Arbetsvärdering är ganska svårt. Riksdagens förvaltningskontor har gett sig på ett försök att värdera riksdagsledamöters arbetsinsatser. Man kommer i sin slutsats och i sitt förslag till riksdagen fram till att de vice talmännen, utskottspresidierna, Riksbanksfullmäktige, EU-nämndens ledamöter och ytterligare några andra är underbetalade i förhållande till sin arbetsinsats och i förhållande till övriga riksdagsledamöter. Därför krävs en betydande höjning av dessas arvoden.
Miljöpartiets grundinställning är att riksdagsarbetet är ett förtroende- uppdrag med ett stort mått av självständigt arbete och ansvar. En riksdagsledamot kan ta sitt arbete på stort allvar och lägga ned mycket tid men det är också möjligt att vara ledamot utan att arbeta en normal 40- timmars arbetsvecka. Därmed är det i praktiken omöjligt att avgöra vilka ledamöter som arbetar mest och att ge vissa mer betalt för att de arbetar mer. De enda som rimligen kan avgöra om en riksdagsledamot har gjort ett bra arbete är väljarna i allmänna val.
Om förvaltningskontoret verkligen skulle genomföra en undersökning över hur mycket olika riksdagsledamöter arbetar så skulle resultatet sannolikt se helt annorlunda ut än vad man tycks tro. Ledamöter i små partier arbetar troligen betydligt mer än de i stora partier. Nyinvalda ledamöter arbetar också sannolikt mer än de med flera mandatperioder bakom sig. Miljöpartister bör under nuvarande mandatperiod, i enlighet med förvaltningskontorets resonemang, därför ha ett betydligt större arvode än framförallt socialdemokrater och moderater med flera mandatperioder bakom sig i riksdagen. Miljöpartiet har dock inte någon strävan att åstadkomma en sådan förändring. Vi menar, som redan nämnts, att det får bli väljarnas uppgift att avgöra vilka som gjort ett bra arbete.
Huvudprincipen för ersättning till riksdagens förtroendevalda bör istället vara att de olika uppdragen inom riksdagen måste ses som hedersuppdrag som ingår i vad som är ett normalt arbete för en riksdagsledamot. Vi eftersträvar därför en ny genomgång av riksdagsledamöternas ersättningar med inriktning mot att extra arvoden begränsas och uppdragen istället ersätts genom den fasta arvodering som utgår till riksdagsledamöterna. Målet bör vara att särskilda arvoden helt bortfaller. Vi föreslår därför att förvaltningskontorets förslag avslås i avvaktan på ytterligare utredning av frågan.
Utredningen bör också undersöka möjligheterna att, istället för höjda arvoden, förbättra assistent- och utredningsstödet till riksdagens ledamöter. Det är sannolikt en metod som har större möjlighet att leda till ett effektivare och bättre riksdagsarbete.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår förvaltningskontorets förslag 1995/96:RFK3 i dess nuvarande form, 2. att riksdagen uppdrar åt förvaltningskontoret att tillsätta en ny utredning i enlighet med vad som anförts i motionen.
Stockholm den 21 november 1995
Peter Eriksson (mp)