med anledning av prop. 1995/96:12 Totalförsvar i förnyelse
Försvars- och säkerhetspolitik i ett grönt perspektiv
Sammanfattning
Miljöpartiet de Gröna ser försvars- och utrikespolitik i ett
helhetsperspektiv. Vi anser att EU bygger upp nya murar i
Europa och anser att Sverige skall avstå det aktiva
observatörsskapet i VEU. Neutralitetsdoktrinen bör
formuleras om för att olika tolkningsmöjligheter skall
undvikas. Sårbarheten i samhället bör motverkas redan på
planerings- och genomförandestadiet av olika projekt.
Miljöfrågor inom försvaret ges ett särskilt avsnitt, där
miljöpartiet kräver miljökonsekvensbeskrivningar av t.ex.
lokaliseringsfrågor inför nästa etapp i försvarsbeslutet.
Internationella insatser på detta område betonas; som
exempel nämns de atomubåtar som ligger och rostar sönder i
Ishavet. Totalförsvarsplikten bör omvandlas till en frivillig
värntjänst. Krigsmaterielexporten måste upphöra och
krigsmaterielindustrin ställas om till civil produktion.
Miljöpartiet kräver totalförbud mot antipersonella minor, vi
säger nej till de två ubåtar som regeringen vill ha utöver de
sju som försvarsberedningen har föreslagit och vi säger nej
till delserie tre av JAS. Miljöpartiet de Gröna vill spara mer
på det militära försvaret än vad regeringen föreslår.
Säkerhetspolitik
Fred är inte bara målet, utan också vägen.
Miljöpartiet de Grönas vision är en global militär nedrustning. Frågan som
samhället måste ställa sig är:
Ska vi för all framtid acceptera att oändliga summor satsas på militära
försvar och rustning runt om i världen, när samtidigt de gemensamma
resurserna krävs för att lösa miljöproblem, fattigdom och social misär?
Vi delar alla ansvaret för utvecklingen. Vi kan inte nöja oss med att lägga
över ansvaret på någon individ, andra nationer eller på kommande
generationer. Ansvaret för våra militära satsningar är vårt eget.
Säkerhets- och försvarspolitik måste ses i ett helhetsperspektiv. Hur vi
agerar i Sverige och hur Sverige agerar i olika internationella sammanhang
hänger ihop. För att få trovärdighet och tyngd åt de förslag vi för fram
internationellt, måste vi först sopa framför egen dörr här hemma.
Miljöpartiet de Gröna menar att Sverige skall ha en försvars- och
säkerhetspolitik som är framåtsyftande. Vi får aldrig glömma att det vi gör
idag, får vi leva med i morgon.
Det kalla kriget är slut. Världen förändras och med den konflikterna. Nu
utkämpas de flesta krig inom länder, inte mellan dem. Av 82 väpnade
konflikter under perioden 1989 till 1992 var endast tre mellan länder.
Världens militärutgifter uppskattas ha minskat med cirka 1 000 miljarder
dollar under sjuårsperioden 1987-1994. I-länderna stod ungefärligen för
mellan 810 och 935 miljarder dollar i minskning och u-länderna för 125
miljarder dollar. Under de senaste åren har en minskning skett i NATO-
länderna med i genomsnitt ca 15 procent, USA har minskat sin militärbudget
med ca 20 procent och krigsmaterielanslagen med ca 37 procent.
Motsvarande siffror för Ryssland är minskade militärutgifter med cirka 40
procent och medelstilldelningen för krigsmaterielanskaffning föll med 70-80
procent i fast värde. Sverige, däremot, ökade under 1987 till 1993 sina
försvarsutgifter med fem procent.
Säkerhetspolitikens mål
"Svensk säkerhetspolitik syftar ytterst till att bevara vårt
lands frihet och oberoende. Vårt säkerhetspolitiska mål är att
i alla lägen och i former som vi själva väljer trygga en
handlingsfrihet att - såsom enskild nation och i samverkan -
kunna utveckla vårt samhälle."
Denna skrivning bortser helt från att Sverige är en delstat i Europeiska
unionen. Sverige måste vidga det säkerhetspolitska målet. Det bör vara
inriktat på levnadsvillkor, mänskliga rättigheter och en långsiktigt hållbar
utveckling i Sverige och i vår omvärld. Detta är i linje med vad
Kommissionen för globalt samarbete (ledd av Ingvar Carlsson och Shridath
Ramphal) har skrivit i rapporten "Our Global Neighbourhood". I rapporten
föreslås bl.a. att synen på den globala säkerheten bör vidgas till att omfatta
inte bara staters rätt till säkerhet, utan även individers rätt till säkerhet.
