Fördelningspolitiken
Efter den ekonomiska kris som Sverige råkade in i i början av 1990-talet genomförs det för närvarande ett mycket omfattande program för att sanera och stärka de offentliga finanserna. De senaste åren har därför inneburit många och ofta mycket kännbara förändringar på det ekonomiska området för de flesta av befolkningsgrupperna i vårt land.
En OECD-undersökning visar att Sverige i likhet med övriga nordiska länder i slutet av 1980-talet hade en jämnare fördelning av den ekonomiska välfärden än andra länder, oavsett hur man mäter. Men sedan en tid tillbaka har inkomstspridningen i Sverige ökat, liksom skillnaderna i ekonomisk standard mellan välbeställda och ekonomiskt svaga hushåll. Denna negativa utveckling är oroande anser vi och detta ställer krav på en politik som främjar arbete och tillväxt, men samtidigt måste politiken ha en acceptabel fördelningspolitisk profil.
I propositionen redovisas ytterligare åtgärder inom skatte- och bidrags- systemen för att precisera det fortsatta saneringsprogrammet, finansiera överskridanden och nå de uppsatta balansmålen. Dessa förslag berör i något högre grad hushåll med låga eller genomsnittliga inkomster jämfört med tidigare förslag eftersom de största besparingarna sker i de olika sociala transfereringarna. Fördelningseffekterna av de i propositionen redovisade åtgärderna har till en huvuddel kunnat göras, men i vissa fall bygger det på antaganden eftersom det har saknats detaljerade förslag. Om man beaktar de sammanlagda effekterna så innebär förslagen att hushållen i de högsta inkomstklasserna bidrar med ca 37 % och hushållen med de lägsta inkomsterna med ca 15 %.
Samtidigt visar dock särskilda studier som nyligen genomförts att ensamföräldrars ekonomiska standard beräknats ha sjunkit med 10-15 % under åren 1989-1996.
Det är den höga arbetslösheten som skapar de största orättvisorna och som urholkar den sociala tryggheten. Men även ändrade regler inom socialförsäkringssystemen påverkar de redan svaga hushållen hårt. Vårt välfärdssystem förändras och många människor känner otrygghet för vad som kommer att hända dem vid sjukdom, ålderdom eller arbetslöshet. Därför anser vi att det är av största vikt att de fördelningspolitiska effekterna av den ekonomiska krisen, den höga arbetslösheten och neddragningarna i bidragssystemen analyseras och följs upp av olika åtgärder. Regeringen anför i propositionen att den avser att noga följa fördelningseffekterna av förslagen och att återkomma med fortsatta analyser. Vi anser att detta inte är tillräckligt och därför föreslår vi att riksdagen ska ge regeringen till känna att en grundlig kartläggning och analys behöver göras för att följa upp effekterna av den ekonomiska krisen och dess följder i Sverige.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en grundlig kartläggning och analys behöver göras för att följa upp effekterna av den ekonomiska krisen och dess följder i Sverige.
Stockholm den 2 maj 1996
Lisbeth Staaf-Igelström (s)
Sofia Steiner (s) Jarl Lander (s) Frank Lassen (s) Ann-Kristine Johansson (s) Torgny Danielsson (s)