I propositionen föreslår regeringen att riksdagen godkänner nya riktlinjer får åklagarväsendets organisation. Enligt regeringen är syftet med förslagen bl a att skapa en organisation som är mer flexibel och mindre sårbar än nuvarande organisation. Vidare anser regeringen att en effektivare organisation därigenom kan skapas. Åklagarväsendet ska även fortsättningsvis bestå av tre myndighetsnivåer: central, regional och lokal nivå. Enligt förslaget ska en renodling ske av ledningsfunktioner och brottsbeivrande funktioner. Ledningsfunktionerna ska främst ligga på de regionala myndigheterna och den brottsbeivrande verksamheten ska koncentreras till lokal nivå vid de s k åklagarkamrarna.
Både utvecklingen mot allt fler och mer komplicerade mål om ekonomisk brottslighet och mål om grövre våldsbrott innebär att åklagarväsendet står inför allt större utmaningar och allt högre krav. I dag är åklagarväsendet under riksåklagaren indelat i 13 åklagarregioner. Regionerna är i sin tur indelade i 83 åklagardistrikt. I propositionen aviserar regeringen att såväl antalet regionala åklagarmyndigheter som antalet lokala enheter, det som i fortsättningen ska benämnas åklagarkammare, bör minska. De remissinstanser som har yttrat sig över utredningsmaterialet som ligger till grund för propositionen är eniga om att antalet myndigheter på regional nivå bör minska, flera betonar emellertid vikten av brottsbeivrande verksamhet på det lokala planet.
Vad vi ser som betydelsefullt för rättsväsendet i landet är att polis, åklagare och domstolar ges möjlighet att ha ett nära samarbete. Samtidigt är det enligt vår mening av betydelse för medborgarna att ha dessa funktioner i närområdet. I propositionen anförs att antalet lokala åklagarkammare på sikt blir betydligt färre än dagens lokala åklagarmyndigheter, kanske kan t o m en halvering av dessa bli aktuell. Detta motsätter vi oss.
Vi anser att det är olyckligt om åklagarväsendets utveckling när det gäller decentralisering går i motsatt riktning mot vad polisväsendet idag eftersträvar. Till följd av den genomförda närpolisreformen är idag polisväsendet starkt decentraliserat. Enligt vår mening är det också viktigt att polis och åklagare har ett nära samarbete på det lokala planet. För den enskilda medborgaren är det också viktigt att ha såväl polis som åklagare på inte alltför långt avstånd. Detta talar för att åklagarverksamhet bör bedrivas på samma antal orter i landet som idag. Detta nära samarbete mellan polis och åklagare kommer enligt vår mening att försvåras om antalet åklagar- kammare minskar radikalt i förhållande till nuvarande antal åklagardistrikt.
Det vore dessutom olyckligt om en genomgripande förändring av antalet lokala åklagarmyndigheter genomförs innan domstolsutredningens förslag till förändring av domstolsväsendets organisation har beaktats. Vad som ovan har sagts om åklagarverksamhet på i stort sett samma platser i landet som idag, och att avvakta med alltför omfattande reformer av åklagar- väsendet till dess utredningen om det framtida domstolsväsendets organisation är klar, bör ges regeringen tillkänna.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av åklagarkammare på samma antal platser som i dag, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att avvakta med långtgående reformer av åklagarväsendet till dess domstolsväsendets framtida organisation är klarlagd.
Stockholm den 19 december 1995
Ingbritt Irhammar (c)
Görel Thurdin (c) Agne Hansson (c) Birgitta Carlsson (c) Rigmor Ahlstedt (c) Ingrid Skeppstedt (c) Birgitta Hambraeus (c) Lennart Brunander (c)