Internationellt
EU, VEU och neutraliteten
En av anledningarna till att Miljöpartiet de Gröna är EU-
motståndare är att Europeiska unionen bygger upp nya
säkerhetspolitiska problem. Nya gränser och murar byggs
upp och risken för ett delat Europa växer fram på nytt. Till
detta kommer att den folkliga förankringen för Europeiska
unionen är katastrofalt låg i vissa länder, till exempel i
Sverige, och handlingsfriheten för att möta de nya hot som
nu inryms i det säkerhetspolitiska begreppet minskar.
Miljöpartiet delar därför inte den okritiska inställning till EU
som propositionen ger uttryck för.
Neutralitetspolitiken är ett medvetet och aktivt val för Miljöpartiet de
Gröna. Det är ett stort värde i att det finns länder som står utanför militära
allianser för att kunna bilda en balanserande och stabiliserande faktor i
världen. Under 2000-talet kommer vi med stor sannolikhet få uppleva hur
den stora konflikten mellan nord och syd blir tydligare. I detta perspektiv är
det än viktigare att bedriva en aktiv neutralitetspolitik. Sverige är allierade
i
och med EU-medlemskapet. Nu arbetar miljöpartiet för att förhindra att vi
även tar steg mot att ingå i en militärallians.
I propositionen skriver regeringen till exempel att man vill stärka VEU
(Västeuropeiska unionen) "generellt som speciellt vad gäller förmågan till
snabba och tidiga fredsfrämjande åtgärder". Vad menar regeringen med att
vilja stärka VEU "generellt"?
Sverige är aktiv observatör i VEU, det är inte förenligt med en trovärdig
neutralitetspolitik och därför bör Sverige avstå från denna observatörsplats.
Miljöpartiet de Gröna kan inte ställa sig bakom neutralitetsbegreppet så
som det formulerades 1992: "Sveriges militära alliansfrihet syftande till att
vårt land skall kunna vara neutralt i händelse av krig i vårt närområde
består." Denna skrivning lämnar enligt miljöpartiets mening öppet för
olyckliga tolkningsmöjligheter. Vi anser att Sveriges neutralitetsbegrepp
bättre formuleras på följande sätt "Militär alliansfrihet i fred, syftande till
neutralitet i krig".
Internationella styrkor?
Regeringen föreslår att en internationell styrka för
fredsfrämjande insatser skall organiseras. Vissa delar därav
skall hålla särskild hög insatsberedskap för att t.ex. kunna
ingå i multinationella snabbinsatsstyrkor. Sveriges
internationella insatser bör enligt Miljöpartiet vara av
övervägande humanitär, konfliktförebyggande och
fredsbevarande karaktär. Sverige bör bygga vidare på det
koncept för insatser under mandat av FN eller OSSE som vi
nu har, istället för att upprätta en militär insatsstyrka. Kraft
och resurser bör satsas på den civila insatsstyrka som
regeringen föreslår och som har en viktig roll för att
förebygga att kriser och konflikter uppkommer.
Miljöpartiet stödjer FN och uppskattar det stora och framgångsrika arbete
FN har gjort och säkert kommer att göra efter sin stora omorganisation. FNs
ekonomiska kris måste lösas. Det är anmärkningsvärt att länder som sitter i
säkerhetsrådet inte betalar medlemsavgiften och sina skulder till FN,
samtidigt som man klagar över att FN inte klarar sina uppgifter.
Sverige bör ta initiativ till aktivt arbete med att utveckla metoder för
konfliktlösning som bygger på ickevåld. Sverige bör också ta initiativ till att
övergripande frågor, såsom nedrustning, efterlevnad av internationella avtal
och kopplingen mellan patriarkat och militarism, skall föras upp på den
internationella dagordningen.
Vapen dödar, även om de
inte används
I den svenska debatten hör man ofta och från olika håll att
försvarskostnaderna inte kan minskas. Argumentet är att ett
starkt svenskt försvar är en garanti för säkerhet. Men
avskräckning som metod för att hålla kriget borta bygger på
att en nedrustning aldrig kan ske! Fred skall uppnås genom
slagkraft, militär maktbalans anses eftersträvansvärt och
förändringar anses farliga. Varje lands försök att förbättra
den egna säkerheten genom mer pengar till militära vapen
och ökad krigsduglighet leder dock oftast till motverkande
satsningar av andra länder. Det innebär att försöken att uppnå
en högre grad av säkerhet (mot militära hot) blir tvärt om
mot vad det är tänkt, för en dyrare kostnad blir säkerheten
inte bättre, kanske rent av sämre.
