med anledning av prop. 1995/96:226 Hållbar utveckling i landets fjällområden
Inledning
"Jag var nu kommen på fjällen. Alltomkring mig lågo de
snöiga berg, jag gick på snön såsom på starkaste vintern.
Alla de rara örter jag förr sett och fägnat mig av, gåvos här
som uti miniatyr; ja dessutom så många, att jag själv fasade
och tycktes mig få mer än jag bestyra kunde."
Carl von Linnés Lappländska resa 1732.
Mycket har förändrats i de svenska fjällen sedan Carl von
Linnés besök. Naturen i den svenska fjällvärlden utnyttjas
idag på olika sätt som inte är förenliga med en långsiktigt
hållbar utveckling. Det råder också intressekonflikter mellan
olika anspråk. Fjällmiljön har varit och är hotad av många
exploatörer. Genom åren har utbyggnad av vattenkraften,
utvinning av mineraler och fjällnära skogsbruk debatterats.
Vattenkraftsutbyggnad har för övrigt återigen aktualiserats
av att Bergs kommun vill köpa fallrättigheterna för
Sölvbacka strömmar av staten. Under senare tid har
problemen orsakade av skoterkörning och rennäring
uppmärksammats allt mer.
Vi anser att det är positivt att det nu för första gången tas ett samlat grepp
om miljön i våra fjällområden. Förslagen i propositionen utgör en början mot
en hållbar utveckling i landets fjällområden.
Fjällnatur och biologisk
mångfald
Naturen i fjällen bjuder på en stor variation. Vegetationen
varierar i höjdled mellan barrskog, fjällbjörkskog och kalfjäll
utan skog. Stora lokala skillnader i bl.a. topografi och
utsatthet för nederbörd och vind bidrar till att det finns ett
stort antal vegetationstyper. Vegetationen växlar från
krypande växter och lavar till frodig ängsvegetation.
Fjällnaturen är mycket känslig för slitage. Hedarna, där lavar
dominerar, är mycket känsliga för mekanisk påverkan, t.ex.
tramp. Våta marker och sluttningar får lätt markskador då de
utsätts för slitage.
En tredjedel av Sveriges arter finns i fjällen. I de övre delarna av
fjällbjörkskogen och på kalfjället finns ca 560 kärlväxtarter, 320 mossor och
drygt 600 lavar. Ett par dussin av växtarterna betecknas som sällsynta. Endast
ca 120 svamparter är kända i den svenska fjällvärlden, men den låga siffran
beror sannolikt på att svampfloran i fjällen är mycket ofullständigt undersökt.
Av de närmare 70 vilda däggdjursarter som uppträder i Sverige finns ca 21 i
fjällandskapet. Fjällämmel, fjällräv, järv och myskoxe finns nästan bara i
fjällen. Ett sjuttiotal av Sveriges fågelarter vistas i fjällen och 18 arter
finns
bara där. Exempel på fjällevande fåglar är fjälluggla, fjällabb, blåhake och
jaktfalk. För femton fågelarter utgör de svenska förekomsterna i fjällen
väsentliga delar av Europas hela bestånd.
Artdatabanken vid Sveriges lantbruksuniversitet gör listor över hotade arter
i sex olika hotklasser s.k. rödlistor från akut hotande till hänsynskrävande.
Artdatabanken anger att 7 ryggradsdjur, 23 växtarter och 50 mossor som är
fjällberoende är rödlistade. Man ska då ha i minnet att kunskaperna om hoten
mot ryggradslösa djur samt lavar och svampar i fjällen är ofullständiga.
Propositionen behandlar inte i någon större utsträckning de internationella
konventioner till skydd för biologisk mångfald som Sverige skrivit under.
Bernkonventionen, som är ratificerad av Sverige sedan länge, ställer krav på
biotopskydd och konventionen om biologisk mångfald, som antogs i Rio de
Janeiro 1992, anses som en milstolpe i skyddet av biotoper och arter. Sverige
lever inte upp till förpliktelserna i dessa konventioner t.ex. då urskogar
avverkas.
Planering i fjällområdet
I utredningen Hållbar utveckling i landets fjällområden
föreslås att en utvecklad och samordnad fjällplanering ska
slås fast i de kommunala översiktsplanerna och att berörda
länsstyrelser bör få i uppdrag att ta fram underlag för de
fjällkommuner som omfattas av 3 kap. naturresurslagen.
