Proposition 1995/96:127 behandlar förslag om ändringar i sekretesslagen. Förändringar föreslås på flera områden allt ifrån sekretess för att skydda hivsmittade brottsoffers integritet till nya bestämmelser om sekretess hos Statens skolverk och Skolväsendets överklagandenämnd.
Anledningen till att vi har sekretessregler är att man måste skydda den enskildes integritet. De senaste åren har sekretessreglerna ändrats vid ca 150 tillfällen. Förändringarna har dock med endast ett fåtal undantag legat på detaljnivå. Något helhetsgrepp har aldrig tagits. Detta har resulterat i att reglerna ibland fått olämpliga praktiska konsekvenser där enskilda individer kommit i kläm.
Frågan om sekretess är mycket viktig och förtjänar att hanteras med varsamhet. Personlig integritet och rättssäkerhet måste alltid vara en ledstjärna. Alla människor har rätt att känna värdighet och att få sina önskemål respekterade. I proposition 1993/94:165 föreslogs till exempel att uppgifter i anmälan till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd skulle beläggas med sekretess.
Medborgarna måste ha fullt förtroende för hur känsliga uppgifter hanteras av myndigheterna. Ingen får känna sig kränkt. För oss är det en självklarhet att den enskilde ska kunna känna trygghet i tjänstemännens tystnadsplikt. Det är angeläget att öka kunskapen om vilka effekter som kan uppkomma om integritetsskyddet saknas.
Samhället förändras ständigt. Samtidigt som det är viktigt att möta behov av integritet på nya områden är det också viktigt att det finns en helhetssyn i sekretesslagstiftningen. Till exempel får i frågor om olika huvudmannaskap inte onödiga gränsdragningar göras så att ett effektivt arbete omöjliggörs. Det finns en risk att beslut tas på skilda håll utan hänsyn till helhetsbilden. Personal från olika instanser ska inte hindras att samverka på ett bra sätt. Barn har blivit särskilt drabbade av svagheten i regelverket .
I flera fall har skolsköterskor, dagispersonal och sköterskor på BVC hindrats från att ge barn i nöd den hjälp de behöver. Sekretessreglerna hindrar till exempel sköterskan på BVC att ta kontakt med socialtjänsten och fråga om det förekommer alkoholmissbruk i familjen. Information som rör den enskilde får enligt gällande regler inte lämna verksamheten. Detta har ofta inneburit hinder för tidig upptäckt av barn som far illa. Sekretesslagen får inte hindra ett samarbete mellan myndigheter. Det är synnerligen angeläget att missförhållanden upptäcks tidigt. Barnen måste alltid sättas i centrum.
Även i andra fall har den alltför fragmentariska sekretesslagstiftningen lett till svårigheter. Polisens arbete är ett område där en översyn också är nödvändig. I dagarna har Sameb, ledd av landshövding Ulf Adelsohn, lagt fram förslag som pekar på behovet av att kunna samköra register i kampen mot eko-brotten. Kriminalvården är ett annat område där samarbete mellan myndigheter skulle medföra stora fördelar.
För att en helhetssyn ska vara möjlig bör även de nuvarande reglerna ses över ur EU-synpunkt. Man bör utreda konsekvenserna med samma helhetsgrepp som gjordes i Hälsodatakommitténs betänkande SOU 1995:95.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att, utifrån en helhetssyn, se över sekretesslagstiftningen.
Stockholm den 6 februari 1996
Chatrine Pålsson (kds)