Inledning
Folkpartiet liberalerna välkomnar förslaget till ny lag om domstolsärenden vilken skall ersätta lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden. Den gamla ärendelagen har kommit att framstå som mer och mer otidsenlig på grund av den utveckling som under senare år har skett vid tingsrätterna. Från att från början främst ha avsett domstolsärenden med en part som sökande har den nu gällande ärendelagen på senare år också fått tillämpats också i de fall där ärenden anhängiggjorts vid tingsrätten genom överklagande. Det kan numera handla om så vitt skilda ärenden som exempelvis överklagande av en kommunal överförmyndarnämnds beslut till kronofogdemyndighetens beslut om skuldsanering.
I allt väsentligt är förslaget till ny ärendelag bra. På följande punkter har dock Folkpartiet liberalerna en från regeringen avvikande uppfattning.
Enskild parts rätt till rättegångskostnadsersättnin g av tappande myndighet
I ett ärende där enskilda är motparter till varandra får domstolen enligt regeringens lagförslag förplikta den ene att ersätta den andres rättegångskostnader (32 §). Detta är okontroversiellt och tillämpas i vissa fall redan enligt nu gällande ärendelag.
Regeringens förslag till ny ärendelag ger inte enskilda rätt till ersättning av det allmänna när dessa har en myndighet som motpart och vinner framgång i processen. Motiveringen är att frågan har en ojämförligt större betydelse i förvaltningsdomstolarnas mål än i de allmänna domstolarnas ärenden. Detta menar Folkpartiet liberalerna är ett orimligt synsätt. I ett fall är det uppenbart att en enskild måste ha rätt till ersättning, nämligen om en myndighet överklagat ett tingsrättsbeslut men inte vunnit framgång i hovrätten. Den enskilde kan i sådana fall orsakas rättegångskostnader både vid tingsrätten och i hovrätten som denne rimligen måste få ersättning för. Det är otillfredsställande att denna fråga inte fått sin lösning i propositionen.
Enligt vår uppfattning bör utgångspunkten vara att en enskild part ha rätt att utfå ersättning för rättegångskostnader av det allmänna i de ärenden där en myndighet är motpart och där myndigheten är tappande. Om rätten till ersättning bör få en reglering motsvarande den som ägt rum i lagen (1989:479) om ersättning för kostnader i ärenden om mål om skatt, m.m. eller om regleringen bör ske på annat sätt, saknas enligt vår uppfattning tillräckligt underlag för att nu ha en bestämd uppfattning om. I stället måste regeringen snarast till riksdagen återkomma med ett förslag till reglering av enskild parts rätt till ersättning för rättegångskostnader av det allmänna.
Vittnen utan vittnesed
I 24 § föreslår regeringen att vittnesförhör skall kunna hållas utan att vittnet först avlägger den i rättegångsbalken föreskrivna vittneseden. Folkpartiet liberalerna motsätter sig detta. Det finns visserligen argument för och argument mot att vittnen skall avlägga ed, och obligatorisk vittnesed är långtifrån självklart i andra länder. Denna viktiga fråga bör dock inte nu få en separat och från rättegångsbalken avvikande reglering. Frågan om vittnesförhör utan ed bör få en mer fullständig genomgång i ett annat och större sammanhang innan ev. ändring införes i nuvarande ordning.
Protokoll som huvudregel
Enligt lagförslaget skall det vid domstolens sammanträden i ärenden föras "anteckningar" (21 § andra stycket). Ordet "protokoll" används inte eftersom regeringen menar att paragrafen bör lämna öppet i vilken form anteckningarna skall ske. Som regeringen får uppfattas är alltså protokoll ett slags anteckningar. I den departementspromemoria, som ligger till grund för lagförslagen, föreslogs att lagen skulle ange att det vid sammanträde skall föras protokoll.
Enligt Folkpartiet liberalernas uppfattning bör huvudregeln vara att det vid sammanträden och förhandlingar vid domstolar förs protokoll och att detta bör framgå av lagen. Regelrätta protokoll är det säkraste sättet att bevisa vad som har förekommit vid sammanträdet. Ärendelagen bör dock ge en möjlighet för domstolen att, när det är lämpligt med hänsyn till sammanträdets syfte och omfattning, begränsa skyldigheten att föra proto- koll.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till reglering av en enskild parts rätt till ersättning av det allmänna, när denne har en myndighet som motpart och vinner framgång i processen, 2. att riksdagen avslår förslaget i proposition 1995/96:115 och antar följande förslag till lydelse av 24 § i förslag till lag om domstolsärenden:
Propositionens lagförslag Motionärernas förslag
24 §
Vid sammanträde får vittnesförhör hållas. Förhöret får hållas under ed. I övrigt tillämpas 36 kap. 1-18 och 20-25 §§ rättegångsbalken på för- höret. Vid sammanträde får vittnesförhör hållas. I fråga om vittnesförhör tillämpas 36 kap. 1-18 och 20-25 §§ rättegångsbalken.
Förhöret får hållas på telefon, om det är lämpligt med hänsyn till bevisningens art och övriga omständigheter eller om bevisupptagning vid ett sammanträde inför domstolen skulle medföra kostnader eller olägenheter som inte står i rimligt förhållande till betydelsen av att bevisningen tas upp på sådant sätt. Vid bevisupptagning på telefon gäller inte rättegångsbalkens bestämmelser om kallelser och förelägganden och om påföljder för utevaro.
3. att riksdagen avslår förslaget i proposition 1995/96:115 och antar följande förslag till lydelse av 21 § i förslag till lag om domstolsärenden:
Propositionens förslag Motionärernas förslag
21 §
I fråga om offentlighet och ordning vid ett sammanträde tillämpas 5 kap. 1-5 och 9 §§ rättegångsbalken
Under sammanträdet skall det föras anteckningar om vad som före- kommer vid detta när det gäller yrkanden, medgivanden, bestrid- anden, åberopanden, invändningar och erkännanden samt om den utred- ning som läggs fram vid samman- trädet. Har sammanträdet begränsats enligt 13 §, skall även det antecknas.
Under sammanträdet skall det föras protokoll om vad som förekommer vid detta när det gäller yrkanden, medgivanden, bestridanden, åberop- anden, invändningar och erkännan- den samt om den utredning som läggs fram vid sammanträdet. Har sammanträdet begränsats enligt 13 §, skall även det antecknas. Om det är lämpligt med hänsyn till samman- trädets syfte och omfattning får det, i stället för protokoll, föras anteck- ningar.
Stockholm den 19 december 1995
Siw Persson (fp) Bengt Harding Olson (fp)