med anledning av prop. 1995/96:127 Några frågor om sekretess
Regeringens proposition innehåller ett antal ändringar i
sekretesslagen som vi i stort ställer oss bakom. På några
punkter har vi dock en annan uppfattning än regeringen. Av
samma skäl som anförs i motionen av Rolf Dahlberg m.fl.
(m) med anledning av denna proposition, anser vi att
regeringen borde ha föreslagit en utvidgning av
sekretesskyddet i mål och ärenden enligt konkurrenslagen.
Brottsförebyggande insatser
mot ungdomar skjuts på
framtiden
I propositionen uttalar regeringen att sekretessfrågor
avseende myndigheters samarbete vid ungdomsbrott kommer
att tas upp i ett senare sammanhang (s. 15). Enligt vår
uppfattning borde det rimligen ha varit en angelägen uppgift
för regeringen att redan nu lämna förslag till en lagändring i
sekretesslagen i syfte att underlätta polisens och
socialtjänstens brottsförebyggande insatser mot ungdomar.
Att regeringen - av skäl som inte redovisas i propositionen -
avstår från denna möjligheten är mycket oroande. För oss
moderater är uppgiften att minska ungdomsbrottsligheten
och förhindra att unga människor fastnar i kriminalitet en
bland de mest prioriterade. Mot denna bakgrund saknar vi en
förklaring till varför regeringen inte har tagit till sig det
förslag till lagstiftning som redan föreligger och som skulle
underlätta samarbetet mellan polisen och socialtjänsten.
Dagens sekretesslagstiftning
försvårar samarbetet mellan
polisen och socialtjänsten
Redan 1990 konstaterade Brottsförebyggande rådet i en
rapport (BRÅ:s utvärdering av ändringarna i lagen med
särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare och av
försöksverksamheten, den 2 juni 1990) att anledningen till de
samarbetsproblem som förelåg mellan polisen och
socialtjänsten framför allt berodde på de
sekretessbestämmelser som var tillämpliga för de olika
myndigheterna. Därefter tillsattes Ungdomsbrottskommittén.
I sitt betänkande Reaktioner mot ungdomsbrott (SOU
1993:35) framhöll en enig kommitté betydelsen av snabba
reaktioner mot unga som begår brott. I detta sammanhang
betonades att en synnerligen viktig uppgift var att vidta
åtgärder för att komma till rätta med samarbetssvårigheter
som på sina håll fanns mellan polis och socialtjänst.
Kommittén konstaterade bl.a. att de undersökningar som hade gjorts under
utredningens gång visade att man inom såväl socialtjänsten som polisen
ansåg att sekretesslagen medförde problem vad gäller möjligheterna till
samarbete med andra myndigheter. Kommittén bedömde dock
sekretessfrågan som alltför omfattande för att ta upp och föreslog att frågan
skulle bli föremål för översyn i annan ordning. Ungdomsbrottsutredningens
förslag resulterade i att den dåvarande borgerliga justitieministern gav en
särskild utredare i uppdrag att utreda frågan om sekretessreglernas
utformning eller tillämpning i onödan hindrade samarbetet mellan de
myndigheter som handlägger ungdomsmål. Samarbetet mellan polisen och
socialtjänsten skulle särskilt belysas.
Polisens och socialtjänstens
problem kan avhjälpas med
redan befintligt förslag
Utredaren, som alltså tillsattes under förra mandatperioden,
konstaterade i sin utredningspromemoria Sekretess vid
samarbete mot ungdomsbrott och ekobrott, Ju 1994:E, efter
kontakter med bl.a. polisen och socialtjänsten, att samma
problem avseende samarbetet och informationsutbytet mellan
polisen och socialtjänsten som redovisades i BRÅ:s rapport
från 1990 och i Ungdomsbrottskommitténs betänkande i allt
väsentligt kvarstår.
För att underlätta socialtjänstens och polisens samarbete och skapa
effektivare brottsförebyggande insatser mot ungdomar förelås i utrednings-
promemorian att 14 kap. 2 § sekretesslagen kompletteras med ett nytt stycke,
som innebär att socialtjänstsekretessen inte hindrar att uppgifter om
ungdomar och deras närstående lämnas till polisen i vissa fall. Sådana
uppgifter skall enligt förslaget få lämnas om det finns en påtaglig risk att den
unge skall begå brott och uppgifterna dessutom kan antas bidra till att
förhindra brott.
Det är förvånande att utredningspromemorians förslag över huvud taget
inte omnämns i regeringens proposition. Enligt vår uppfattning är det
angeläget att promemorians förslag skyndsamt leder till lagstiftning. Riks-
dagen bör således besluta anta regeringens lagförslag med den ändringen att
14 kap. 2 § sekretesslagen kompletteras med ett nytt stycke i enlighet med
vad som anförts ovan. Det bör ankomma på utskottet att utforma erforderlig
lagtext.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar anta regeringens proposition 1995/96:127
med ändring av 14 kap. 2 § sekretesslagen i enlighet med vad som
anförts i motionen.
Stockholm den 2 februari 1996
Gun Hellsvik (m)
Göthe Knutson (m)
Anders G Högmark (m)
Maud Ekendahl (m)
Jeppe Johnsson (m)
Christel Anderberg (m)
Liselotte Wågö (m)
Lars Björkman (m)