Boverket bör, enligt utredningen, utforma en vägledning för
detta arbete. Regeringen hänvisar till de förändringar som
skett efter proposition 1994/95:230 Kommunal
översiktsplanering enligt plan- och bygglagen och arbetet
med miljöbalken. Vi anser att det är mycket viktigt att en
utvecklad och samordnad fjällplanering kommer till stånd,
och den nuvarande naturresurslagstiftningen utgör inte något
hinder för detta. Förslaget från Miljövårdsberedningen
förutsatte inga förändringar av naturresurslagen och därför
ser vi ingen anledning att avvakta den nya miljöbalken. Vi
föreslår därför att en samordnad fjällplanering ska slås fast i
de kommunala översiktsplanerna och att länsstyrelserna ska
ta fram underlag för de fjällkommuner som berörs av
naturresurslagens 3 kap. Boverket bör utforma en vägledning
för arbetet.
Förstärkt samråd
I propositionen anges att en fjälldelegation sammansatt av
representanter från länsstyrelserna i fjällänen bör inrättas. Vi
befarar att många av de som kommer att ta plats i
fjälldelegationen är personer som förespråkar
vattenkraftsutbyggnad, avverkning av fjällnära skogar etc.
som strider mot en långsiktigt hållbar utveckling. Vi anser
det därför väsentligt att fjälldelegationen ges klara direktiv
att dess arbete skall utgå från en hållbar utveckling och att
tillvaratagandet av miljö- och naturresurser skall vara
vägledande för delegationens arbete. Vi anser vidare att
miljö- och naturvården skall vara väl företrädd i
delegationen. Under dessa förutsättningar kan vi tillstyrka
förslaget om en fjälldelegation. Dessa förutsättningar för
delegationen bör ges regeringen till känna.
Regleringsområden
Den mest kontroversiella delen av Miljövårdsberedningens
förslag Hållbar utveckling i landets fjällområden är utan
tvekan förslagen till regleringar av skotertrafiken.
Skoterorganisationerna har starkt tagit avstånd från förslagen
som syftar till ett minskat skoteråkande, utökade
regeringsområden och rätt till tysta områden.
Regeringen föreslår i propositionen att ytterligare regleringsområden för
terrängkörning i fjällen bör införas och att dessa åtgärder bör genomföras
efter samråd med berörda länsstyrelser och kommuner. Vi anser att
regleringsområden ska införas, men att det redan skett samråd med berörda
länsstyrelser och kommuner och att beslut om inrättande av nya och utökade
regleringsområden enligt Miljövårdsberedningens förslag redan nu kan fattas.
Miljövårdsberedningen har under sitt arbete samrått med bl.a. länsstyrelser
och kommuner i de berörda områdena. Dessa kommuner och länsstyrelser
hade för övrigt dessförinnan beretts tillfälle att föreslå nya
regleringsområden. Vi anser att ytterligare samråd kommer att fördröja
processen att skydda känsliga områden mot skoterkörning och att den
sannolikt inte kommer att leda till förbättringar för miljön. Vi har dock svårt
att rösta för ett förslag utan att se omfattningen av det, så som är fallet med
regeringens förlag. Vi föreslår att riksdagen ska uttala att regeringen
skyndsamt ska inrätta de av Miljövårdsberedningen föreslagna nationella
regleringsområdena, samt ytterligare ett område BD7 Riksgränsen, som ostört
område. Riksgränsen är ett viktigt skidområde i anslutning till
turistanläggningarna Riksgränsen, Katterjokk och Björkliden, som är mycket
belastat av skotertrafik. Både norrmän och svenskar åker skoter i området.
Om det här området inte skyddas kommer det att utgöra en kil mellan Norge,
där fri skoteråkning inte är tillåten, och ett stort regleringsområde i Sverige.
Detta kan leda till att problemen med skotertrafiken närmast förvärras. De
nya regleringsområden som Miljövårdsberedningen föreslår är följande: BD1
Kebnekaise, BD2 Sulitelma, BD4 Tjuoltadalen och W2 Transtrandsfjällen.
De utökningar av befintliga regleringsområden som beredningen föreslår
är: BD5 Delliksälvens dalgång införs i AC1 Vindeln-Laisfjällen, Z2
Frostviken, W3 Långfjället. De områden med begränsningar även för
yrkestrafiken som föreslås är: BD2 Sulitelma, BD3 Norr Torneträsk, AC2
Artfjället, delar av Z2 Frostviken, Z3 Hotagen och Z5 Skäckerfjällen.
