med anledning av prop. 1995/96:115 En ny lag om domstolsärenden
Inledning
Folkpartiet liberalerna välkomnar förslaget till ny lag om
domstolsärenden vilken skall ersätta lagen (1946:807) om
handläggning av domstolsärenden. Den gamla ärendelagen
har kommit att framstå som mer och mer otidsenlig på grund
av den utveckling som under senare år har skett vid
tingsrätterna. Från att från början främst ha avsett
domstolsärenden med en part som sökande har den nu
gällande ärendelagen på senare år också fått tillämpats också
i de fall där ärenden anhängiggjorts vid tingsrätten genom
överklagande. Det kan numera handla om så vitt skilda
ärenden som exempelvis överklagande av en kommunal
överförmyndarnämnds beslut till kronofogdemyndighetens
beslut om skuldsanering.
I allt väsentligt är förslaget till ny ärendelag bra. På följande punkter har
dock Folkpartiet liberalerna en från regeringen avvikande uppfattning.
Enskild parts rätt till
rättegångskostnadsersättnin
g av tappande myndighet
I ett ärende där enskilda är motparter till varandra får
domstolen enligt regeringens lagförslag förplikta den ene att
ersätta den andres rättegångskostnader (32 §). Detta är
okontroversiellt och tillämpas i vissa fall redan enligt nu
gällande ärendelag.
Regeringens förslag till ny ärendelag ger inte enskilda rätt till ersättning av
det allmänna när dessa har en myndighet som motpart och vinner framgång i
processen. Motiveringen är att frågan har en ojämförligt större betydelse i
förvaltningsdomstolarnas mål än i de allmänna domstolarnas ärenden. Detta
menar Folkpartiet liberalerna är ett orimligt synsätt. I ett fall är det
uppenbart
att en enskild måste ha rätt till ersättning, nämligen om en myndighet
överklagat ett tingsrättsbeslut men inte vunnit framgång i hovrätten. Den
enskilde kan i sådana fall orsakas rättegångskostnader både vid tingsrätten
och i hovrätten som denne rimligen måste få ersättning för. Det är
otillfredsställande att denna fråga inte fått sin lösning i propositionen.
Enligt vår uppfattning bör utgångspunkten vara att en enskild part ha rätt
att utfå ersättning för rättegångskostnader av det allmänna i de ärenden där
en myndighet är motpart och där myndigheten är tappande. Om rätten till
ersättning bör få en reglering motsvarande den som ägt rum i lagen
(1989:479) om ersättning för kostnader i ärenden om mål om skatt, m.m.
eller om regleringen bör ske på annat sätt, saknas enligt vår uppfattning
tillräckligt underlag för att nu ha en bestämd uppfattning om. I stället måste
regeringen snarast till riksdagen återkomma med ett förslag till reglering av
enskild parts rätt till ersättning för rättegångskostnader av det allmänna.
Vittnen utan vittnesed
I 24 § föreslår regeringen att vittnesförhör skall kunna hållas
utan att vittnet först avlägger den i rättegångsbalken
föreskrivna vittneseden. Folkpartiet liberalerna motsätter sig
detta. Det finns visserligen argument för och argument mot
att vittnen skall avlägga ed, och obligatorisk vittnesed är
långtifrån självklart i andra länder. Denna viktiga fråga bör
dock inte nu få en separat och från rättegångsbalken
avvikande reglering. Frågan om vittnesförhör utan ed bör få
en mer fullständig genomgång i ett annat och större
sammanhang innan ev. ändring införes i nuvarande ordning.
Protokoll som huvudregel
Enligt lagförslaget skall det vid domstolens sammanträden i
ärenden föras "anteckningar" (21 § andra stycket). Ordet
"protokoll" används inte eftersom regeringen menar att
paragrafen bör lämna öppet i vilken form anteckningarna
skall ske. Som regeringen får uppfattas är alltså protokoll ett
slags anteckningar. I den departementspromemoria, som
ligger till grund för lagförslagen, föreslogs att lagen skulle
ange att det vid sammanträde skall föras protokoll.
Enligt Folkpartiet liberalernas uppfattning bör huvudregeln vara att det vid
sammanträden och förhandlingar vid domstolar förs protokoll och att detta
bör framgå av lagen. Regelrätta protokoll är det säkraste sättet att bevisa vad
som har förekommit vid sammanträdet. Ärendelagen bör dock ge en
möjlighet för domstolen att, när det är lämpligt med hänsyn till
sammanträdets syfte och omfattning, begränsa skyldigheten att föra proto-
koll.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till reglering av en
enskild parts rätt till ersättning av det allmänna, när denne har en
myndighet som motpart och vinner framgång i processen,
2. att riksdagen avslår förslaget i proposition 1995/96:115 och antar
följande förslag till lydelse av 24 § i förslag till lag om
domstolsärenden:
Propositionens lagförslag
Motionärernas förslag
24 §
Vid sammanträde får vittnesförhör
hållas. Förhöret får hållas under ed.
I övrigt tillämpas 36 kap. 1-18 och
20-25 §§ rättegångsbalken på för-
höret.
Vid sammanträde får vittnesförhör
hållas. I fråga om vittnesförhör
tillämpas 36 kap. 1-18 och 20-25 §§
rättegångsbalken.
Förhöret får hållas på telefon, om det är lämpligt med hänsyn till
bevisningens art och övriga omständigheter eller om bevisupptagning vid ett
sammanträde inför domstolen skulle medföra kostnader eller olägenheter
som inte står i rimligt förhållande till betydelsen av att bevisningen tas upp
på sådant sätt. Vid bevisupptagning på telefon gäller inte rättegångsbalkens
bestämmelser om kallelser och förelägganden och om påföljder för utevaro.
3. att riksdagen avslår förslaget i proposition 1995/96:115 och antar
följande förslag till lydelse av 21 § i förslag till lag om
domstolsärenden:
Propositionens förslag
Motionärernas förslag
21 §
I fråga om offentlighet och ordning vid ett sammanträde tillämpas 5 kap.
1-5 och 9 §§ rättegångsbalken
Under sammanträdet skall det föras
anteckningar om vad som före-
kommer vid detta när det gäller
yrkanden, medgivanden, bestrid-
anden, åberopanden, invändningar
och erkännanden samt om den utred-
ning som läggs fram vid samman-
trädet. Har sammanträdet begränsats
enligt 13 §, skall även det antecknas.
Under sammanträdet skall det föras
protokoll om vad som förekommer
vid detta när det gäller yrkanden,
medgivanden, bestridanden, åberop-
anden, invändningar och erkännan-
den samt om den utredning som
läggs fram vid sammanträdet. Har
sammanträdet begränsats enligt 13 §,
skall även det antecknas. Om det är
lämpligt med hänsyn till samman-
trädets syfte och omfattning får det, i
stället för protokoll, föras anteck-
ningar.