med anledning av prop. 1995/96:8 Ändringar i fiskelagen, m.m.
I propositionen föreslår regeringen att bestämmelserna om
det fria handredskapsfisket längs ostkusten och i de fem stora
sjöarna skärps genom att fiskelagen kompletteras med ett
förbud mot angelsdonsfiske eller annat liknande fiske.
Förslaget är positivt -- inte minst för att det medverkar till en
bättre hushållning av fiskeresurserna. Förändringen tryggar
fiskevattenägarens möjligheter att upplåta sina vatten för
angeldonsfiske genom fiskekortsförsäljning.
Riksdagen bör dock i samband med den föreslagna skärpningen av
fiskelagen ta ytterligare ett steg i samma riktning och helt återgå till den
ordning som gällde före det fria handredskapsfisket. Därmed skulle
riksdagen också skapa möjlighet till finansiering av fiskevårdsinsatserna med
hjälp av inkomster från fiskekortsförsäljning.
Det finns flera argument för att återskapa möjligheten till en
självfinansierad fiskevård och ett mer ansvarsfullt utnyttjande av fiske-
resurserna.
I skärgården och de fem stora sjöarna Vänern, Vättern, Mälaren,
Hjälmaren och Storsjön infördes fritt handredskapsfiske 1985. Dessa
områden utgör därför ett undantag vad gäller möjligheten till en
självfinansierad och fungerande fiskevård. Efter beslutet om fritt
handredskapsfiske sker nästan ingen fiskevård alls. Det flyter inte in några
pengar, det bedrivs nästan ingen tillsyn och fisket kan ske hur som helst utan
hänsyn till fiskebestånd, lekplatser, fågelskydd och annat. Fiskevården har
övergått i vanvård.
Med tanke på den uteblivna fiskevården var det fria handredskapsfisket en
mycket ogenomtänkt reform. Stockholms stad hade fiskekortsintäkter från
skärgårdsfisket på en miljon kronor om året innan det fria fisket infördes.
Med den utveckling som skett av sportfisket och med dagens genomsnittliga
fiskekortspriser skulle Stockholms stads omsättning i dag ligga närmare tio
miljoner kronor. I stället ligger satsningarna på fiskevård kvar på en miljon
kronor, nu nästan helt finansierade av skattemedel.
Det fria handredskapsfisket är vidare ett hinder för att bilda fiske-
vårdsområden i skärgården och i det stora sjöarna. Innan beslutet om fritt
handredskapsfiske fanns ett stort intresse för att bilda fiskevårdsområden. Av
lättförklarliga skäl har detta intresse upphört sedan det fria fisket infördes.
Viktiga principiella invändningar mot det fria handredskapsfisket har
kommit från lagrådet. När det fria handredskapsfisket på södra ostkusten och
i de stora sjöarna infördes 1984 prövade lagrådet ett förslag som
ursprungligen lades om en fiskeavgift på dessa vatten. Lagrådet fann att en
sådan inkomstöverföring från den enskilde till staten är att betrakta som
expropriation för vilken ersättning skall utgå. Såvitt vi kan se har härvidlag
ingenting förändrats sedan 1984.
På senare tid har ytterligare argument tillkommit för att återskapa
möjligheten att finansiera fiskevården direkt genom fiskevårdsområden och
fiskekortsavgifter på platsen av de som fiskar.
Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO) har i rapporten
"Hushållning med knappa naturresurser" (Ds 1995:15) påpekat att en
finansiering av fiskevården genom fiskekortsförsäljning är att föredra
framför en allmän obligatorisk fiskevårdsavgift.
Enligt ESO-rapporten får en allmän fiskevårdsavgift för fiskaren
karaktären av en fast avgift som saknar koppling till specifika tjänster. En
sådan avgift kan därför inte förväntas fylla någon väsentlig funktion som
ransoneringsinstrument.
ESO-rapporten påpekar också att rent av skadliga effekter kan uppstå på
grund av en allmän fiskevårdsavgift, bl.a. genom utträngning av enskild
verksamhet. Om en sportfiskeanläggning eller ett fiskevårdsområde inte
beviljas bidrag till fiskevård uppstår osund konkurrens från anläggningar och
områden som får sådana bidrag. Samtidigt kommer uttaxeringen för
fiskevårdsavgiften att vara lika oavsett var fiskaren fiskar.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar att upphäva beslutet om fritt hand-
redskapsfiske.
Stockholm den 17 oktober 1995
Göte Jonsson (m)
Ingvar Eriksson (m)
Carl G Nilsson (m)
Eva Björne (m)
Ola Sundell (m)
Anders G Högmark (m)
Patrik Norinder (m)
Jan-Olof Franzén (m)
Lars Björkman (m)
Inger René (m)
Peter Weibull Bernström (m)