"Denna rustningsspiral slukar mycket stora resurser, som skulle kunna
minska klyftorna mellan fattiga och rika, friska och sjuka, välutbildade och
analfabeter, bostadsinnehavare och bostadslösa, heltidsarbetande och
arbetslösa. Den militära förbrukningen av ekonomiska, personella och andra
resurser förlänger och förmerar den orättvisa fördelning av jordens
tillgångar, som utgör det strukturella våldet. Regeringarna stöder detta våld.
Vapen dödar, även om de inte används. (Ur "Fredspolitik för 90-talet", en
rapport utarbetad på uppdrag av Svenska Ekumeniska Nämnden).
Totalförsvaret
Målet för totalförsvaret
Totalförsvaret utformas enligt propositionen ytterst för att
garantera att Sverige kan föra en demokratisk och
självständigt vald politik för att trygga landets och
medborgarnas säkerhet. För det första har man återigen valt
att bortse från EU-medlemskapets följder i denna skrivning.
Dessutom har man glömt våra invandrare, flyktingar och
gästarbetare, man avgränsar säkerheten till att gälla enbart
"medborgare". Man bör ersätta begreppet "medborgare" med
"invånare".
Totalförsvarsram
Regeringen föreslår en besparing på fyra miljarder kronor
fram till år 2001. Av dessa fyra är redan 1,3 miljarder
sparade. Det återstår 0,7 miljarder till år 1998. I den
totalförsvarsramen räknar regeringen bland annat in delserie
tre av JAS, internationell insatsstyrka, utbildning av fler
totalförsvarspliktiga och nio ubåtar istället för sju som
försvarsberedningen föreslog. Dessa utgiftsposter ställer sig
inte miljöpartiet bakom, därför kan inte miljöpartiet
instämma i den totalförsvarsram som regeringen föreslår.
Miljöpartiet de Grönas förslag är att sju miljarder sparas till
år 1998 med inriktning att därefter ytterligare reducera
totalförsvarsramen med 6 miljarder kronor fram till år 2001.
Under de kontrollstationer som skall ske ämnar Miljöpartiet mer definitivt
ta ställning till de besparingar som kan ske mellan 1998 och 2001. Hur stor
andel av totalförsvarsramen som skall höra till den civila delen av försvaret
lämnas öppet till nästa etapp i försvarsbeslutet.
Det civila försvaret
Ett robust samhälle (en hög självförsörjningsgrad och en
liten sårbarhet), människor som har en bra kunskap om
civilmotstånd samt hur man klarar kriser utgör ett mycket
viktigt komplement till det militära försvaret i dagsläget, och
är en viktig komponent för att på sikt kunna växla ut det
militära försvaret mot ett starkt civilt försvar.
Den civila delen av totalförsvaret tillmäts en ökad betydelse i och med den
proposition som vi nu behandlar. Detta är enligt miljöpartiets mening en
naturlig följd av vidgningen av det säkerhetspolitiska begreppet. Det civila
försvaret spelar också en stor roll för kunskapsutvecklingen i kommunerna, i
och med deras ökade ansvar i och med Lag om civilt försvar (1994/95:7).
Utmaningen är nu att få till stånd en helhetssyn inom totalförsvaret,
samarbetet mellan den civila och den militära delen av totalförsvaret måste
därför utvecklas för bästa möjliga effekt. Det gäller också samarbetet mellan
försvaret och det civila samhället, det finns många positiva exempel på att ett
sådant samarbete kan fungera bra.
Det sårbara samhället
Från fokusering på de militära hoten har det
säkerhetspolitiska begreppet utvidgats och förskjutits mot
andra hotbilder, som sårbarhet i samhället, miljöhot i form av
resursutarmning och miljöförstöring, ekonomisk fattigdom
och sociala klyftor. Detta är exempel på hot som skapar en
samhällsinstabilitet, som i sin tur är en grogrund för
konflikter såväl inom som mellan stater.
Nu återstår det att ta konsekvenserna av den vidgade hotbilden i konkreta
beslut, som skall fattas av riksdag och regering framöver. Det handlar om
decentralisering för minskad sårbarhet och högre självtillit, krafttag mot
miljöförstöring, fördelning av resurser (inom landet och i form av bistånd),
ökade insatser i olika internationella fora för global nedrustning, avveckling
av kärnkraften och en långsiktigt hållbar utveckling.
De åtgärder för att minska sårbarheten och miljöpåverkan som man kan
göra redan på planerings- och genomförandestadiet av olika projekt, blir
också billigare i det långa loppet.
