med anledning av prop. 1995/96:80 Ändrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan

I propositionen lämnas principförslag till hur de ekonomiska
och rättsliga relationerna mellan staten och Svenska kyrkan
fortsättningsvis skall vara utformade. Enligt  Moderata
Samlingspartiet utgör regeringens förslag en bra
utgångspunkt för det framtida beredningsarbetet. På en viktig
punkt har vi dock en annan uppfattning än regeringen. När
det gäller frågan om statens ersättning till kyrkan för vård av
kyrkliga kulturhistoriska värden anser vi att staten måste ta
ett större ansvar än vad som föreslås i propositionen.

Vår allmänna inställning

Relationsförändringar mellan Svenska kyrkan
och staten

Moderata Samlingspartiet har arbetat för att uppnå en
förändring i relationerna mellan staten och kyrkan. Vid 1987
års partistämma angav partiet sin principiella ståndpunkt i
stat-kyrka-frågan genom formuleringen: "Riksagens
agstiftningsmakt över kyrkan skall upphöra och kyrkan bli fri
att besluta i egna angelägenheter". Vårt ställningstagande
byggde då som nu på en övertygelse om vad som är bäst för
kyrkan. Enligt moderaterna är det principiellt tveksamt att
låta det inre livet i Sveriges största samfund styras av
politiska beslut. Den politiska makten över kyrkan har med
tiden allt mer kommit att framstå som en kvarleva från en tid
då kyrkans roll var politisk lika mycket som religiös.

Moderata Samlingspartiet välkomnar därför detta viktiga steg i arbetet på
att frigöra kyrkan från staten. Det är också med stor tillfredsställelse vi
konstaterar att det efter nära 50 års utredande nu finns en bred parlamen-
tarisk uppslutning kring det fortsatta arbetet med att åstadkomma en
förändring i relationerna mellan staten och Svenska kyrkan.

Det kristna budskapet

Svenska kyrkan har av tradition varit, är och bör allt
framgent vara en viktig del av vårt samhälle. Enligt
Moderata Samlingspartiet bör det särskilt betonas att ett
frigörande av kyrkan från staten inte får innebära att kyrkan
skiljs från Sveriges historia eller identitet. Kyrkans viktigaste
uppgift är och förblir att föra ut det kristna budskapet till
människor i alla delar av vårt samhälle. Detta är särskilt
angeläget i dag då många människor söker efter mening i
tillvaron och frågar efter vägledning. Kyrkan erbjuder inte
bara sina egna medlemmar utan även dem som formellt står
utanför kyrkan en möjlighet till andlig gemenskap och en
nära upplevelse av den kristna tron i livets alla skeenden.

Utvecklingen mot ett alltmer sekulariserat samhälle har lett till ett minskat
deltagande i den kyrkliga verksamheten men har inte minskat människors
grundläggande behov av stöd, kraft och inspiration. Svenska kyrkans
uppdrag att genom evangelium förmedla det kristna budskapet är därför inte
mindre viktigt i dag än vad det varit tidigare.

En öppen folkkyrka

För Moderata Samlingspartiet är det av grundläggande
betydelse att kyrkan ges möjlighet att verka som en öppen
folkkyrka i alla delar av vårt land. Vi eftersträvar en
folkkyrka som står för förnyelse och samhällsengagemang.
Vi vill skapa förutsättningar för en folkkyrka i syfte att öka
öppenheten och närheten till kyrkans olika verksamheter.
Detta förutsätter ett levande församlingsliv såväl på
landsbygden som i städernas centrum och förorter. För att
leva upp till namnet bör den öppna folkkyrkan vara aktiv där
människor verkar och bor.

Med denna utgångspunkt ser vi positivt på regeringens förslag om att
införa en särskild lag om Svenska kyrkan, med tydliga formuleringar om att
kyrkan skall vara en öppen folkkyrka, demokratiskt byggd och rikstäckande.
I vårt land har Svenska kyrkan  av hävd och tradition en särställning i
förhållande till andra samfund och det är därför enligt vår mening varken
lämpligt eller möjligt att helt jämställa Svenska kyrkan med dessa samfund.
Mot denna bakgrund är det följdriktigt att utforma en särskild lag som
innehåller det som är principiellt viktigt och av grundläggande karaktär för
Svenska kyrkan.

