naturligt att Svenska kyrkan skiljs
från staten och får en ställning lik den andra trossamfund har.
Det enda rimliga är därför att införa en lag för alla
trossamfund utan någon reglering av bekännelse,
utbredningsområde, uppbyggnad och organisation. Det är
inte rimligt att särbehandla ett trossamfund vare sig positivt
eller negativt.
Offentligrättslig status
Staten bör inte ställa sådana krav på Svenska kyrkan eller ge
den sådana uppdrag att den fortsättningsvis blir en del av det
offentliga och omfattas av offentlighetsprincipen. Det är
därför, också av denna anledning, inte rimligt att lagreglera
just Svenska kyrkan och ge den närmast offentligrättslig
status.
Begravningsväsendet
Begravningsväsendet föreslås handhas av Svenska kyrkan
även fortsättningsvis. Detta är inte acceptabelt.
Begravningsväsendet bör överföras till de borgerliga
kommunerna som därmed blir huvudmän. Kommunerna
skall kunna delegera skötseln av begravningsplatserna till
olika trossamfund innebärande att även andra trossamfund än
Svenska kyrkan skall kunna få ansvar i denna viktiga och
känsliga fråga när så är lämpligt och naturligt.
Bevarandet av kulturvärden
Våra medeltidskyrkor och andra kyrkobyggnader liksom i
flera fall byggnader tillhöriga andra trossamfund (synagogan
på Wahrendorffsgatan i Stockholm) har ett mycket
betydande kulturellt värde av närmast omistlig art. Det är
därför naturligt med ett statligt engagemang eftersom det rör
sig om vårt gemensamma kulturarv.
Kyrkoavgift
Uppbörden av kyrkoavgift bör kunna ske med hjälp av den
statliga administrationen men på samma villkor för alla
trossamfund inklusive Svenska kyrkan.
Övergångsfas
Riksdagen har nu möjligheter att ge anvisningar om hur det
fortsatta arbetet med att förändra relationerna med Svenska
kyrkan skall utformas. Jag har stor förståelse för att många
inom Svenska kyrkan upplever det som traumatiskt att
förändra det som varit "gammalt och vant" sedan sekler.
Svensk tradition och kultur inte minst på landsbygden,
präglas i mycket hög utsträckning av kyrkans närvaro.
Samtidigt menar jag att Svenska kyrkan uppenbarligen inte tycks ha
självförtroende nog att anta utmaningen att utveckla en förkunnelse som
intresserar och som kan bidra till att kristen tro kan spela en större roll när
2000-talets samhälle skall utvecklas och formas, något som i sig är i allra
högsta grad önskvärt. Svenska kyrkan vill ha en friare ställning men vill
samtidigt att staten skall hålla med både hängslen och skyddsnät. Jag
underskattar inte på något sätt de problem som kan uppstå för Svenska
kyrkan om omfattande förändringar genomförs alltför snabbt. Det är därför
rimligt att övergångsregler måste kunna diskuteras.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att relationen mellan staten och Svenska kyrkan
m.m. skall ordnas utifrån principen att full religionsfrihet skall råda,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att en lag omfattande alla trossamfund inkl.
Svenska kyrkan skall utformas,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i mo-
tionen anförts om att de fria trossamfunden ges verkliga påverkans-
möjligheter genom representation i det vidare utvecklingsarbetet,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att rimliga övergångslösningar för Svenska
kyrkan skall skapas i avvaktan på full likställighet mellan Svenska
kyrkan och övriga trossamfund..
11F
Stockholm den 26 oktober 1995