I försvarsberedningens rapport "Totalförsvarets utveckling och förnyelse"
(Ds 1995:51) finns en central mening. Beredningen skriver: "Efter
bedömningen av den samlade bilden av militära och icke-militära hot, skall
totalförsvarets närmare uppgifter och anslag prövas gentemot insatser för
säkerhet på andra samhällsområden, så att den samlade positiva effekten blir
den största möjliga. Därvid måste också en avvägning ske såväl mellan det
militära och det civila försvaret som inom respektive del."
I propositionen har denna mening tagits bort, helhetssynen på hotbilden
och hur effekten av säkerhetsfrämjande insatser snävas in betydligt i följande
mening: "Efter bedömningen av den samlade bilden av militära och icke-
militära hot, skall totalförsvarets närmare uppgifter och resurser prövas.
Därvid måste en avvägning ske såväl mellan det militära och det civila
försvaret som inom respektive del."
Miljöpartiet de Gröna anser att det är självklart att uppgifter och anslag till
totalförsvaret skall vägas mot insatser inom andra samhällsområden, så att
den samlade positiva effekten blir den största möjliga.
Försvar för miljön
Propositionen innehåller ett avsnitt som behandlar
miljöfrågor inom försvaret. Tyvärr innehåller det inget nytt
och framåtsyftande, utan är mer en redogörelse för vad som
har gjorts.
Det är av oerhörd betydelse att totalförsvaret finns i täten när det gäller
miljöfrågorna, särskilt nu när miljöhoten ingår i det säkerhetspolitiska
begreppet. Försvarets miljöangagemang, i teori men framför allt i praktik, har
givetvis betydelse även för folkförankringen.
I försvarsmaktens lägesrapport över miljöfarliga lämningar konstaterar
man att de föreslagna åtgärderna för hantering av miljöfarliga lämningar
kommer att bli cirka 16 miljoner kronor per år. Då är inte kostnaderna för
dumpad ammunition inräknade! Lägesrapporten lämnar inte förslag på
lämpliga åtgärder för den dumpade ammunitionen, detta skall man
återkomma med under 1996.
I rapporten konstateras att "I vatten har ingen kontinuerlig skrotrensning
skett varför det utanför de frekvent använda fälten har ansamlats skrot. I
likhet med skjutning på land är det av de farliga metallerna endast små
mängder, under det att stål i olika former är den helt dominerande metallen.
Det som kanske måste beaktas är bly."
Det finns metoder för träning av skytte som inte innebär spridning av
ammunition i naturen. Trots det skjuts det ut 50 ton skrot i Vättern utanför
Karlsborg varje år. Konsekvenserna på sikt av detta skrot med alla
tungmetaller som löses ut i norra Europas största dricksvattentäkt är
oöverblickbara. I publikationen "Försvaret för miljön" utgiven av
Försvarsmakten i år skriver man under rubriken "Försvaret återställer i
naturen" att "Patronhylsor och annan metallskrot samlas upp", det gäller
uppenbarligen inte när man skjuter ned i vatten.
I lägesredovisningen över miljöarbetet (Försvarsmaktsplan 95, som
lämnats mot bakgrund av vad som angavs i prop. 1993/94:111 "Med sikte på
en hållbar utveckling") skriver man att hänsyn till miljön beaktas vid all
planering och verksamhet.
Exempel på åtgärder i motsatt riktning är dock t.ex. överklagande av
bullerbegränsningar som ålagts flygflottiljer och krav på inlösen av
fastigheter för att utvidga övningsfält t.ex. i Skaraborg, vilket berör många
människor i Varola och Gräshult och ett stort markområde. Ett annat
exempel är FMVs skjutplats inom naturreservatet Torhamns udde med dess
stora inverkan på ornitologiska värden.
Försvarsmakten har vissa undantag från gällande lagar, det gäller t.ex. för
haloner (som används som brandsläckningsmedel). Undantag från gällande
lagar är inte förenligt med det ovan anförda om vikten av att vara i täten när
det gäller miljöfrågorna.
De miljömässiga effekterna av beslut rörande t.ex. lokaliseringar av
övnings- och skjutfält måste beaktas av regeringen inför nästa etapp av
försvarsbeslutet. Försvarsutskottet har i betänkande 1994/95:FöU4 visat den
viljeinriktningen och detta bör riksdagen nu slå fast. Riksdagen bör också slå
fast att försvarsmakten skall göra miljökonsekvensbeskrivningar av de
förslag man kommer att presentera inför nästa etapp av försvarsbeslutet.