Det finns redan ca 200 mil skoterleder i dagens regleringsområden. I
propositionen föreslås att länsstyrelserna bör samråda med Naturvårdsverket
före beslut om undantag för skoterled i regleringsområden. Vi anser att nya
skoterleder i princip inte ska få anläggas i regleringsområdena.
Skotertrafiken ska vara
målinriktad
Vi anser att all skotertrafik ska vara målinriktad och vi vill
helt ha bort busåkning på sjöar och uppför fjällsluttningar.
Skotertrafiken ska inte köras långa transportsträckor över
fjället utan utgå från terminalpunkter vid väg. Icke
målinriktad trafik såsom körning med höga hastigheter på
sjöarna och med full motorstyrka uppför fjällsluttningarna
orsakar särskilt mycket buller. Miljöpartiets krav på enbart
målinriktad trafik ligger helt i linje med vad
Miljövårdsberedningen anfört om att skotertrafik i fjällen i
första hand ska vara förbehållet målinriktad dagturstrafik till
utflyktsmål för naturupplevelser, fiske m.m. Sådan trafik
kräver inte höga hastigheter eller särskilt kraftiga maskiner.
Vi ser det som en stor brist att propositionen inte innehåller
förslag om att förbjuda ej målinriktad skotertrafik. Vi
föreslår därför att riksdagen uttalar att all skotertrafik ska
vara målinriktad. Detta bör ges regeringen till känna.
Ett stort problem är den omfattande skoterkörningen kring tätorter, som
åstadkommer mycket buller och luftföroreningar. Dessutom har flera olyckor
skett. Vi anser att polisens befogenheter att stoppa skotertrafik i tätorter
borde
utökas. Vi föreslår att skotertrafik i detaljplanelagt område i princip ska vara
förbjuden.
Kommunerna ska inrätta
regleringsområden
Tanken bakom Miljövårdsberedningens förslag är att det ska
finnas regleringsområden som regeringen fattar beslut om
och att kommunerna sedan ska komplettera dessa med
mindre områden där bullerfrihet för dagturer säkras.
Kommunerna ska alltså säkerställa ytterligare
regleringsområden avseende terrängkörning. Det är viktigt
att kommunerna verkligen tillskapar nya regleringsområden
och att dessa områden uppfyller de kvalitetskriterier som
Miljövårdsberedningen har satt upp. Områdena ska vara
lättillgängliga och ostörda. Det är ingen idé att skydda
områden som det är svårt att ta sig till. Områdena ska vidare
ha tillräcklig storlek för en heldagstur på skidor, ha en sådan
form att alternativa färdvägar och rundturer är möjliga,
innehålla sådan variation och naturskönhet att de är
attraktiva, vara lätta att komma till från väg eller järnväg
samt att varje fjällkommun ska inrätta minst ett sådant
område i skogslandet och ett i fjällen och att målsättningarna
utvärderas. Det är särskilt viktigt att följa upp kommunernas
arbete med bildande av regleringsområden och kvaliteten på
dessa. Vi föreslår att utvärderingen år 2001 ska bygga på de
kvalitetskriterier som Miljövårdsberedningen har utformat.
Riksdagen bör uttala att om utvärderingen av
skoterregleringarna år 2001 visar att kommunerna inte
inrättat ytterligare regleringsområden och att dagens problem
kvarstår, skall ett nytt förslag med skoteråkning generellt
tillåten endast på leder och i vissa områden presenteras
riksdagen för beslut.
Hastighetsbegränsning för
skotrar
Miljövårdsberedningen liksom regeringen föreslår
hastighetsbegränsningen 50 km/tim för skoterkörning. Flera
remissinstanser har istället förespråkat 70 km/tim. Vi menar
att hastighetsbegränsningen på 50 km/tim måste genomföras
och att kommunerna ska genomföra lokala regler om lägre
hastighet där så krävs. Både av miljöskäl och med hänsyn till
övrigt friluftsliv är det viktigt att det införs en
hastighetsbegränsning på 50 km/tim. En högre
hastighetsbegränsning skulle uppmana till användning av
"muskelmaskiner" och kan öka buskörningen.
Miljöklasser för skotrar
Miljöklassutredningens förslag till miljöklassning av skotrar
innehåller tre miljöklasser för nya snöskotrar som successivt
skärps. Miljöklass 3 motsvarar dagens bullerkrav. Avgas-
och bullerkrav föreslogs tillämpas från 1999 med nästa
skärpning år 2002. Från 1999 skulle miljöklass 2 motsvara
obligatoriska krav och år 2002 föreslogs miljöklass 1 bli
obligatorisk.
