I propositionen föreslår regeringen att bestämmelserna om det fria handredskapsfisket längs ostkusten och i de fem stora sjöarna skärps genom att fiskelagen kompletteras med ett förbud mot angelsdonsfiske eller annat liknande fiske. Förslaget är positivt -- inte minst för att det medverkar till en bättre hushållning av fiskeresurserna. Förändringen tryggar fiskevattenägarens möjligheter att upplåta sina vatten för angeldonsfiske genom fiskekortsförsäljning.
Riksdagen bör dock i samband med den föreslagna skärpningen av fiskelagen ta ytterligare ett steg i samma riktning och helt återgå till den ordning som gällde före det fria handredskapsfisket. Därmed skulle riksdagen också skapa möjlighet till finansiering av fiskevårdsinsatserna med hjälp av inkomster från fiskekortsförsäljning.
Det finns flera argument för att återskapa möjligheten till en självfinansierad fiskevård och ett mer ansvarsfullt utnyttjande av fiske- resurserna.
I skärgården och de fem stora sjöarna Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren och Storsjön infördes fritt handredskapsfiske 1985. Dessa områden utgör därför ett undantag vad gäller möjligheten till en självfinansierad och fungerande fiskevård. Efter beslutet om fritt handredskapsfiske sker nästan ingen fiskevård alls. Det flyter inte in några pengar, det bedrivs nästan ingen tillsyn och fisket kan ske hur som helst utan hänsyn till fiskebestånd, lekplatser, fågelskydd och annat. Fiskevården har övergått i vanvård.
Med tanke på den uteblivna fiskevården var det fria handredskapsfisket en mycket ogenomtänkt reform. Stockholms stad hade fiskekortsintäkter från skärgårdsfisket på en miljon kronor om året innan det fria fisket infördes. Med den utveckling som skett av sportfisket och med dagens genomsnittliga fiskekortspriser skulle Stockholms stads omsättning i dag ligga närmare tio miljoner kronor. I stället ligger satsningarna på fiskevård kvar på en miljon kronor, nu nästan helt finansierade av skattemedel.
Det fria handredskapsfisket är vidare ett hinder för att bilda fiske- vårdsområden i skärgården och i det stora sjöarna. Innan beslutet om fritt handredskapsfiske fanns ett stort intresse för att bilda fiskevårdsområden. Av lättförklarliga skäl har detta intresse upphört sedan det fria fisket infördes.
Viktiga principiella invändningar mot det fria handredskapsfisket har kommit från lagrådet. När det fria handredskapsfisket på södra ostkusten och i de stora sjöarna infördes 1984 prövade lagrådet ett förslag som ursprungligen lades om en fiskeavgift på dessa vatten. Lagrådet fann att en sådan inkomstöverföring från den enskilde till staten är att betrakta som expropriation för vilken ersättning skall utgå. Såvitt vi kan se har härvidlag ingenting förändrats sedan 1984.
På senare tid har ytterligare argument tillkommit för att återskapa möjligheten att finansiera fiskevården direkt genom fiskevårdsområden och fiskekortsavgifter på platsen av de som fiskar.
Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO) har i rapporten "Hushållning med knappa naturresurser" (Ds 1995:15) påpekat att en finansiering av fiskevården genom fiskekortsförsäljning är att föredra framför en allmän obligatorisk fiskevårdsavgift.
Enligt ESO-rapporten får en allmän fiskevårdsavgift för fiskaren karaktären av en fast avgift som saknar koppling till specifika tjänster. En sådan avgift kan därför inte förväntas fylla någon väsentlig funktion som ransoneringsinstrument.
ESO-rapporten påpekar också att rent av skadliga effekter kan uppstå på grund av en allmän fiskevårdsavgift, bl.a. genom utträngning av enskild verksamhet. Om en sportfiskeanläggning eller ett fiskevårdsområde inte beviljas bidrag till fiskevård uppstår osund konkurrens från anläggningar och områden som får sådana bidrag. Samtidigt kommer uttaxeringen för fiskevårdsavgiften att vara lika oavsett var fiskaren fiskar.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar att upphäva beslutet om fritt hand- redskapsfiske.
Stockholm den 17 oktober 1995
Göte Jonsson (m)
Ingvar Eriksson (m) Carl G Nilsson (m) Eva Björne (m) Ola Sundell (m) Anders G Högmark (m) Patrik Norinder (m) Jan-Olof Franzén (m) Lars Björkman (m) Inger René (m) Peter Weibull Bernström (m)