Totalförsvarsplikt och
miljövärnsregementen
Regeringen skriver i propositionen att omfattningen av
totalförsvarsutbildningens olika delar blir föremål för
ytterligare överväganden och dialog mellan regeringen,
försvarsmakten och övriga myndigheter. Inriktningen för den
fortsatta planeringen bör dock, enligt regeringen, bör vara att
ca 30 000 totalförsvarspliktiga ska grundutbildas inom det
militära försvaret årligen. Motsvarande siffra för det civila
försvaret är 10 000 personer.
Regeringen håller fast vid påståendet att antalet utbildade är direkt kopplat
till hur stark folkförankringen är. Det finns inget vetenskapligt belägg för
detta, det är ett antagande som är byggt på en politisk hypotes. Risken är att
det blir kontraproduktivt och motverkar det egentliga syftet - att öka
folkförankringen.
Viktigare för folkförankringen är att utbildningen innehåller sådant som är
relevant och viktigt sett i ett helhetsperspektiv på hotbilder. Motivationen
hänger också givetvis på hur den totalförsvarspliktige uppfattar sin
utbildningstid. Medbestämmande, möjligheter att tillgodoräkna sig de
kunskaper man har förvärvat i det civila livet t.ex. genom dokumentation,
ekonomiska ersättningar och rimliga sanktioner vid förseelser spelar stor roll.
Inför nästa etapp av försvarsbeslutet bör myndigheterna ges i uppgift att
redovisa en omställning av två regementen till miljövärnsregementen under
försvarsbeslutsperioden. På dessa miljövärnsregementen skall utbildning ske
i enlighet med den vidgade hotbilden med tyngdpunkt på punktinsatser för
miljön.
Frivillig värntjänst
"Tänk om det blev krig och ingen kom."
Så länge som det finns människor som är tvingade att lyda
order om att kriga, så länge kan krig utspela sig på vår jord.
Det krävs ett nytt system för utbildning inom totalförsvaret som bygger på
frivillighet kombinerat med meriter och motivation. Miljöpartiet de Gröna
vill inte ha en yrkesarmé, militären får inte bli en separat maktfaktor i
samhället. För att kombinera den folkliga förankringen med frivilligheten
finns det ett antal viktiga komponenter som måste genomföras. Värntjänsten
skall vara öppen för kvinnor och män. Utbildningens innehåll skall vara
anpassad till det vidgade säkerhetspolitiska begreppet och ge meriter vid
genomgången utbildning, såsom t.ex. utbildningsbevis och tilläggspoäng till
högskolan. Värt att beakta är den naturliga merit som miljökunskap utgör på
arbetsmarknaden, detta meritvärde lär bara öka under 2000-talet.
Tyngdpunkten på värntjänsten skall vara internationella och nationella
insatser vid miljöarbete, stora påfrestningar på samhället vid t.ex. katastrofer
i fredstid och förebyggande fredsarbete.
Ungdomar skall få en bred information om värntjänsten, intresserade
genomgår en slags mönstring. Vid mönstringen bedöms kvinnan eller
mannen som olämplig eller lämplig. De som bedöms som varande lämpliga
får dra en lott vid mönstringen som kan innebära att de kallas till
grundutbildning, beroende på antalet utbildningsplatser. Det är viktigt att de
som gör värntjänst kan påverka inkallelsetid och utbildningsort så mycket
som möjligt.
I grundutbildningens gemensamma del kan det ingå bl.a. grundläggande
kunskaper om humanekologi, främlingsfientlighet och rasism, mobbning,
överlevnadskunskap och civilmotstånd baserat på ickevåld.
Efter grundutbildningen kan man välja vidare utbildningsväg inom olika
områden, t.ex. miljövård, internationellt fredsarbete eller volontärarbete i
andra länder. Vapenfri utbildning skall givetvis kunna väljas utan att
motivering krävs.
Medinflytande eller medbestämmande?
Inom all utbildning, så också inom totalförsvaret, skall
utbildare ha en gedigen kunskap om psykologi,
gruppdynamik, pedagogik och modernt ledarskap.
Utbildningen skall regelbundet utvärderas och följas upp av
utbildade och utbildare. Medinflytande skall utvecklas till
medbestämmande i så hög grad som möjligt. Försvarsmakten
bör arbeta för att en attitydförändring skall komma till stånd,
så att medbestämmande skall genomsyra det dagliga arbetet.
Lag (1994:1811) om disciplinansvar inom totalförsvaret och
medinflytandeförordningen bör ses över tillsammans med
företrädare för totalförsvarspliktiga. Översynen bör ha
inriktning mot att t.ex. straff som drabbar olika människor
olika mycket beroende på ekonomisk status inte får dömas ut
och att möjligheten att utdöma utegångsförbud tas bort.
Fängelse för totalvägrare?