Regeringen anger att den kommer att anmäla ett förslag till EG-
kommissionen och WTO-sekretariatet med innebörden att en första nivå av
obligatoriska avgaskrav bör införas för nya terrängskotrar från och med den 1
juli 1998. De kravnivåer som kommer att anmälas grundas på Miljöklass-
utredningens miljöklass 2. Vi anser att regeringen bör ange en successiv
utveckling och skärpning av miljöklasserna i syfte att minska utsläppen av
luftföroreningar och buller. Detta bör ges regeringen till känna. Det finns ett
svenskt företag som tillverkar katalysatorer för terrängskotrar. Högre
utsläppskrav skulle gynna utvecklingen av det här företaget och skapa gröna
jobb.
Central
rennäringsmyndighet
Idag är Jordbruksverket central myndighet för
rennäringsfrågorna. Myndigheten har haft ett betungande
arbete med förändringar av jordbrukspolitiken efter EU-
anslutningen. Därför har rennäringsfrågorna haft relativt sett
låg prioritet. Det är önskvärt att rennäringsfrågorna ges större
tyngd i myndighetsarbetet. Vi föreslår, i likhet med
Miljövårdsberedningen, att ansvaret för rennäringsfrågorna
flyttas till Glesbygdsverket i Östersund. Glesbygdsverket har
ett arbetsområde som sammanfaller med renskötselområdet,
och eftersom Glesbygdsverket är en förhållandevis liten
myndighet kan rennäringsfrågorna få en större tyngd där än
vad som varit fallet hos Glesbygdsmyndigheten. Det är också
en fördel att myndigheten är placerad i den del av landet där
renskötsel bedrivs.
Renbetesfrågor
Det är positivt att regeringen nu föreslår att ett miljömål ska
införas i rennäringslagen. Renskötseln sliter på
markvegetationen. Dagens stora renantal har lett till
överbetning och därigenom en utarmning av floran.
Renstängsel av olika slag bidrar till att betesmarkerna
utnyttjas ojämnt. Lavtäcket påverkas av renarnas tramp,
speciellt under torra somrar då marklavarna blir torra och
smulas sönder. Renskötarnas användning av motorcyklar och
andra terrängfordon bidrar också till slitaget. Vi välkomnar
att de berörda länsstyrelserna nu ges i uppgift att upprätta
åtgärdsprogram för överbetade områden. Det är viktigt att det
här arbetet bedrivs effektivt. För att minska nedslitning av
fjällvegetationen bör gränsstängslen mot Norge i den södra
delen av fjällkedjan tas bort. Som det nu är förhindrar
stängslen renarnas vandring upp i de norska högfjällen.
Renbetesavtalen med Norge bör omförhandlas så att renarnas
vandring i väst-östlig riktning kan återupptas.
Mineralutvinning i
fjällområdena
Renskötsel och turism belastar fjällområdena, men har
möjligheter att bedrivas så att de inte strider mot en hållbar
utveckling. Däremot är mineralutvinning och annan
exploatering i fjällområdena inte önskvärd eftersom det
skulle innebära mycket stora och bestående skador.
Fjällområdena berörs av NRL 3 kap. med områden av
särskilt stora värden för naturvård, kulturminnesvård och
friluftsliv. Om det finns särskilda skäl utgör dock
bestämmelserna i 3 kap. NRL inte hinder för
mineralutvinning. Om brytningsintresset väger tungt
accepteras också påtaglig skada som en följd av brytningen.
Minerallagen har ändrats för att ge bättre förutsättningar för
prospektering och gruvdrift. Miljöpartiet har vid flera
tillfällen påtalat brister med den ändrade
minerallagstiftningen. Den anmälningsskyldighet för samråd
med länsstyrelsen som regeringen nu föreslår är positiv. Vi
anser emellertid att man bör gå längre och att fjällområdena
bör ges ett starkare skydd. Därför föreslår vi, i likhet med
Miljövårdsberedningen, att NRL:s gränser bör ses över så att
större områden ges ett starkare skydd mot exploateringar. Vi
anser vidare att minerallagen bör ändras så att
undersökningsarbete i obrutna fjällområden inte får ske utan
regeringens medgivande. Regeringen bör därför ge Boverket
i uppdrag att ta fram förslag till hur skyddet av fjällområdena
kan förbättras så att mineralutvinningen inte kan komma till
stånd i de obrutna fjällområdena.
