med anledning av prop. 1995/96:76 Finansiering av tilläggsavgift för mjölkkvoter, m.m.
Mjölkkvotssystemet och
finansiering av
tilläggsavgifter
Systemet med mjölkkvoter illustrerar med önskvärd tydlighet
behovet av en genomgripande reform av EU:s gemensamma
jordbrukspolitik. Tyvärr är kvotsystemet ett nödvändigt
inslag i dagens produktionsdrivande system, som utan
hänsyn till livsmedelskonsumenternas efterfrågan garanterar
mjölkbönderna ett givet pris.
Nackdelarna med kvotsystemet drabbar i första hand jordbruksnäringen.
Kvoterna innebär ett långtgående ingrepp i den enskilde mjölkbondens
möjligheter att bedriva sin verksamhet och försvårar alla försök att utveckla
företaget. Därför är det viktigt att mjölkkvotregleringen tillämpas så att den
blir så enkel som möjligt att administrera och vållar så liten skada som
möjligt. Tyvärr har inte regeringen lyckats i det avseendet.
Trots att en särskild enhet som sysselsätter tjugo personer inrättats vid
Jordbruksverket har kvotfördelningen och arbetet med omprövningar blivit
kraftigt försenat. Sveriges mjölkbönder har, trots att de själva ägnat åtskillig
tid åt att lämna uppgifter och ansökningar om mjölkkvot, inte fått klara
besked om tilldelad kvot. Oron att då producera för mycket mjölk och
drabbas av höga straffavgifter har lett till att många dragit ner sin
produktion.
Konsekvenserna kunde, förutom de enskilda lantbrukarnas oro och ängslan,
bli minskad lönsamhet i jordbruksnäringen och störningar på arbets- och
livsmedelsmarknaderna.
Regeringen försöker nu undvika alla de här problemen genom att använda
sig av möjligheten under kvotåret 1995/96 att avstå från en fördelning av
individuella kvoter och i stället behålla produktionsutrymmet som en
nationell kvot. Då uppstår problemet vem som blir ansvarig för en eventuell
överproduktion av mjölk. Regeringen har löst frågan genom att ingå en
överenskommelse med LRF om att gemensamt betala hälften var av en
eventuell straffavgift upp till 160 miljoner kronor. Belopp över den gränsen
får LRF ensamt finansiera.
Vi har tidigare kritiserat regeringen för deras val av mjölkkvotspolitik. I
maj månad 1995 deltog vi dessutom i ett försök till utskottsinitiativ för att
underlätta kvotfördelningen genom att öppna möjligheten till handel med
preliminärt fördelad kvot. Jordbruksutskottets majoritet avslog förslaget.
Regeringen förtjänar fortsatt stark kritik. Det hade varit naturligt att först
resonera med Jordbruksutskottet om möjligheter till lösningar på problemet.
Uppgörelsen mellan staten och LRF stärker de korporativa inslagen i
jordbrukspolitiken. I frågan om finansiering av utgiften ställs riksdagen inför
fullbordat faktum. Att avslå denna utgift som inte finns i den av riksdagen
antagna budgeten skulle innebära att mjölkbönderna oförskyllt blir lidande.
Frågan om mjölkkvoterna måste lösas snabbt och nu finns ingen annan utväg
än den regeringen föreslår i propositionen. Av den anledningen avstår
folkpartiet liberalerna från att yrka avslag på regeringens förslag.
Regeringen väljer vidare att finansiera en eventuell utgift över anslaget
Miljöersättningar inom jordbruket. Förfarandet sticker verkligen i ögonen.
Det är möjligen riktigt att alla medel under anslagsposten inte kommer att gå
åt, men vi anser att miljöpengar bör användas till miljöåtgärder. Andra
anslag inom Jordbruksdepartementets budget bör därför belastas med
utgiften.
Regeringen anför själv att någon tilläggsavgift troligen inte kommer att
falla ut eftersom kvoten antagligen inte överskrids. När det finns bättre
underlag för att bedöma den eventuella utgiftens storlek bör regeringen
återkomma till riksdagen med förslag om vilken anslagspost som skall
belastas med utgiften.
Den respittid som regeringen och Jordbruksverket nu får, bör användas till
att ta fram ett bättre system för mjölkkvotsadministration. Med utgångspunkt
i den tidigare regeringens förslag - som den nuvarande drog tillbaka - bör
det vara möjligt att finna regler som är bättre för mjölkföretagens utveckling,
som öppnar för handel med kvoter och som skapar möjligheter för en
optimal användning av den nationella kvoten. Regeringen bör uppdras att
snarast lämna ett nytt förslag för tillämpning av mjölkkvotsregleringen till
riksdagen.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen med avslag på regeringens förslag att eventuella
tilläggsavgifter får betalas från nionde huvudtitelns anslag
Miljöersättningar inom jordbruket begär ett nytt förslag till
finansiering av eventuella tilläggsavgifter när det finns bättre underlag
för att bedöma utgiftens storlek,
2.
3. att riksdagen hos regeringen begär ett nytt förslag för tillämpning
och administration av mjölkkvotsreglerna..
11F
Stockholm den 27 oktober 1995