Vård av kulturhistoriskt
värdefull egendom

I propositionen föreslås att "Svenska kyrkan bör kunna få
viss ersättning för vård av kulturhistoriskt värdefull
egendom". Enligt regeringen bör ersättningen, i den
utsträckning den utgår, vara ett led i ett ömsesidigt åtagande
mellan staten och Svenska kyrkan att bevara de
kulturhistoriska värdena inom kyrkan. Regeringen anser i
likhet med 1995 års kyrkomöte att ett sådant åtagande bör
komma till uttryck i en långsiktig överenskommelse mellan
staten och kyrkan, en ordning som även Moderata
Samlingspartiet förordar.

Den närmare preciseringen av omfattningen, utformningen och finansie-
ringen av ersättningen får enligt regeringen utredas vidare. En utgångspunkt
för det fortsatta utredningsarbetet skall enligt regeringen vara att Svenska
kyrkans sammanlagda uttag av kyrkoavgift skall minskas i totalt sett samma
omfattning som den statliga ersättningen utgår.

Enligt Moderata Samlingspartiets uppfattning är det inte rätt att
ersättningen knyts till ett krav på motsvarande minskning av kyrkoavgiften.
Inte heller kyrkomötet ansåg sig kunna tillstyrka förslaget i denna del.
Moderaterna anser att församlingarna bör kompenseras fullt ut av staten för
kulturhistoriska överkostnader vad gäller de äldre kyrkobyggnaderna. Detta
är en viktig principfråga då det finns ett stort allmänintresse av att
kulturhistoriska värden bevaras för framtiden.

Svenska kyrkan är enligt lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. skyldig
att vårda och underhålla kyrkobyggnader, kyrkotomter, begravningsplatser
och kyrkliga inventarier så att deras kulturhistoriska värde inte minskas och
deras utseende och karaktär inte förvanskas. En avgörande förutsättning för
att Svenska kyrkan även efter en relationsförändring mellan kyrkan och
staten skall kunna utföra sina åligganden är att kyrkans ekonomiska
förutsättningar inte allvarligt rubbas i förhållande till vad som gäller i dag.

Helt avgörande för Moderata Samlingspartiets ställningstagande i denna
fråga är att de svenska församlingskyrkorna utgör en central del i vårt
gemensamma kulturarv, liksom att vården av den kulturhistoriskt värdefulla
kyrkliga egendomen är en fråga om ett ömsesidigt åtagande mellan staten
och Svenska kyrkan. Det gemensamma åtagandet bör stadfästas i en
långsiktig överenskommelse mellan staten och kyrkan. Omfattningen,
utformningen och finansieringen hör till sådant som måste utredas närmare.

Utredningen om ekonomi och rätt i kyrkan, den s.k. ERK-utredningen,
föreslog att ersättningen till kyrkan borde utgå med 400 miljoner kronor per
år, räknat i 1990 års penningvärde. Riksantikvarieämbetet och statens
historiska museer (RAÄ) framhöll att det angivna beloppet på 400 miljoner
kronor per år kunde komma att behöva justeras upp på grund av uppdämda
renoveringsbehov. Kyrkofondens styrelse angav - på grundval av
beräkningar av de kyrkobyggnadsbidrag som varje år söks hos fonden -
kostnaden till 450-550 miljoner kronor per år. I Kyrkoberedningens
betänkande Staten och trossamfunden (SOU 1994:42) föreslogs att en
utgångspunkt för fortsatta överväganden bör vara ett statligt åtagande i
storleksordningen drygt 400 miljoner kronor per år.

Enligt Moderata Samlingspartiets uppfattning bör de synpunkter och
förslag avseende ersättningsfrågan som framhölls i de nu nämnda
utredningsarbetena tillmätas stor betydelse även i den fortsatta beredningen
av frågan.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en öppen folkkyrka,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om statens ersättning till kyrkan för vård av kulturhi-
storiskt värdefull egendom.

Stockholm den 26 oktober 1995

Carl Bildt (m)

Lars Tobisson (m)

Sonja Rembo (m)

Anders Björck (m)

Knut Billing (m)

Birger Hagård (m)

Gun Hellsvik (m)

Gullan Lindblad (m)

Bo Lundgren (m)

Inger René (m)

Karl-Gösta Svenson (m)

Per Unckel (m)

Per Westerberg (m)