Regeringen föreslår i propositionen förändringar av åklagarväsendets organisation. Syftet är att skapa en effektiv, mer flexibel och mindre sårbar organisation. Antalet regionala åklagarmyndigheter föreslås minskas. Riksåklagarens förslag till ny regionindelning innebär åtta regionala myndigheter. Regeringen föreslås besluta om antalet och placeringsorten. När det gäller den lokala nivån ska antalet åklagarkamrar och lokalisering beslutas av Riksåklagaren. I propositionen förs ett resonemang om antalet åklagarkamrar utifrån de krav som regeringen anser bör ställas på den lokala myndigheten.
Vi anser att det är självklart att organisationen inom åklagarväsendet ses över och effektiviseras. Som framhålls i propositionen finns det skäl för detta oavsett kraven på besparingar inom den statliga verksamheten. Vi anser dock att det finns skäl att noga överväga den slutliga organisationens utformning mot bakgrund av, som det står i propositionen, "åklagardistriktens stora betydelse för statlig verksamhet även utanför åklagarväsendet".
Enligt Riksåklagarens förslag kommer exempelvis hela Norrland att utgöra en region. Norrland utgör mer än halva Sverige. När regioner omfattar mer än halva Sverige anser vi att vi måste ställa frågan: " Hur stora regioner kan vi ha utan att vi förlorar effektivitet och flexibilitet i en organisation?" Har vi inte i själva verket lämnat begreppet region när mer än halva Sverige utgör en region? Och hur ska Sverige se ut "regionalt". Det finns en mängd olika indelningar av landet i regioner. Det räcker med att studera de statliga affärsverken för att inse hur varierande uppfattningarna är om vad som ska kallas "region". Nu finns det uppenbarligen risk att också rättsväsendet kommer att regionaliseras olika för de enskilda myndigheterna. Det leder med all säkerhet till stora problem att klara den samordning som inte minst bekämpningen av den ekonomiska brottsligheten kräver. Det är därför angeläget att det sker en samordning när det gäller rättsväsendets organisation regionalt och lokalt och att största möjliga hänsyn tas till de olika myndigheternas behov av samverkan. Det bör även i den bedömningen vägas in medborgarnas behov av närhet till rättsväsendet i landets olika delar.
De lokala myndigheterna, åklagarkamrarna, kommer även de att minskas i antal. Hänsyn ska enligt propositionen tas till geografi, demografi och ekonomi. Här förs också in frågan om domstolsväsendet och polisväsendets organisation. Fullt klart påverkar lokaliseringen av dessa institutioner varandra. Hur organisationen kommer att utformas lämnas till Riksåklaga- rens bedömning.
För att utföra ett effektivt arbete inom polisväsendet, domstolsväsendet och åklagarverksamheten krävs ett bra samarbete. Närheten till polis och tingsrätt är därför viktig och samarbete på distans kan aldrig ersätta ett nära samarbete. Väger vi sedan in allmänhetens krav på rimlig servicenivå så framstår detta som än mer angeläget.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om beaktande av de regionala aspekterna i samband med beslut om åklagarkamrarnas antal och lokalisering.
Stockholm den 18 december 1995
Berit Andnor (s)
Carin Lundberg (s) Hans Stenberg (s) Leo Persson (s) Lisbeth Staaf-Igelström (s) Axel Andersson (s) Carina Hägg (s) Hans Karlsson (s) Leif Marklund (s)