Sverige skall inte ha några samvetsfångar! Miljöpartiet anser
inte att man skall straffa människor med fängelse om de inte
vill delta i totalförsvarets utbildning. Miljöpartiet avvaktar
straffskyddskommitténs förslag, som inom kort presenteras.
Försvarsmateriel och
krigsmaterielexport
Propositionens avsnitt som behandlar exportfrågorna är
skrivet med ett beklagande tonfall över en vikande marknad
för försvarsmateriel. Istället borde vi gemensamt glädjas åt
att marknaden för vapen minskar! Det visar sig gång på gång
att svenska vapen används i fruktansvärda krig, just nu i
kriget i Jugoslavien. Kortsiktig ekonomisk vinning får aldrig
sättas över moraliska och etiska ställningstaganden för
mänskligt liv. Därför måste krigsmaterielexporten upphöra.
Miljöpartiet anser att en omställning av
krigsmaterielindustrin till civil produktion måste inledas
snarast. Alldeles särskilt nu när ett helhetsgrepp skall tas på
säkerhetspolitiken.
Miljöpartiet ser med oro på vart utvecklingen är på väg inom EU. Starka
krafter vill se till så att det blir en gemensam krigsmaterielmarknad inom EU.
Det kräver gemensamma krigsmaterielexportregler. Men är det egentligen
möjligt att ha en gemensam vapenmarknad, utan att ha ett gemensamt
försvar? Regeringen bör agera kraftfullt under EUs regeringskonferens 1996
för att en gemensam krigsmaterielmarknad inte skall komma till stånd. Målet
måste vara en minskning av såväl den europeiska som den internationella
vapenhandeln, och en minskning av vapentillverkningen. Regeringens
bedömning att det är betydelsefullt med ett närmande till WEAG och en
utveckling mot ökat samarbete mellan svensk försvarsindustri och
företrädesvis europeisk industri, står i direkt motsättning till förhoppningar
om nedrustning och minskning av vapenarsenalen i världen.
Sverige bör omedelbart avveckla sitt vapensamarbete med Frankrike, som
inför avtalet om kärnvapenstopp och utan att bry sig om de starka protester
som har framförts från många länder, fortsätter att provspränga kärnvapen.
I propositionen skriver regeringen: "Enligt gällande regelverk för
krigsmaterielexport skall, vid prövningen av enskilda utförselärenden, de
försvarspolitiska behoven av export sammanvägas med uppställda
utrikespolitiska restriktioner." Detta har definitivt inget stöd i riksdagens
riktlinjer för krigsmaterielexport (1991/92:174) utan innebär en klar
liberalisering av regelverket kring krigsmaterielexporten!
Riktlinjerna stadgar nämligen att det är två villkor som måste uppfyllas för
att det kan bli tal om export. Dels ska den vara erforderlig för att tillgodose
det svenska försvarets behov, eller i övrigt vara säkerhetspolitiskt önskvärd.
Dels ska den inte stå i strid med principerna och målen för Sveriges
utrikespolitik. Om de kraven är uppfyllda kan man gå vidare och se på om de
uppfyller exportvillkoren i riktlinjerna.
Med stöd av den föreslagna skrivningen kan man i framtiden konstatera att
ett land visserligen inte uppfyller riktlinjernas exportvillkor, men att
exporten
är mycket viktig för det svenska försvaret. Eftersom dessa intressen skall
"vägas mot varandra", så kan man godkänna exporten ifråga.
Hänsyn till arbetsmarknads- eller regionalpolitiska mål skall inte tas vid
utveckling, beställning eller vid beslut om medgivande till export av
krigsmateriel, vare sig i teori eller praktik.
Kärnvapen och atomsopor
Plutonium har en halveringstid på 24 000 år och är oerhört
giftigt (vid Tjernobylkatastrofen kom totalt ca 15 kg
plutonium ut i atmosfären). Det beräknas idag finnas cirka 1
100 ton plutonium och 1 700 ton höganrikat uran i lager
världen över.
FN:s generalförsamling antog 1993 utan omröstning en resolution om
förbud mot framställning av klyvbart material för vapenändamål.
Resolutionen säger dock inget om hur de lager som redan finns skall
kontrolleras och avvecklas. Denna fråga bör Sverige driva. Dessutom bör
Sverige i internationella sammanhang arbeta för ett förbud mot kärnvapen i
sig eftersom kärnvapen ännu inte är förbjudna i fördrag. Sverige bör hävda
att kärnvapen innebär en kränkning av internationella principer för skydd av
civilbefolkningen i krig (en FN-resolution med det innehållet antogs i
december 1994). Det minsta man kunde göra är i alla fall att få till stånd ett
bindande åtagande från kärnvapenstaterna att aldrig vara först med att
tillgripa kärnvapen.
