med anledning av prop. 1995/96:110 Riktlinjer för åklagarväsendets organisation
Regeringen föreslår i propositionen förändringar av
åklagarväsendets organisation. Syftet är att skapa en effektiv,
mer flexibel och mindre sårbar organisation. Antalet
regionala åklagarmyndigheter föreslås minskas.
Riksåklagarens förslag till ny regionindelning innebär åtta
regionala myndigheter. Regeringen föreslås besluta om
antalet och placeringsorten. När det gäller den lokala nivån
ska antalet åklagarkamrar och lokalisering beslutas av
Riksåklagaren. I propositionen förs ett resonemang om
antalet åklagarkamrar utifrån de krav som regeringen anser
bör ställas på den lokala myndigheten.
Vi anser att det är självklart att organisationen inom åklagarväsendet ses
över och effektiviseras. Som framhålls i propositionen finns det skäl för detta
oavsett kraven på besparingar inom den statliga verksamheten. Vi anser dock
att det finns skäl att noga överväga den slutliga organisationens utformning
mot bakgrund av, som det står i propositionen, "åklagardistriktens stora
betydelse för statlig verksamhet även utanför åklagarväsendet".
Enligt Riksåklagarens förslag kommer exempelvis hela Norrland att utgöra
en region. Norrland utgör mer än halva Sverige. När regioner omfattar mer
än halva Sverige anser vi att vi måste ställa frågan: " Hur stora regioner kan
vi ha utan att vi förlorar effektivitet och flexibilitet i en organisation?" Har
vi
inte i själva verket lämnat begreppet region när mer än halva Sverige utgör
en region? Och hur ska Sverige se ut "regionalt". Det finns en mängd olika
indelningar av landet i regioner. Det räcker med att studera de statliga
affärsverken för att inse hur varierande uppfattningarna är om vad som ska
kallas "region". Nu finns det uppenbarligen risk att också rättsväsendet
kommer att regionaliseras olika för de enskilda myndigheterna. Det leder
med all säkerhet till stora problem att klara den samordning som inte minst
bekämpningen av den ekonomiska brottsligheten kräver. Det är därför
angeläget att det sker en samordning när det gäller rättsväsendets
organisation regionalt och lokalt och att största möjliga hänsyn tas till de
olika myndigheternas behov av samverkan. Det bör även i den bedömningen
vägas in medborgarnas behov av närhet till rättsväsendet i landets olika
delar.
De lokala myndigheterna, åklagarkamrarna, kommer även de att minskas i
antal. Hänsyn ska enligt propositionen tas till geografi, demografi och
ekonomi. Här förs också in frågan om domstolsväsendet och polisväsendets
organisation. Fullt klart påverkar lokaliseringen av dessa institutioner
varandra. Hur organisationen kommer att utformas lämnas till Riksåklaga-
rens bedömning.
För att utföra ett effektivt arbete inom polisväsendet, domstolsväsendet
och åklagarverksamheten krävs ett bra samarbete. Närheten till polis och
tingsrätt är därför viktig och samarbete på distans kan aldrig ersätta ett nära
samarbete. Väger vi sedan in allmänhetens krav på rimlig servicenivå så
framstår detta som än mer angeläget.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om beaktande av de regionala aspekterna i samband
med beslut om åklagarkamrarnas antal och lokalisering.
Stockholm den 18 december 1995
Berit Andnor (s)
Carin Lundberg (s)
Hans Stenberg (s)
Leo Persson (s)
Lisbeth Staaf-Igelström (s)
Axel Andersson (s)
Carina Hägg (s)
Hans Karlsson (s)
Leif Marklund (s)