med anledning av prop. 1995/96:226 Hållbar utveckling i landets fjällområden
I propositionen lämnar regeringen ett förslag till åtgärder i
syfte att främja en hållbar utveckling i landets fjällområden.
Det föreslås möjligheter för regeringen att skärpa regler för
undantag, exempelvis för skoterleder i regleringsområden,
tidigare allmänt benämnda skoterförbudsområden. Vidare
föreslås ett utökat skydd mot terrängkörning på
jordbruksmark. Bestämmelserna för överträdelser av
terrängkörningslagen föreslås också skärpas. I körkortslagen
föreslås traktorkort eller körkort som behörighetskrav för
förare av terrängskoter.
I rennäringslagen föreslås införas miljömål för rennäringen. Vidare föreslås
ändrade regler i rennäringslagen och jaktlagen för överklagande av beslut i
rennäringsärenden.
För att minska störningarna från skotertrafiken avser regeringen att föreslå
att medel anvisas för bidrag till anläggande av skoterleder m m. En generell
hastighetsbegränsning om 50 km/tim föreslås för terrängskotrar.
Miljövårdsberedningen har haft i uppgift att studera och analysera
miljösituationen i landets fjällområden och lämna förslag för en hållbar
utveckling. Fjällområdet har de senaste åren blivit alltmer påverkat av
mänskliga aktiviteter. Med tanke på de mycket stora natur- och kulturvärden
som finns i fjällvärlden är det mycket viktigt att noga beakta de skador och
miljöförsämringar som har fortskridit under en längre tid.
Många anspråk på mark har ställts och ställs på fjällområdet bl a för
vattenkraftsutbyggnad, mineralutvinning, fjällnära skogsbruk och för
fjällturism. Även påverkan från rennäringen och terrängkörningen, särskilt
snöskotertrafiken, har ökat i omfattning. Det finns många exempel på
intressekonflikter. Därtill kommer nedfall av försurande och andra
miljöskadliga ämnen. Vissa områden i fjällvärlden uppvisar långt gångna
miljöskador. Känsligheten för slitage är mycket stor.
Mot bakgrund av redovisade miljöhot mot fjällområdenas mycket stora
natur- och kulturvärden instämmer vi i regeringens bedömning att det finns
starka skäl att nu vidta ytterligare åtgärder för en hållbar utveckling.
Utgångsläget måste dock vara att de som bor i fjällregionen måste ges
möjligheter till arbete, utbildning, trygghet och livskvalitet inom ramen för
vad naturen tål. Utvecklingen i fjällområdet måste självfallet beakta den
samiska befolkningens kultur och deras rätt till nyttjande av fjällområdet samt
rennäringens möjligheter att utvecklas i ett modernt samhälle. Samtidigt
måste rennäringen, liksom andra näringar, bedrivas i sådana former att
naturen inte tar skada. Samerna har av tradition haft kunnande och ansvar för
att värna och respektera samspelet mellan marken, vädret, växterna, djuren
och människan i Sápmi (Sameland). De har med kunskap, förmåga och
känsla brukat landområdena utan att förbruka.
Terrängkörning och
skoterfrågor
Utbredningen av buller har ökat mycket kraftigt de senaste
åren, främst till följd av den ökade användningen av
snöskotrar. För att kunna möta denna negativa utveckling
föreslår regeringen att man bör utöka de nuvarande
regleringsområdena för terrängkörning och att en översyn
sker av nuvarande situation.
Mot bakgrund av att antalet skotrar sedan 1975 har ökat från ca 28 500 till
närmare 150 000 i trafik plus ca 40 000 avställda menar vi att det enda
rimliga, om vi ska kunna säkerställa en långsiktigt hållbar utveckling i
fjällvärlden, är att det generellt ska vara förbud mot skoterkörning utom på
tillåtna leder och i vissa områden. Från detta generella förbud kan det sedan
finnas möjligheter att ge dispens. Erfarenheterna från Norge och Finland, som
har en betydligt mer restriktiv lagstiftning på detta område än Sverige, visar
att det kan vara ett alternativ även för oss.
Det är viktigt att notera att den trafik som kommer som en följd av
rennäring och vissa samhälleliga insatser såsom fjällräddning och
sjuktransporter, utgör en mycket begränsad del av den totala trafiken. När
man utformar de konkreta föreskrifterna om på vilka leder och i vilka
områden trafik ska vara tillåten, respektive i vilka fall särskild dispens ska
ges, ska detta ske utifrån en helhetssyn där man noga beaktar både
miljövärden såväl som att skapa möjligheter för glesbygden i dessa områden
att ha ett levande näringsliv och serviceutbud.