Alltsedan de första kärnvapnen utvecklades, på 1940-talet, har man gjort
försök att internationellt kontrollera innehav, förhindra spridning och minska
världens kärnvapenarsenaler. Ickespridningsfördraget undertecknades år
1968. Nu står vi inför avtal om förbud mot kärnvapenprov. Det har kopplats
till frågan om förlängning av ickespridningsfördraget. Det är därför extra
anmärkningsvärt att Frankrike och Kina fortsätter med kärnprovspräng-
ningar, både med tanke på miljökonsekvenserna, den totala bristen på
ödmjukhet inför massiva protester från folk i olika länder och det faktum att
man inte vet hur detta kommer att påverka andra förhandlingar som syftar till
en fredligare värld. Riksdagen bör med anledning av det ovan anförda ge
regeringen till känna att man omedelbart bör avbryta militära besök och
samarbete med Frankrike och Kina. Regeringen bör också återkomma till
riksdagen med förslag om strategi för att driva dessa frågor internationellt.
Sverige bör också arbeta internationellt för att sanering och
omhändertagande av militära lämningar skall komma till stånd. Som ett
exempel kan ges de atomubåtar som ligger och rostar sönder i Ishavet. Här
krävs ett kraftfullt agerande och ekonomiska resurser för att i samverkan med
andra komma till rätta med denna tickande miljöbomb.
Antipersonella minor
Miljöpartiet de Gröna har motionerat om ett svenskt förbud
mot lagring, användning och tillverkning av antipersonella
minor. När frågan senast behandlades av riksdagen ville
regeringen, kristdemokraterna, folkpartiet och moderaterna
avvakta de internationella beslut som eventuellt kommer att
fattas i frågan om dessa fruktansvärda vapen.
EU-parlamentet antog i somras två resolutioner som uppmanar
medlemsländerna att införa ensidiga förbud. Den operativa paragrafen i den
mest relevanta resolutionen lyder:
"The European Parliament (....) calls on Member States to draw up and
adopt without delay national legislation placing an outright ban on the
production, stockpiling, transfer, sale, import, export and use of anti-personel
landmines and/or their component parts (....) calls for the destruction of
existing stockpiles wherever they may be held, and whatever their type or
particular technical characteristic;" (Resolution A4-0149/95).
USAs kongress diskuterar för närvarande en lag som skulle förbjuda
bruket av antipersonella minor, utom för gränsbevakningen utmed
internationella gränser. Under översynskonferensen av FNs vapenkonvention
i Wien gjordes flera intressanta deklarationer: Österrike har slutat använda
antipersonella minor och har förstört sina lager, Norge avser att upphöra med
att använda antipersonella minor och skall också förstöra sina lager och
Frankrike har upphört med sin produktion av antipersonella minor.
Internationella Rödakorskommittén uppmanade under samma konferens
världens länder att införa nationella förbud.
Sverige skulle alltså inte längre "gå före" vid ett totalförbud, vi skulle följa
efter. Med hänsyn till de fakta som har tillkommit sedan försvarsutskottet
senast behandlade frågan om antipersonella minor bör riksdagen ge
regeringen till känna att inför arbetet med nästa etapp i försvarsbeslutet bör
planeringen ta hänsyn till ett svenskt totalförbud mot antipersonella minor.
Övriga frågor
Forskning och underrättelser
Regeringen betonar i propositionen vikten av en samordning
av försvarsforskningen i Sverige samt att internationella
erfarenheter tas tillvara. Regeringen skriver också: "Särskilt
bör sådana förhållanden uppmärksammas som kan leda till
nya eller förstärkta hot eller andra svåra nationella
påfrestningar." Det är ytterst viktigt att detta resonemang får
reella konsekvenser; därför bör medel föras över från den
traditionellt inriktade försvarsforskningen till den forskning
som gäller nya hot och risker i enlighet med det vidgade
hotbildsbegreppet.
Regeringen föreslår i propositionen att den säkerhetspolitiskt och militärt
inriktade underrättelsetjänsten i nuvarande säkerhetspolitiska läge skall lägga
särskild vikt vid informationen om långsiktiga utvecklingstendenser och
förändringar inom politiska, ekonomiska och militära områden av betydelse
för Sveriges säkerhet. Viktigt är också att underrättelser inhämtas om
utvecklingstendenser och bedömningar rörande de nya hot som också måste
beaktas i ett säkerhetspolitiskt perspektiv. Som exempel kan ges atomubåtar
på Ishavets botten och sociala utvecklingstendenser (ökande klyftor) mellan
människor. Här måste en samordning ske mellan olika myndigheters
kompetensområden för att säkerställa att olika hot bedöms utifrån
sakkunskap, inte tradition.