Turistsektorn
Sverige har mycket att erbjuda turister, och tillgången till
orörd natur har varit och är en viktig faktor för att utveckla
turistnäringen. Turismen ger goda förutsättningar till
företagande i glesbygd. Tyvärr leder turismen också till att
naturen utsätts för slitage, avfall lämnas kvar och att
brandrisk föreligger. Det är positivt att instruktionen för
Turistdelegationen ändras så att myndighetens sektorsansvar
för miljön framgår. Vi förutsätter att Turistdelegationen
lägger stor vikt vid miljöfrågorna under utarbetandet av
handlingsprogrammet till stöd för arbetet med utvecklingen
av den svenska turismen. Vi föreslår också att
konsekvensbeskrivningar som beskriver olika turistprojekts
miljö- och naturpåverkan genomförs. Detta bör göras såväl i
samband med planering av nya anläggningar och
arrangemang som vid utbyggnad av befintliga anläggningar.
Jakt
Miljövårdsberedningen har även föreslagit en del
förändringar beträffande jakt och fiske i fjällområdena. Vi
hade förväntat oss förslag om fjälljakten i fjällpropositionen
och vi förutsätter att regeringen återkommer i frågan.
Enligt jaktlagen är det förbjudet att bedriva jakt från skoter, men
länsstyrelserna kan medge dispens från detta förbud för transport av
jaktvapen till och från ett jaktområde. I och med detta ligger i stort sett all
mark där jakt är tillåten öppen för jägare under den tid av året då det är
skoterföre. Vi föreslår att dispensmöjligheten för transport av jaktvapen på
alla typer av terrängfordon tas bort för alla utom de som är handikappade
eller behöver vapen för sin yrkesutövning.
Spårning av vilda djur med skoter förekommer i viss utsträckning. Vi anser
att det finns behov av att i terrängkörningskungörelsen särskilt markera
hänsynen till naturmiljön. Därför föreslår vi att terrängkörningskungörelsen
ska kompletteras med en bestämmelse som säger att det är förbjudet att följa
efter spår av vilda djur.
Behov av tystnad
Att uppleva tystnad i naturen blir allt svårare. Inte bara
skotrar utan även andra motorer utsätter oss ofta för buller.
Möjligheten att uppleva tystnaden och stillheten i naturen
med de ljud som hör naturen till får inte gå förlorad och
måste värnas. I ett samhälle med alltmer urbanisering och
vardagsstress blir dessa värden mer och mer väsentliga. Vi
ser därför de tysta orörda områdena i fjällen som en bra
början att återerövra möjligheterna till sådana upplevelser,
men vill se en fortsättning. Miljövårdsberedningens arbete
att se över småbåtstrafiken i skärgården är väsentligt, och vi
förordar liknande begränsningar med tysta områden som i
fjällen.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om planering i fjällområdet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om att företrädare för miljö- och naturvård skall vara
väl representerade i fjälldelegationen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att de av
Miljövårdsberedningen föreslagna regleringsområdena inrättas
skyndsamt, utan ytterligare samråd, i enlighet med vad som anförs i
motionen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
området BD7 Riksgränsen inrättas, i enlighet med vad som anförs i
motionen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att nya skoterleder i princip inte skall få anläggas
i regleringsområdena,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om att all skotertrafik skall vara målinriktad,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om att skotertrafiken i detaljplanelagt område i
princip skall vara förbjuden,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om att utvärderingen år 2001 skall bygga på de
kvalitetskriterier som Miljövårdsberedningen utformat,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att om
utvärderingen av skoterregleringarna visar att dagens problem kvarstår
skall ett nytt riksdagsbeslut fattas, i enlighet med vad som anförs i
motionen,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en successiv skärpning av miljöklasserna för
skotrar,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Glesbygdsverket skall vara central rennärings-
myndighet,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om borttagande av gränsstängslen mot Norge,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om omförhandling av renbetesavtal,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om mineralutvinning i den obrutna fjällkedjan,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om krav på miljökonsekvensbeskrivningar för
turistföretag,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om borttagande av dispensmöjligheter för transport
av jaktvapen på terrängfordon,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att terrängkörningskungörelsen skall
kompletteras med en bestämmelse med förbud mot att följa efter spår
av vilda djur,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att liknande regleringar beträffande tysta
områden som föreslås införas i fjällen även införs i skärgården.
Stockholm den 11 juni 1996
Marianne Samuelsson (mp)
Birger Schlaug (mp)
Gudrun Lindvall (mp)
Elisa Abascal Reyes (mp)
Peter Eriksson (mp)
Ewa Larsson (mp)
Ronny Korsberg (mp)
Kia Andreasson (mp)
Barbro Johansson (mp)