Vi avvisar regeringens förslag om en generell hastighetsbegränsning om 50
km/tim. Möjligheten för polisen att kunna kontrollera efterlevnaden är
ytterligt låg, och det rimmar illa med vår syn på rättssamhället att skapa lagar
som i onödan kommer att göra människor till kriminella. Rimligare är att man
låter lokala hänsyn styra hastighetsbegränsningen, där det ska finnas olika
gränser beroende på terräng och omgivning.
Med det förslag som ligger på att strama upp behörigheten för att framföra
terrängskoter borde det rimligtvis kunna skapas möjligheter att förbättra
trafiksäkerheten utan att fyrkantigt införa en högsta tillåten hastighet på 50
km/tim.
Flygtrafik
Flygtrafiken i fjällen är en annan källa till miljöstörningar i
form av buller och utsläpp. Därför bör flygverksamheten
begränsas genom att regeringen pekar ut vissa områden som
flygfria där utgångspunkten lämpligtvis kan vara de så
kallade värdekärnorna i Naturvårdsverkets fjällutredning. En
kanalisering av flygtrafiken till vissa stråk bör också
eftersträvas. Det kan ifrågasättas om utvecklingen av
fjällflygturismen i vissa delar är förenlig med en ekologisk
och miljöanpassad turism.
Turism i fjällen
Det är väsentligt att turistnäringens sektorsansvar för miljön
tydliggörs bättre. Regeringens förslag om uppdrag för
turistdelegationen är ett steg åt rätt håll, men otillräckligt.
Det bör införas en regel som säger att turismföretag måste
redovisa vilka naturhänsyn man planerar vid utbyggnad och
vid start av nya arrangemang. Någon form av resursplanering
som visar hur företagen ser på långsiktigheten i sin
verksamhet bör också presenteras. Eftersom
attraktionskraften för fjällturismen till mycket stor del
bygger på vacker och orörd natur ligger detta förslag väl i
linje med de intressen som seriösa aktörer inom näringen har.
Samisk turism är ett relativt outvecklat område. Möjligheter finns att bygga
vidare på det samiska områdets särprägel och utveckla nya företag med
inriktning på så kallad eko- och kulturturism, med natur och kulturupplev-
elser som huvudingrediens.
Det är viktigt att samerna själva tar initiativ till och ansvar för denna
utveckling för att kunna anpassa aktiviteterna till de samiska traditionella
näringsformerna i samklang med renskötseln och miljön. Att vidga
samebyarnas möjlighet till näringsverksamhet är nödvändigt för att få större
valfrihet och möjligheter för fler samer att bo och verka i de traditionella
samiska bosättningsområdena. Det handlar om att känna tillhörighet i
samverkan med alla samer oberoende av yrkeskategori. Detta kan skapa ett
bredare samiskt samhälle med bättre identitet och ökat självförtroende åt den
samiska befolkningen.
Rennäringen
Vi välkomnar regeringens förslag om miljömål för
rennäringen. Detta överensstämmer med det samiska
miljöarbete som pågått sedan flera år tillbaka. Redan 1986
vid den Nordiska samekonferensen antogs ett samiskt
miljöprogram som omfattar dels en samisk miljösyn, dels ett
handlingsprogram för att bevara och främja miljön i Sápmi.
De samiska nationella organisationerna har därefter
inlemmat delar av detta miljöprogram i det egna
programarbetet.
Det är också positivt att regeringen initierar ett mer utvecklat system för
renbetesinventeringar. För att fastställa betesmarkernas kapacitet erfordras
betesinventeringar med en metod som ger ett adekvat och vederhäftigt
resultat. Detta påpekade bostadsutskottet i sitt betänkande BoU11 och senare
även riksdagen i ett tillkännagivande till regeringen under vintern 1994. Vi
välkomnar således regeringens avsikt att redovisa en ny inventeringsmetodik
även om tidpunkten hösten 1997 är väl sen. Det brådskar att slutföra det
påbörjade inventeringsarbetet så att eventuell överbetning snabbt kan
konstateras. Åtgärdprogram för att komma tillrätta med överbetning bör
snarast utarbetas i samarbete med samebyarna.
Vidare instämmer vi i att det centrala myndighetsansvaret för rennäringen
tills vidare ligger kvar hos Jordbruksverket samtidigt som vi vill markera att
Sametinget, i ett utvidgat ansvarsområde, på sikt bör överta dessa uppgifter.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ytterligare begränsningar av terrängkörning i
fjällområdena,
2. att riksdagen avslår regeringens förslag om en generell
hastighetsbegränsning om 50 km/tim och i stället utformar
begränsningen efter lokala hänsyn,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om flygtrafik i fjällen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om turism i fjällen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om turistnäringens sektorsansvar för miljön och
utveckling av en samisk natur- och kulturturism,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om renbetesinventeringar,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om huvudmannaskapet för den centrala
rennäringsverksamheten.