Rasism och främlingsfientlighet
Försvarsmakten skall åläggas att arbeta aktivt mot rasism och
främlingsfientlighet ute på förbanden. Om officerare visar
prov på rasistiska och främlingsfientliga åsikter bör han eller
hon omedelbart avstängas från utbildning av
totalförsvarspliktiga. Arbetslagstiftningen bör ses över, så att
möjligheter skapas för att anställd personal i försvarsmakten
kan sägas upp på grund av rasistiska och främlingsfientliga
åsikter. Likaså skall utbildningen avbrytas för de
totalförsvarspliktiga som hyser rasistiska och
främlingsfientliga åsikter.
Nio ubåtar och delserie tre av JAS?
Försvarsberedningen föreslår i rapporten "Totalförsvarets
utveckling och förnyelse" (Ds 1995:51) att det ska ingå sju
ubåtar i den svenska försvarsmakten. Glädjande är att någon
vidareutveckling av Ubåt 2000 inte ska komma på fråga.
Frågan är då varför regeringen har ändrat sig och nu föreslår
nio ubåtar?
I propositionen slår regeringen fast att "Totalförsvarets uppgifter måste
dock utgöra grunden för totalförsvarets utformning. Hänsyn till andra
samhällsmål, såsom regional- och sysselsättningspolitiska mål, får prövas i
annan ordning" och att "Vapensystem m.m. som skapats med tidigare behov
som grund och för vilka behov inte kan identifieras under återstående
livslängd, bör snarast avvecklas". Om regeringen menar allvar med de orden,
måste det ligga säkerhetspolitiska bedömningar till grund för omsvängningen
i ubåtsfrågan. Miljöpartiet anser dock att inga så stora säkerhetspolitiska
förändringar har skett sedan beredningen avlämnade sin rapport att det
motiverar ytterligare ubåtar.
Miljöpartiet de Gröna har kämpat mot JAS-projektet från början. Nu anser
regeringen att vi ska satsa ytterligare pengar på en delserie tre av JAS.
Miljöpartiet tycker att det är en felaktig prioritering; de pengarna kan
investeras på ett betydligt mer effektivt sätt till gagn för vår gemensamma
säkerhet.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om säkerhetspolitikens mål,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Sverige skall avstå från det aktiva
observatörsskapet i VEU,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om neutralitetsbegreppet,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en internationell styrka för fredsfrämjande
insatser,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om målet för totalförsvaret,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vikten av att förebygga sårbarhet i samhället
genom åtgärder redan vid planering och genomförande av olika
projekt,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att uppgifter och anslag till totalförsvaret skall
vägas mot insatser inom andra samhällsområden, så att den samlade
positiva effekten blir den största möjliga,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utnyttjande av totalförsvarsplikten och frivillig
värntjänst,
9. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av lagen
(1994:1811) om disciplinansvar inom totalförsvaret,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om stopp för krigsmaterielexport och kraftfullt
agerande mot en gemensam krigsmaterielmarknad under EU:s
regeringskonferens 1996,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om skrivningen i propositionen beträffande
sammanvägningen av försvarspolitiska behov och uppställda
utrikespolitiska restriktioner vid prövningen av enskilda
utförselärenden,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om internationellt initiativ och engagemang när det
gäller bl.a. nedrustning och metoder för konfliktlösning som bygger
på icke-våld,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om totalförbud mot antipersonella minor,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om underrättelser och forskning inom den vidgade
hotbilden,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om åtgärder mot rasism och främlingsfientlighet,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om antalet ubåtar,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att en beställning av JAS delserie tre inte skall
genomföras,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om miljöfrågor inom försvaret och att
miljökonsekvensanalyser skall göras inför nästa etapp i
försvarsbeslutet,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om omställning av två regementen till
miljövärnsregementen,
20. att riksdagen till totalförsvarets ekonomiska ram för perioden
fram till 1998 anvisar 5 000 000 000 kr mindre än vad regeringen
föreslagit med inriktning mot att ytterligare reducera
försvarskostnaderna med 6 000 000 000 kr fram t.o.m. år 2001.
Stockholm den 20 oktober 1995
Annika Nordgren (mp)
Bodil Francke Ohlsson (mp)
Marianne Samuelsson (mp)
Peter Eriksson (mp)
Kia Andreasson (mp)
Elisa Abascal Reyes (mp)
Yvonne Ruwaida (mp)
Eva Goës (mp)
Barbro Johansson (mp)
Gudrun Lindvall (mp)
Ewa Larsson (mp)
Roy Ottosson (mp)