med anledning av förs. 1995/96:RFK3 Riksdagens förvaltningskontors förslag om ändringar av vissa arvodesbestämmelser inom riksdagsområdet
Arbetsvärdering är ganska svårt. Riksdagens
förvaltningskontor har gett sig på ett försök att värdera
riksdagsledamöters arbetsinsatser. Man kommer i sin slutsats
och i sitt förslag till riksdagen fram till att de vice talmännen,
utskottspresidierna, Riksbanksfullmäktige, EU-nämndens
ledamöter och ytterligare några andra är underbetalade i
förhållande till sin arbetsinsats och i förhållande till övriga
riksdagsledamöter. Därför krävs en betydande höjning av
dessas arvoden.
Miljöpartiets grundinställning är att riksdagsarbetet är ett förtroende-
uppdrag med ett stort mått av självständigt arbete och ansvar. En
riksdagsledamot kan ta sitt arbete på stort allvar och lägga ned mycket tid
men det är också möjligt att vara ledamot utan att arbeta en normal 40-
timmars arbetsvecka. Därmed är det i praktiken omöjligt att avgöra vilka
ledamöter som arbetar mest och att ge vissa mer betalt för att de arbetar mer.
De enda som rimligen kan avgöra om en riksdagsledamot har gjort ett bra
arbete är väljarna i allmänna val.
Om förvaltningskontoret verkligen skulle genomföra en undersökning över
hur mycket olika riksdagsledamöter arbetar så skulle resultatet sannolikt se
helt annorlunda ut än vad man tycks tro. Ledamöter i små partier arbetar
troligen betydligt mer än de i stora partier. Nyinvalda ledamöter arbetar också
sannolikt mer än de med flera mandatperioder bakom sig. Miljöpartister bör
under nuvarande mandatperiod, i enlighet med förvaltningskontorets
resonemang, därför ha ett betydligt större arvode än framförallt
socialdemokrater och moderater med flera mandatperioder bakom sig i
riksdagen. Miljöpartiet har dock inte någon strävan att åstadkomma en sådan
förändring. Vi menar, som redan nämnts, att det får bli väljarnas uppgift att
avgöra vilka som gjort ett bra arbete.
Huvudprincipen för ersättning till riksdagens förtroendevalda bör istället
vara att de olika uppdragen inom riksdagen måste ses som hedersuppdrag
som ingår i vad som är ett normalt arbete för en riksdagsledamot. Vi
eftersträvar därför en ny genomgång av riksdagsledamöternas ersättningar
med inriktning mot att extra arvoden begränsas och uppdragen istället ersätts
genom den fasta arvodering som utgår till riksdagsledamöterna. Målet bör
vara att särskilda arvoden helt bortfaller. Vi föreslår därför att
förvaltningskontorets förslag avslås i avvaktan på ytterligare utredning av
frågan.
Utredningen bör också undersöka möjligheterna att, istället för höjda
arvoden, förbättra assistent- och utredningsstödet till riksdagens ledamöter.
Det är sannolikt en metod som har större möjlighet att leda till ett effektivare
och bättre riksdagsarbete.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår förvaltningskontorets förslag 1995/96:RFK3 i
dess nuvarande form,
2. att riksdagen uppdrar åt förvaltningskontoret att tillsätta en ny
utredning i enlighet med vad som anförts i motionen.