Motion till riksdagen
1995/96:Fö9
av Nils Fredrik Aurelius och Leif Carlson (m)

med anledning av prop. 1995/96:12 Totalförsvar i förnyelse


Behåll
försvarsområdesstaberna!
"Landets försvar är hela folkets angelägenhet. Det folkliga
engagemanget ger försvaret omistlig styrka. Ett fullgott
försvar måste ha tillgång till modern och effektiv materiel,
men ett försvar som saknar folklig förankring och som
åsidosätter sin viktigaste resurs, människan, blir ett
främmande element i demokratin." (Totalförsvar i förnyelse
s 9)
Längre fram i propositionen talas om vikten av att ledningsförhållanden i
fred och krig så långt som möjligt överensstämmer. "Ansvariga myndigheter
med uppgifter inom totalförsvaret bör således samverka och samordna sin
planering och verksamhet inbördes. Vidare bör ske en samordning med de
myndigheter och andra organ som har riskhantering i fred." (s 50)
Mot bakgrund av dessa skrivningar är det svårt att förstå slutsatsen på
sidan 96:  "Regeringen har bedömt att en minskning av antalet försvars-
områden är möjlig. Detta innebär att den nuvarande principen ett
försvarsområde - ett län frångås." Att riva upp denna princip är att förlora
folkförankringen. Det militära försvaret vinner som all annan verksamhet på
att ha ett känt ansikte. Försvarsområdesbefälhavaren och landshövdingen är
sådana kända ansikten.
Den ekonomiska vinsten av att minska antalet försvarsområden är liten
eftersom det territoriella försvaret måste vidmakthållas även i framtiden lik-
som frivillig- och hemvärnsverksamheten, som kommer att bli svårare och
dyrare att administrera på avstånd.
Det kan tilläggas att en annan av försvarsområdets uppgifter, underrättelse-
och säkerhetstjänsten, fungerar effektivare med en lokal förankring och
personkännedom liksom den samordning mellan det civila och det militära
försvaret i fred som det också skrivs om i propositionen.
Som exempel kan nämnas att det försök att leda Kalmar försvarsområde
från Växjö som prövades tidigare visade sig vara en mindre bra lösning.
Därför återupprättades Kalmar regemente och försvarsområde så sent som
1990.
Det finns därför all anledning att bevara försvarsområdesstaberna så länge
den nuvarande länsindelningen består. I varje fall ger inte propositionen ett
tillräckligt underlag för att nu drastiskt minska antalet försvarsområden.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vikten av att bevara dagens försvarsområden och
försvarsområdesstaber.

Stockholm den 20 oktober 1995
Nils Fredrik Aurelius (m)

Leif Carlson (m)